Kejsarsnitt pga rädsla Linköping/Norrköping

Uärk, i eftermiddag är Aurora-mötet. Jag är så nervös att jag mår illa.

Jag var nu på samtal hos Aurora igår och blev lugnad för min egen del - BMen jag träffade var jättetydlig med att de är väldigt generösa med att bevilja snitt om det finns en övergreppshistoria eller om kvinnan är mycket rädd, och att det är viktigt eftersom en rädd kvinna löper större risker att skada sig vid en förlossning. Hon sade rätt ut att hon ansåg att en förlossning är bäst under normala omständigheter, men är man väldigt rädd eller har varit utsatt för ett övergrepp eller annat relevant trauma så är det inte bäst längre. Hon sade många gånger att ingen kommer att tvinga mig till en förlossning och att jag själv hela vägen väljer hur mycket jag vill berätta.

Nu är det ju inte hon som beslutar till slut, utan en läkare, men jo, jag kan inte tänka mig annat än att jag får igenom det här och får avsluta graviditeten som jag vill. ^^

Ååh vad skönt att höra!!! :D

Hejsan! Bor utanför Oskarshamn och har förlossningsrädsla. Jag är bara i vecka 12 men redan nu så känns det som om kejsarsnitt är sättet jag vill föda. Har inte tagit upp detta med BM än, men ska nog göra det rätt snart så man får tala med aurora-folket. Jag vet inte 100% varför men jag är livrädd för vanlig förlossning, och trots skräckhistorier om kejsarsnitt och hur lång tid det tagit att "må bra igen" osv så känner jag inte alls samma obehag med kejsarsnitt. Min enda motivering är som sagt att jag är rädd för vanlig förlossning, men det kanske räcker. Jag hoppas det iallafall. Jag känner mig dock lite feg som inte vågar föda vaginalt, vilket kvinnor gjort i alla år... Men av någon anledning säger min hjärna till mig att kejsarsnitt är enda alternativet.
Jag är väldigt liten så största rädslan bygger nog på att jag ska vara för trång i bäckenet, men det finns nog mer faktorer.
Så jag följer dig väldigt gärna Ravenna, om du vill berätta hur det går osv.
Håller tummarna för att du får ditt snitt, låter ju positivt efter första samtalet iallafall!

Tyvärr fick jag ett litet bakslag i veckan som var.
Min barnmorska ringde och sa att hon missuppfattat allting och att jag inte alls kunde hoppa över att träffa aurora och gå direkt till läkartid, hur säker jag än är på min sak.
Så nu sitter jag och väntar på att dom ska ringa från förlossningen i E-tuna för ett besök där, samt samtal med aurorabarnmorska. Allt detta gör saker bara ännu värre för mig! Ångesten är enorm! Jag vill verkligen inte gå en rundtur på förlossningsavdelningen och försöka bli övertalad om hur bra det är med en vaginal förlossning.
Jag har redan bestämt mig! Allt det här gör är att dra ut på min plåga. Allt jag önskar är att jag kunde få ett besked om snitt NU, så jag kunde sova på nätterna och slippa gå och må konstant dåligt över detta.

Grejen är att på ultraljudet förra tisdagen visade det sig att min moderkaka ligger helt fel, så det kanske inte finns något alternativ iaf. Jag kanske MÅSTE bli snittad. Ge mig mitt J*VLA snitt, så slipper Alla bekymra sig för det! (Ursäkta ordvalet i min frustration)!

Om de tvingade mig att gå runt på förlossningen så skulle jag få panik och troligen svimma eller spy. Det om något skulle väl undanröja alla tvivel om att jag skulle gå att omvända.

Jag är därför inte så orolig för att bli runttvingad på förlossningen, för jag vet att det i så fall skulle trigga en väldigt stark reaktion hos mig som skulle kunna övertyga vem som helst. Ibland kanske man får försöka finna en styrka i att veta när man inte pallar någonting och helt enkelt visa upp för vårdpuckona att det inte håller.

Jag tänker dock vara jäkligt tydlig med redan från början att jag anser att det skadar mig psykiskt att bli utsatt för övertalningskampanjer.