Vi som nyligen förlorat våra änglar
Hejsan. Tänkte höra om det finns några fler här inne som förlorat sina änglar? Vi förlorade vår underbara son Anton i v. 24 (23+1) han levde endast i 30 min utanför magen
-
-
Svar på tråden Vi som nyligen förlorat våra änglar
-
mamma till ett änglahjärta skrev 2013-03-26 18:54:37 följande:Tack Hausisse för tummar! Jag ser det lite som att min lilla knodd där inne har en alldeles speciell ängel som vakar över hen, Visst har jag funderat om det kan vara samma själ som vill tillbaka till oss, samtidigt har jag många andra änglar där uppe (inte änglabarn) som jag intalar mig tar hand om lillan tills dess att vi alla möts igen.
Jag tycker också att det är skönt att man, trots att vi är vilt främmande människor, kan skriva av sig här inne och få sån pepp och sådant stöd, det är ovärderligt och helt fantastiskt! Som du säger, det betyder mycket <3
´Det är en vacker bild, att den lilla har en egen liten skyddsängel med sig,
och har man en egen sådan så ska nog allt gå bra!
Stor kram till er -
Hausisse skrev 2013-03-27 09:22:32 följande:
´Det är en vacker bild, att den lilla har en egen liten skyddsängel med sig,
och har man en egen sådan så ska nog allt gå bra!
Stor kram till er
tack snälla! Ja alla dagar som går nu känns ju positiva då man känner den lilla röra sig där inne, det är som en trygghet och jag längtar efter sparkar som gör ont (är jag knäpp?) för att det känns bra att det blir starkare och starkare där inne! Jag vill tro att det är mycket för vår extra lilla ängel som det gått bra hittls. Jag värderar varje dag och pratar med magen, vill kräma ut allt jag kan ifall nåt skulle gå på tok. Men än så länge, ta i trä, går allt bra!
Kram tillbaka till dig! -
mamma till ett änglahjärta skrev 2013-03-27 22:39:31 följande:
tack snälla! Ja alla dagar som går nu känns ju positiva då man känner den lilla röra sig där inne, det är som en trygghet och jag längtar efter sparkar som gör ont (är jag knäpp?) för att det känns bra att det blir starkare och starkare där inne! Jag vill tro att det är mycket för vår extra lilla ängel som det gått bra hittls. Jag värderar varje dag och pratar med magen, vill kräma ut allt jag kan ifall nåt skulle gå på tok. Men än så länge, ta i trä, går allt bra!
Kram tillbaka till dig!
Går allting fortfarande bra? Jag förstår precis, min sambo va som lyckligast när jag mådde som mest illa haha, det va toppen med lite morgonkräknigar tyckte han. Just för att det va ett sunt tecken. :)
Snart kommer vi få besked om vi bär på något genetiskt som orsakar oss detta och jag vet inte vilket som är bäst. På ett sätt känns det så enkelt att lägga över det här med att bli gravid i vårdens händer, med IVF.
Att orka börja om igen känns så jävla tungt.
Tänk om det inte tar sig...hur länge ska sexlivet handla om att bara leverera och blir så sjukt besviken varje mens.
Jag hoppas jag kan få möta det där lilla livet till slut. Vårt lilla kärleksmirakel.
Tills dess hejar jag på er. Heja heja!!
KRam -
Ja, hur är det med mig!? Hjärtat blöder, kroppen skriker o hela min hjärna vill ha tillbaka våran vackra dotter! Livet känns så sjukt orättvist!Hausisse skrev 2013-03-22 11:51:15 följande:Lullan1.
Hur är det med dig? Tar du dig framåt? Det är så märkligt att våra barn faktiskt funnits, precis som alla andra barn, men det är ingen som sett dem och därför är det ingen som förstår eller saknar dem!
De är minst lika viktiga, älskade och var lika levande som alla andra ungar,..tills helvetet drabbade oss. Men vi bär dem med oss, som mammor bär vi deras minne och kärlek till dem för evigt.
Jag sitter omringad av två kollegor där ena ska ha veckan innan och andra veckan efter jag skulle fött och blir spyfärdig när alla skojar om hur mycket de äter nu och sina lustiga cravings. Mina bröst har precis gått ner efter att mjölkproduktionen kom igång efter förlossningen. De gjorde precis som de skulle, utan att ha gjort det förut, men det fanns ingen att mata. Nu hänger de istället..tomma. precis som hela jag, tom.
I förrgår fick de skrapa mig igen då det fanns rester kvar och vi fick även beskedet att någon av oss två kan bära på äftlig sjukdom, att det är därför det blivit som det blivit. Lämnade blodprov idag och får vänta på odlingen och svaret. Men vi är inte de som har tur, vi tillhör 1%-gruppen där allt bara skiter sig hela tiden.
Vi får se hur vår framtid blir.
Smärtan gå inte att lindra, den går inte att trösta, den förändrar oss som varit med om detta. Tack för ditt medd, det är bara andra änglamammor som kan se och förstå den här dimensionen av livet.
Jag tänker på dig.
Jag försöker tänka att hon har det bra där uppe med alla andra fina änglabarn o mina mor och far föräldrar.. försöker att hitta små ljus glimtar i vardagen för att orka vara glad o komma framåt...
