Ärliga nätdejtingstråden!

Ja, självklart! Men det var bara svar på FrökenKanSjälvs tankar om att om en kille kollar profilen men inte skriver var han inte intresserad. Det kan man ju vara, bara att man respekterar kraven. Många ggr står det inte skrivet som ett krav men jag tänker att om hon tar med det i presentationen/profiltexten då är det ändå relativt viktigt..men jag kan ju ha fel och missa en kanontjej. Å andra sidan kan hon missa ett kap bara för att han inte är händig eller kan sjunga eller bara är 8 cm längre än henne och inte 10 som hon önskat....det är så svårt att hitta just DEN personen så vad spelar såna saker för roll egentligen?
Själv är jag ingen höjdare på att laga mat så det är klart att det vore praktiskt om min blivande kvinna är bra på det men jag skulle aldrig ha ett sånt önskemål, kommer rätt tjej in i bilden spelar väl det ingen roll, svälta kommer vi inte att göra.
Irl skulle man aldrig få för sig att korsförhöra en person för att ta reda på ALLT innan man vågade inleda något, det är samma här tycker jag.

Så det är lurigt. Är det småsaker bryr jag mig oftast inte om det och mailar ändå men är det lite större saker gör jag det inte...å andra sidan ser hon att jag varit inne på hennes sida och kan titta på min, gillar hon den trots att jag är 181 istället för 184 som hon ville...så kan hon alltid börja skriva

Jag har heller inga problem med barn, har ju själv det. Det enda jag märkt är att det kan bli svårt att ses regelbundet, framförallt i början. När man väl träffats ett tag och känner att man vill satsa seriöst kan man presentera barnen för den man dejtar, då blir det enklare...och nästa steg är att presentera barnen för varandra och då kan man träffas oftare...det finns säkert saker som krånglar då också (har inte kommit så långt när jag dejtat) men det borde ändå vara enklare när man kommit dit.

Men som sagt, det kan ta längre tid att komma fram till att man passar ihop, eftersom man kan träffas ganska sporadiskt i början.

Som kille kan det vara ganska skönt när tjejen frågar också, är du intresserad av att träffas kan du väl fråga?

Han kanske inte känner sig redo,  han kanske har flera han skriver med och han kanske tycker att du är jättebra och vill inte pressa dig eller vara för framfusig. Sen finns det även killar som är blyga, andra kanske inte har så bra självförtroende.
Finns mängder av anledningar, jag tycker att du ska be om en dejt

Bra tips men det finns ändå risker. Jag är man men har aldrig dejter när jag har barnen. Har man barnen på heltid kanske man kan ha picknick på dejten eller så?

Det känns ändå lite lurigt att ta hem någon helt okänd när barnen är hemm kan tänka mig att både risker och oro är ännu större om man är kvinna.

Svårt läge men jag hade nog inte bjudit hem till en förstadejt med barnen hemma.

Alla damer!

Jag är inte bilintresserad...

......just saying!

Alla damer!

Nu ser ni även hur kategoriska, inskränkta och fördömande bilmännen är....

....just saying!

Jag förstår också att många inte vill ha bild, oavsett om de anser sig vara fula eller snygga.

Men jag håller nog inte med om generaliseringen, tror att kvinnorna är minst lika illa på den fronten.

Samtidigt märker jag själv skillnad. Jag anstränger mig mindre och är mer kräsen nu när jag har bild än innan..får en känsla av att det är likadant för många.

Angående hopplösheten

Jag får en känsla av att de flesta får en kick i början, har mycket energi och små framsteg räcker för att få ny energi och tycka att det är ett bra sätt att hitta någon. Sen, efter ett tag börjar många känna att det är lite samma grej hela tiden, att det faktiskt inte var ett mirakelsätt att hitta rätt partner. Väldigt många på sajterna är egentligen inte redo för att träffa någon så seriöst som de framställer, många har redan pågående halvrelationer och är inte heller helt öppna för någon ny (fast de tror det), det får liksom vara någon helt grym för att de ska vilja ersätta sin kk/halvrelation som de redan vet var de har.

Antingen är man en sån eller så har man stött på ett antal såna....då kommer hopplösheten, känslan av att det inte finns några seriösa kvar, av att man aldrig kommer att hitta någon, att det är meningslöst. Man börjar generalisera och skapa verkligheter...och då är man illa ute för den bitterheten lyser givetvis igenom och man är fast i en ond cirkel.

Känner man att man är i det läget kan det nog vara bra att hoppa av tåget, ta en promenad och hoppa på igen lite senare, när man fått ny energi.

Angående dejtandet

Jag tror inte på en mall där man ska vara si eller så, tvärtom...alla är så likriktade så det är först när man ser någon som går utanför ramen som man reagerar och blir intresserad. Samtidigt känns det dumt att anpassa sig till "vad kvinnorna/männen vill ha", då kommer man ändå inte att träffa någon bra, man ska väl träffa någon som gillar just mig?

Jag har lätt för att uttrycka mig, är ganska oblyg och orädd, brukar ha lätt för att få folk att skratta, skriver lite annorlunda mot vad väldigt många andra gör och jag uppfattar mig inte som en snygg kille men inte heller som en skräcködla.
Sen är jag en bra och ärlig person, med stort hjärta och humanistiska värderingar...lägger man ihop allt det har jag ganska lätt för att få till dejter. Sen att jag själv är ganska selektiv och därför inte går på så många, det är ju en annan femma.

Jag tror att jag blir ratad av precis lika många som alla andra, men av de som jag väl får igång ett "samtal" med är det en ganska hög procent som vill gå på dejt med mig....och det är väl där jag själv blir mer selektiv. Jag ser inte riktigt meningen med att gå på fyra dejter i veckan, då ger man varken sig själv eller dejten en ärlig chans, det finns ju alltid någon på vänt, någon som kan vara liiite snyggare, rikare, coolare, bättre. Jag tror inte att man ger sig själv chansen på riktigt och man riskerar att bränna ut sig dejtmässigt. De flesta har inte det beteendet när de träffar någon irl på krogen eller vid toalettpappershyllan på ica, då dejtar de bara den personen tills den visar sig lämplig som partner eller inte.

Men grejen är att jag inte har några större grundkrav, det ger sig med tiden. Jag tror att många gör den missen, att de har en kravlista/önskelista som är för lång eller snäv, hur ofta har man det irl, och då begränsar man sig väldigt mycket. Kemi är a och o och när man väl träffar rätt person kan man faktiskt ha överseende med en hel del som inte fanns med på önskelistan.
Hade man agerat likadant på nätet som man gör irl hade många fler träffat en lämplig partner, det är jag helt övertygad om.

Isnogood - Jag tycker inte att det är fel att du kollar på bilderna, självklart måste det finnas något man attraheras av. Men ett nytt fenomen som jag råkat ut för ett par ggr är såna som inte ens läser mailet man skickar, skitskumt.
Sen klagar många tjejer på att killarna inte anstränger sig och skriver mer än ett hej men tjejerna skapar situationen själva. Det är klart att man som kille inte lägge rner energi på mailskrivande när man ofta inte får svar och ibland läser dem inte ens breven.

Jag är en sån som kan skriva halvlångt och lite utanför boxen men gör det allt mer sällan, nu skriver jag ganska kort och blir det att vi inleder en konversation kan jag skriva längre. Tråkigt men sant och jag utmärker mig inte alls lika mycket som förut med skrivandet men det blir ju så pga ovanstående fenomen.