Min dotter vill byta namn

Helt OT men min dotter har kunnat stava sitt namn i flera år...

Jag har varit väldigt noga med att  inte på något sätt värdera namnen, utan när hon reagerat, snarare poängterat att hon ju faktiskt har samma namnsom övriga familjen OCKSÅ (hon har alltså mitt namn som mellannamn), men hon blir jättearg när hans namn nämns. 

om man har ensam vårdnad eller inte spelar ingen roll vad gäller efternamndet.. den som "äger" efternamndet i detta fall pappan måste godkänna att barnet byter efternamn.

om  barnet hade mammans efternamn och vill byta till pappans kan man göra det som ensam vårdnadshavare eftersom mamman godtkännar att barnet inte heter hennes längre

barnet får ta bort det själv när hon är 18år  och myndig.

   

       

Behöver hon läsa i passet då? Behöver hon läsa läkarjournaler? Skulle inte tro det utan kalla henne sitt förnamn och ditt efternamn så har ni löst problemet.

Min dotter, och min son har båda lärt sig att skriva strax efter att de fyllt fem. Och självklart så är det jobbigt att bli konstant påmind om en person som de känner har valt bort dem genom att inte närvara i deras liv. Att bara säga åt skolan att använda det efternamnet barnet vill hjälper inte så mycket. Sitter du i ett väntrum på vårdcentralen ropar de upp namnet, i kontakt med alla myndigheter säger de efternamnet. För oss vuxna är det en bagatell för vi har förmågan till logiskt tänkande på en helt annan nivå. Men för ett barn är det efternamnet en konstant påminnelse om att de är bortvalda.

En fråga i sammanhanget. Om den föräldern som "äger" namnet som man vill bli av med, försvunnit och ej kan nås inom rimligt tid, måste barnet då vänta tills den blir 18 för att få byta?

Vi har samma situation här. Dottern, 5 år, vägrar uppge sitt efternamn på efterfrågan och säger ofta att hon vill heta som oss andra i familjen. Får man däremot lägga till vårt ( mitt, min make som agerar pappa sedan snart fyra år och kommande lillasyskonet) efternamn som mellannamn om jag får enskild vårdnad? Tänker att då kan dottern ändå känna samhörighet med resten av familjen eftersom Exet skulle vägra namnbyte bara för att han kan vägra...

Han kanske vägrar för att han vill att hans dotter ska heta som han, precis som du vill att hon ska heta som dig. Lägga till mellannamn tror jag går bra med bara en vårdnadshavares godkännande. Ring skattemyndigheten och fråga för helt rätt svar.

Alltid.

Så sjukt tycker jag. Finns föräldrar som inte finns med i bilden alls. Som dragit till andra sidan jordklotet. Borde finnas nån slags väntetid, och kanske kungörelsetid som en förälder hade på sig att protestera innan namnbytet ändå gick att genomföra. Tänker främst på några pojkar som dras med sin fars namn, och av detta mår dåligt då de blivit utsatta för regelrätta grova våldtäkter av denne man sedan ca 2 års ålder. Nånstans borde det finnas omständigheter som gör att detta är möjligt utan förälderns medgivande.

Men han är ju inte en del av vardagen, han har ju valt bort sitt barn. 

Det har jag gjort och det gick utmärkt. Pappan ville att jag inte skulle ha kvar hans namn efter att jag drivit igenom skilsmässan. Jag la då till mitt efternamn som mellannamn till barnen samtidigt som jag tog tillbaka mitt flicknamn. När han fick veta det blev han bitter, men jag förstår inte varför de inte ska få ha samma namn som jag när det är med mig de bor. Ja, jag har ensam vårdnad och han endast mycket begränsat umgänge eftersom han inte beter sig som en förälder bör...

Har han det helt säkert? Han har kanske valt bort vardagen men inte barnet.

De har ingen kontakt alls, varken vardag eller helg elelr via t ex telefon.

vi fick inte byta vårt efternamn av samma anledning. Det var först när jag var 15 och han gav upp i tingsrätten (angående att mamma skulle få egen vårdnad) som vi fick ta mammas efternamn

För ett barn är det mycket svårt att avgöra vad som är vad. Det händer ofta att barn eggas emot en förälder av den andra föräldern. Detta skapar tunga svårigheter hos barnet som får djupa skuldkänslor gentemot föräldern som barnet "hatar". PTSD är vanligt förekommande åkommor av sådant hos barn. Det händer ofta att föräldrar eggar sina barn mot sina ex-partners utan att medvetet vilja det. Sak samma, resultatet är detsamma.

Jag tycker det är rimligt med en 18-års gräns. Det är knappast så att ett barn blir självständigt när det fyller 18, men det ger en större chans för yttre influenser (skola, vänner, andra vuxna) att påverka barnet och ge honom eller henne andra perspektiv än mammas eller pappas.