Ärliga nätdejtingstråden!

Men är det ens bra eller önskvärt? Jag tror att man mår bra av att landa lite innan man ger sig in i nästa relation (även om det är lättare sagt än gjort).

Hur definieras vi andra då, vi mellanmjölkare, vi som har lagom svårt att träffa någon?

Jag har nog aldrig haft riktigt svårt att träffa någon (peppar peppar ta i trä). Även om det inte heller regnar tjejer omkring mig och jag också haft singelperioder. Men jag har aldrig behövt fundera så mycket utan när jag varit redo har det kommit naturligt och då har jag träffat någon lagom fort.

Då menar jag inte att jag tagit första bästa utan att jag träffat någon utifrån vad jag då tyckte passade mig bäst. Men det är också svårt, jag ångrar inte mina längre relationer men kan idag se att jag fallit för en typ av tjejer som egentligen inte passar mig. Innebär det att jag har svårt att träffa den rätta eller att jag är grym och kommer att hitta rätt när jag väl fattat fullt ut vad jag vill ha?

Skojade lite men är ni med på vad jag menar? Är det ett misslyckande att jag valt fel typer och har jag då svårt att träffa rätt eller kan det anses lyckat eftersom jag valde efter vad jag trodde passade mig?

Jag vet vad jag tycker, vad anser ni andra....och hur definieras vi mellanmjölkare av er ödestroende?

Tack för elogen

Ska jag tolka det som att du försöker bli av med konkurrensen och skaka av dig (b)? :-

Hm...en turné med endast en destination....Tabula börjar förvandlas till den där tanten i alpstugan i filmen "Lida"

Jag har ingen bild och det är av flera anledningar. Först och främst för att jag inte varit så himla sugen på att dejta och då har det inte gjort mig något om folk inte skriver, om färre gör det eller om det går långsammare fram.

Sen tycker jag att det är ganska behagligt också, skriver jag mer än ett första mail med någon och det verkar intressant kan jag maila över en bild.
Ni som följt tråden har ju också märkt att babbla, det kan jag..haha..och jag skriver lite längre och ibland lite djupare, då känns det mer utlämnande att ha kort ute. Alternativet är att ha kort och skriva mindre och ytligare men då är vi tillbaka på ruta ett och jag blir en i mängden bland alla oneliners

Det är möjligt att jag omvärderar, jag har full förståelse för de som vill se ett kort men just nu känns det inte prioriterat.

Som svar i alla fall, jag kan bara prata för mig själv men jag har inget att dölja. Jag har inget förhållande, är i de flestas ögon inte skitful och är inte efterlyst ..har alltså inget att dölja men det känns bra så här just nu.

Man kan vända på det, läser ofta om tjejer (även här) som klagar på att 95%  av breven är oneliners, kassa sådana dessutom. Att killarna bara kommenterar utseendet eller kommer med skamliga förslag etc. Sen kanske man skickar ett välbalanserat trevligt brev, där man visat att man läst profilen, där man säger något lite djupare och där man ställer lite uppriktiga frågor om tjejen ifråga......då händer det relativt ofta att man inte får ett svar, ofta endast pga att man inte har kort (en del skriver just det).
Hur tänker man som tjej då?
Möjligheten finns givetvis att man inte hade svarat oavsett, att man inte gillade innehållet i brevet men om brevet nu var bra. Varför inte svara trevligt och välbalanserat (utan att gå in på personliga saker om man inte vill) och passa på att skriva att "jo, det verkar helt okej men jag vill nog inte fördjupa innan vi båda sett kort på varandra.
Man kan se det som att hon då redan vet att killen faktiskt kan skriva, att han verkar vara mer seriös, då kan hon be om ett kort och passerar han nålsögat är det igång.
 Nej, då svarar hon inte ens och sen gnäller hon över alla neanderthalare..haha

Är jag helt ute och cyklar? 

Ser jag en bild på en tjej som visar  för mycket eller poserar så skriver jag inte, Jag har inget emot att tjejen vill se bra ut men det får inte gå till överdrift, ska klara av att vara bland folk utan att vara jättefixad. Ska kunna äta lite godis till helgen utan att träna maniskt...ja, ni fattar!

Du ser...

Nää..men så funkar det inte! Ska man ha det som en viktig faktor får man visa kort själv också, absolut!

Sen är det inte så att jag är så himla ädel och inte går det minsta på utseendet, klart att även jag sållar och sakar hej vilt
Men jag har en ganska bred smak och attraktion för mig är så mycket mer än en fin yta. Jag kan ju se en 23-årig tjej utan en skavank och tycka att hon är skitsnygg..enligt mallen...men inte bli det minsta attraherad. Samtidigt kan jag se en 40-årig kvinna med lite lovehandles, med ett ansikte och en kropp som har lite skavanker men som attraherar mig enormt. Kan hon då plussa på en bra personlighet, kanske lite charm och humor, bra värderingar...ja, då är jag nära att åka dit

Jag återkommer ofta till det med att hon ska kunna gå till snabbköpet utan att sminka sig. Det är inte sminket i sig som är grejen utan inställningen till livet. Hon får väl sminka sig hur mycket hon vill men jag vill träffa en kvinna som vet vad som är viktigt i livet, som inser att hon inte är 23 längre och även om hon kanske inte är supernöjd kan hon acceptera det.
Sen om hon sminkar sig eller inte, det får hon väl avgöra själv

Många av oss i tråden är runt 30-40, vi behöver inte förfalla, vi kan kämpa emot det men vi behöver inte vara slavar under det. Vi kan acceptera att det är så..och att det faktiskt är rätt skönt att inte vara 23 längre
 

Haha...dra på dig en strap-on och ställ dig på en strand i Grekland så blir du en sliskig strandraggare!

Men vi hoppas givetvis på det. 

Bra inlägg!

Många bra poänger, betydligt bättre sammanfattat än mina romaner, haha! 

Hehe, så ja..trevligt att du ändå markerar liiiite revir
Du läste väl vad jag skrev, att det inte är sminket i sig utan inställningen...mölar du godis har du rätt inställning!