Jag hatar att känna mig så tom.. Jag hatar att se mina vänninor med sina bebisar hatar se alla gravida som jag gått o väntat med som nu en efter en föder ut små friska underbara barn... usch känner mig hemsk som är så avundsjuk på alla...
Vi ska på återbesök på Tisdag o då får vi väl alla svaren.. Om de va "OTUR" eller om de är något med mig eller min sambo som gjort att vi måste råka ut för detta..
vill bara få svar NU!!
Jag vill bli gravid snart, men vill höra från läkaren först vad som orsakade detta och att vi i framtiden har all den hjälp vi kan få!!!
stor kram till fina dig!!!! -
mamma till ett änglahjärta skrev 2013-03-27 22:39:31 följande:
tack snälla! Ja alla dagar som går nu känns ju positiva då man känner den lilla röra sig där inne, det är som en trygghet och jag längtar efter sparkar som gör ont (är jag knäpp?) för att det känns bra att det blir starkare och starkare där inne! Jag vill tro att det är mycket för vår extra lilla ängel som det gått bra hittls. Jag värderar varje dag och pratar med magen, vill kräma ut allt jag kan ifall nåt skulle gå på tok. Men än så länge, ta i trä, går allt bra!
Kram tillbaka till dig!
Underbart att läsa att du ändå blev gravid så fort efter en så hemsk händelse.. Håller alla tummar o tår att du/ni snart får träffa er lilla böna..
Jag önskar att vi blir gravida snabbt nu efter vi just förlorat våran vackra dotter.. Inget kan få oss att glömma henne o inget nytt barn kan ta hennes plats.. Men en ny graviditet kan hjälpa oss framåt o våga känna glädje i livet igen.. Samtidigt som ja vet att under nästa graviditet kommer man vara sjukt orolig o nervös, så kommer jag försöka njuta av varje sekund o minut av de lilla i magen,.. ta vara på varenda lilla bit..
Önskar er alla lycka!!! -
Vi förlorade vår älskade dotter Nellie förra onsdagen den 5 juni... Hon blev 4 1/2 år... Hon somnade in hemma lugnt och stilla efter 2års kamp mot cancern... Livet kommer aldrig att bli detsamma... Vi ska begrava vår prinsessa på fredag och nästa vecka ska vi föda hennes lillebror...
-
tvåprinsar, fy vad hemskt, kraam
-
Två prinsar skrev 2013-06-11 07:47:54 följande:Vi förlorade vår älskade dotter Nellie förra onsdagen den 5 juni... Hon blev 4 1/2 år... Hon somnade in hemma lugnt och stilla efter 2års kamp mot cancern... Livet kommer aldrig att bli detsamma... Vi ska begrava vår prinsessa på fredag och nästa vecka ska vi föda hennes lillebror...
Massor av styrkekramar till er! det gör så ont att läsa det som drabbat er... kram! -
två prinsar: beklagar verkligen. Finns inga ord som beskriver sorgen efter att förlora ett barn. Kram
-
längesen jag var inloggad, har fått en vacker och frisk kille som närmar sig 4 månader, underbart!Hausisse skrev 2013-04-11 16:41:39 följande:
Går allting fortfarande bra? Jag förstår precis, min sambo va som lyckligast när jag mådde som mest illa haha, det va toppen med lite morgonkräknigar tyckte han. Just för att det va ett sunt tecken. :)
Snart kommer vi få besked om vi bär på något genetiskt som orsakar oss detta och jag vet inte vilket som är bäst. På ett sätt känns det så enkelt att lägga över det här med att bli gravid i vårdens händer, med IVF.
Att orka börja om igen känns så jävla tungt.
Tänk om det inte tar sig...hur länge ska sexlivet handla om att bara leverera och blir så sjukt besviken varje mens.
Jag hoppas jag kan få möta det där lilla livet till slut. Vårt lilla kärleksmirakel.
Tills dess hejar jag på er. Heja heja!!
KRam
hur går det för er, kan inte skriva frågetecken, lillen korvar sig här i famnen. -
Efterb3 månader av sorg och saknad har jag startat en blogg för att skriva av mig, det hjälpte mig och hjälper mig väldigt mycket att läsa andra för att inte känna sig lika ensam. Lillaangel.blogg.se kan du läsa om min historia och dem dagarna jag orkar ska jag skriva hur man tar sig vidare och förhoppnings vis inom någon tid ge hopp om att livsglädjen kommer tillbaka
-
ängeljamie, usch, men jag kunde ej läsa din historia tyvärr, men kram
-
"min mun kan skratta mina ögon kan le, men sorgen i mitt hjärta kan ingen aldrig se" till dej med ett
-
Jag har inte heller varit här mycket, för att livet blivit lättare. Vi är i v 32 nu och i månadsskiftet mars/april någon gång får vi vet vem som är där inne. Allt verkar vara bra. :)mamma till ett änglahjärta skrev 2013-08-19 17:21:30 följande:längesen jag var inloggad, har fått en vacker och frisk kille som närmar sig 4 månader, underbart!
hur går det för er, kan inte skriva frågetecken, lillen korvar sig här i famnen.
2014 var ett mycket välkommet år.
Jag sänder en tanke och kram till alla er som fortfarande kämpar med er sorgekamp eller strävan att bli gravid.