Kejsarsnitt pga rädsla Linköping/Norrköping

Är säker på att du kommer få den hjälp du behöver om du blir gravid, speciellt om du har en händelse som du tror ligger bakom. Jag läste på ganska mycket innna jag blev gravid och vad jag förstod då så kan sjukvården inte tvinga dig att föda vaginalt om du inte vill. Det finns många kvinnor som har förlossningsrädsla och där barmorskor och läkare ser att rädslan går att övervinna. Men i vissa fall handlar det mer om en skräck/fobi och man inser att ett snitt är det bästa. Man ska må bra när man är gravid och kunna njuta av barnet i magen och se fram emot barnets ankomst. För mig va det så, inte förren jag fick snitt beviljat kunde jag börja längta efter barnet. Tro på sjukvården och att de kommer hjälpa dig.

Ja det är första för mig också. Och jag tänker inte godkänna ett nej! Säger min första läkare nej, så går jag till nästa osv. Har pratat jättemycket med folk här som blivit beviljade snitt pga rädsla och det ska inte alls vara en omöjlighet! Fick till och med namnet på en läkare i Stockholm som en tjej fått beviljat snitt av redan innan hon blev gravid.
I mitt huvud finns inget alternativ. Min man vet hur otroligt dåligt jag mår av att bara tänka på en vaginal förlossning. ALLA kvinnor i min släkt på både mammas och pappas sida har haft svåra, tunga förlossningar. ALLA har legat 3-5 dygn med att få ut ALLA sina ungar.
Jag tänker se till att få ett snitt. Så är det bara.

Kan rekommendera tråden:

Kejsarsnitt= Supernöjd!

Alltså, vad gjorde folk innan det fanns Internet så att man kunde utbyta information och någorlunda anonymt kunna skriva av sig om sina rädslor och känslor i ett neutralt sammanhang där man kan bli hörd och förstådd utan att behöva lämna ut sig helt?

Vill bara säga att ni och hela det här forumet är en livräddare för mig just nu. Det kan ta månader innan jag får någon verklig hjälp i form av en bekräftelse på att jag inte behöver genomgå en VF och det kan behövas mycket styrka för att klara med att komma dit. Jag skulle inte fixa det utan stöd och jag skulle inte fixa att söka stöd i min omgivning. Den här incidenten jag har är ingenting jag kan eller vill diskutera med min familj eller mina vänner - inte med någon som jag känner i verkligheten. Det är inte min grej att blotta mina känslor för mig omgivning på det viset.

Tack för att ni finns!

BM ringde upp mig igen nu på lunch och hon skulle skicka en remiss till Aurora, så skulle personalen där ta kontakt med mig för samtal och eventuellt om jag kunde få träffa en läkare. =)

Det känns i alla fall bra att komma så långt utan ett plus, för när jag väl plussar så kommer jag att ha kontaktpersoner redan som redan är insatta, och då behöver jag inte börja helt från noll samtidigt som dagarna tickar undan.

Redan aurora! Där ser du :) Va bra!

Ååh vad skönt att höra! Jättebra att du får hjälp så tidigt! Jag önskar dig all lycka till på vägen.

Vill du, så får du jättegärna skicka personligt meddelande till mig här på familjeliv, så kan vi vara varandras bollplank och jag kan berätta hur jag går till väga under min resa.

Ta hand om dig <3

Jag menar, har du namnet kvar? Min stavning blev lite märklig

När jag väntade barn nr 1 så var jag helt inställd på vanlig förlossning. Men så 5 v för tidigt så fick jag blödningar och det slutade med akut snitt och jag hamnade på intensiven och dottern på barnintensiven

När jag väntade barn nr 2 så blev jag så jäkla rädd att det skulle bli komplikationer igen så jag fick planerat kejsarsnitt med nr 2 fast att graviditeten var utan komplikationer.
Men vattnet gick 2 dagar innan det planerade kejsarsnittet och förlossningen kom igång så fort så dom stöttade mej igenom förlossningen som tog 3 tim och 9 min. Den personalen var mina änglar.

Barn nr 3 såg jag fram emot en förlossning och den tog jag på 2 tim och 39 min !

Detta hände i norrköping och jag har bara positivt att säga om dom läkarna jag har träffat.

Förstår din rädsla så jag hoppas du kommer kunna njuta av en eventuell graviditet i framtiden och få ditt snitt igenom