Blöder redan. Vet att det mkt väl kan vara en normal ofarlig blödning, men ändå. Varför måste det alltid vara såhär. Det slår aldrig fel; upp som en sol och ner som en pankaka. Är det för mycket begärt att någon gång få glädjas utan anledning till oro!?
Åh Snart Lycklig 3 små. .helt fantastiskt!
Hoppas hoppas att blodet inte fortsätter eller att det i värsta fall är 1 embryo som försvinner.
Zwillinge86 håller tummarna för dig med!
Åh Snart lycklig va läskigt med dina blödningar o klumpen ( får obehagliga flashbacks) men så fantastiskt att alla 3 håller sig kvar o att du fick se hjärtslag. Hoppas så innerligt för dig ska du veta..men kanske bäst att vara beredd på blod igen (fast man aldrig är det ändå. .jag vet)
ifall 1 inte skulle klara sig. .jag tror på tvillingar!
Stor kram
Hur långt in i graviditeten brukar man man ta IL och kortison?
När jag läser runt kommer det väldigt varierande siffror..
Ego: VUL idag. Det blir inga trillingar. En hinnsäck, närmast livmodertappen, var lite oregelbunden och det fanns ingen aktivitet i embryot som också var lite mindre än de andra två. Det fanns också ett hålrum intill, antagligen blod, som med all säkerhet kommer att komma ut själv, eller med det icke aktiva embryot. :(
Det fanns hjärtljud på de andra två. I den ena synes gulesäcken tydligt, men svårt att se i den andra. Kan ligga gömd bakom.
Orossjäl som jag är, så oroar jag mig nu för att den med osynlig gulesäck också ska försvinna, samt att hon mätte dem mindre än vad Eva mätte i torsdags. Dock sa hon att så här tidigt är det jättesvårt att mäta och man mäter ofta på olika sätt. Tycker dock att Eva har en mycket tydligare skärm att se på. Läkaren idag sa dock att de var normalstora för tidpunkten, 6+4.
Jag känner mig inte lugnare nu inför julen, utan tvärtom. Längtar till nästa VUL, som jag inte vet när det blir. Ringt MVC och väntar på att bli uppringd.
Om de två med hjärtslag klarar sig, vilket jag innerligt hoppas, så är det säkert till det bästa, två innebär mindre risker för mig och för barnen, jämfört med tre.
Kram.
Vad tråkigt att du förlorade en liten SL, förstår att det är mer sorg och oro än lättnad. Men nu håller vi tummarna för de andra två!
På Evas bokningssida ser det ut som att hon tänker jobba massor i jul (har mailat och frågat om det verkligen stämmer) så om tiderna är korrekta borde du snart kunna göra nästa vul.
Ego:
Fbc idag ligger helt inom referensvärdena, och hcg har stigit.
12/1 - 253
15/1 - 1160
22/1 - 12395
Får en nål satt idag ifall jag blir ordinerad dropp under de närmsta dagarna, men med dessa värden bör det väl vara lugnt?
Hej alla kämpar.
Jag och min man har bestämt oss för at träffa dr D, 12/jan har vi bokat vårt första möte med Dimitri.
Vi har en hel del frågor, vad behöver man göra innan första mötet? Behöver vi ta några prover här hemma i Sverige? Vi har nämligen inte fått till någon telefon konsultation, jag känner mig lite smått desperat, har läst lite i tråden, har framgått att man ska ta några tester före första besöket, har jag läst fel? Hur fick ni göra?
Jag och min man har försökt att få barn i två år, jag är 33 min man 39 år.
Vi har gjort 1st ET och 3st FET utan succés, vi tog beslut om att åka till Athen, vi tror att jag har immunologiska problem.
Det finns så mycket bra info i den vär tråden, men eftersom det kommer att ta mig flera dagar att läsa igenom hela tråden så undrar jag om någon kanrekommendera mig att läsa en specifiks persons inlägg?
Jag är så tacksam för all hjälp jag får min mina frågor.
Jag har även läst att man bör köpa med sig medicin från Grekland, är det något som läkaren informerar en om? Eller måste man själv tänka på det? Hur hjälpsam är dr Dimitri?
Kram
Zwillinge86
jag tog Fragmin till v 37 o babyaspirin till v 35
o trappade ner prezolon i v 23
IL dropp var det bara 5-6 st (sista i v 23 tror jag) av under graviditeten (plus de under försöks-månaderna o flera täta under den 6:e graviditeten som visade sig vara ofostrig o blev missfall i v 9)
FBC lämnade jag 1 i veckan första veckorna o sen var det varannan vecka rätt länge.
Visst är det jobbigt med mediciner o prover o dropp
men om det bara hjälper så är det ju värt allt. ..men det tar mycket av ens tid o tankar. .o så heltidsarbete på det..hur orkar man egentligen? !
Jobbigast var oron o att alltid kolla efter blod i trosan..trots att magen till slut växte. .det satt så hårt..så svårt att slappna av...
På Nyårsafton är det 4 år sen första missfallet. .tänk vad tiden går..nu är min lilla flicka nästan 8 månader ..jag mailade en bild o tackade Dr D för allt o fick ett gulligt svar tillbaka.
Vilken tur vi har haft.
Håller tummarna för er alla här.
2015 blir det många bebisar här hoppas jag! !
Gott slut o gott nytt år!
Kära vän, jag skriver under på varenda ord. Exakt så som du beskriver känner jag. Förlåt, men så är det.......
Jag undrar också när man trappar ned med medicinerna. Hittills har jag tagit 3 IL i veckan, sedan 2 och nu ligger jag på en ungefärlig takt på 1 i veckan. 15 IL hittills. Tur jag är sjukskriven, hade inte hunnit fixa bp, mail, dropp, VUL, MVC, Apoteket, intag av mediciner, tfn ringer för påminnelser konstant. Jodå, på ngt sätt hade det väl gått, men så stressigt och betydligt svårare att få ihop det.
Singhattjejen: så ledsamt att höra könner så igen känslan av uppförsbacke o hopplöshet efter misslyckade försök :( extra jobbigt med misslyckanden när man satsar så o gör allt man kan. Är det fler som misslyckats trots IL dropp? eller som fått göra flera försök med dropp innan de lyckats till slut?
Styrkekram