aussie

Äldre 7 Jan 13:43

72 svar

Grundskolelärare, måste alla era elever kunna lika lite?

Vi har ett problem.

Inte bara min son och jag. Förutom att jag stött på många föräldrar till barn i skolåldern som har samma problem, borde det även vara ett samhällsproblem i slutänden.

Det är det här med att lära ut barnen kunskap.

Vi tar ett exempel med matematiken. I artikel efter artikel läser jag om hur svenska barns matematik-kunskaper sjunker kraftigt i internationella mätningar. Mmmm.
Vi tar hur det ser ut rent praktiskt:
Barn som redan kan räkna de fyra räknesätten får sitta och fylla i rader med nollor och ettor, rita cirklar och trianglar.
Barn som är ivriga att få utmana sin hjärna med intressanta problemlösningar lämnas ensamma med att bara fortsätta i en bok på egen hand, och boken är tredje gången gillt den bok de redan gjort.
Lärare och skolledning vägrar ge mer kunskap om barnet vill ha det. Alla måste väntas in, ingen får komma efter. Med det sagt får ingen heller ligga före. Min ettaklassare här hemma som i somras räknade gångertabellen med stor frenesi är nu så uttråkad av matten att han inte längre vill gå till skolan. Vi har beställt extra matteböcker på internet till honom, då skolan inte ville ge honom några extra uppgifter, men de får han inte "skryta med" i klassrummet.

Vad är det för jävla skola egentligen? Jag har själv varit lärare, men för 18+, vet inte mycket om hur man motiverar att de yngre måste stöpas i samma form, exakt simultant. Jag kan förstå att det underlättar för läraren, men är skolan bara till för att underlätta för läraren?

Slutligen: Skolan verkar kunna sätta in extra resurser vid barns särskilda behov, om de ligger efter, men inte vid särskilda behov om de behöver extra stimulans. Kan man anmäla skolan? Hur väcker man frågan så att det blir ändring? Säg inte BYT SKOLA, jag är trött på att man tar lättvindigt på att byta miljö så fort det inte passar. Hade det varit fara för liv skulle jag byta direkt, precis som jag skulle byta äldreboende för den (hypotetiske) släkting som missvårdats av (typ) Carema. Ingen tvekan. Men innan vi sätter igång med skolbyte - jag har dessutom hört liknande problem från så många andra mammor att jag inte tror att det går att kringgå problemet bara igenom att byta skola - skulle jag vilja veta hur man kan förändra saker inifrån.

Tipis, feedback, vad som helst, kritik också givetvis - det finns säkert många som tycker att det är obefogat att vilja ge individuella lösningar för barnen. I sånt fall får ni gärna motivera era svar.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-15 22:11
Jag bara måste få säga att de har konstiga läseböcker.
I hemläxan tragglar min son igenom partier om "Johansson" som sitter ensam och super på julafton.

Lämpligt i en klass med 95% muslimska barn? Lämpligt öht?

Snöankan

Äldre 7 Jan 18:13

#31

Precis som många andra så kommer jag ihåg skolan med en stor gäspning. Tycker inte att man kan skylla på resurser utan mycket skulle kunna lösas med omorganisation. Som föreslagits tidigare att tex alla ettor har matte samtidigt med gruppindelning efter nivå. Och att inte förvägra elever att räkna i svårare böcker. Kommer fortfarande ihåg hur min lekislärare tog ifrån mig en bok utan bilder för att hon sa att jag kunde ju inte läsa. Men jag hade ju läst böcker utan bilder i flera år då... Tyvärr så är det inte accepterat att vara duktig över snittet i Sverige. Det är ju bara att se på trådar så fort någon undrar över ett duktigt barn så kommer det massa att "det var väl inte så duktigt av din tvååring att kunna läsa, hon är säkert dålig på något annat". Och de lärare som kommenterat i sådana trådar (inte denna så känn er inte utpekade) kan ha långa utlägg om saker som dessa begåvade elever som de har i sina klassrum minsann inte kan.

nuharjagbytt

Äldre 7 Jan 18:17

#32

Vad tråkigt att det fortfarande är såhär. Min son är nu 18 men hade precis samma problem. Vi hade "lekt" matte innan han började ettan och visste att han kunde räkna. Första utvecklingssamtalet fick vi höra att läraren inte visste om han kunde matte eftersom han inte kommit så långt. Han tyckte det var så tråkigt att sitta och skriva siffror som var det första i boken så han kom knappt vidare. Läraren lovade att om han blev klar med uppgifterna skulle han få andra uppgifter att göra men det lyckades han inte med på hela lågstadiet. Tyvärr så var det enda vi gjorde att försöka få honom att jobba fortare med det tråkiga så jag har inga idéer till dig.

canmamma

Äldre 7 Jan 18:37

#33

Det här löser inte alls ditt problem med skolan, men under tiden vi väntar på att stora förändringar ska ske så se till att göra det bästa av situationen.

Ta tag i matten hemma genom att skaffa utmanande böcker till din pojke att jobba med själv. Ett annat hett tips som både min sexåring och jag själv gillar är www.khanacademy.org/ där man kan jobba på helt utifrån sin egen utgångspunkt. Och det är kostnadsfritt.

Berätta för sonen vad du vill att han ska göra på mattelektionerna (och andra lektioner där han inte utmanas kunskapsmässigt): att han ska vara en engagerande elev och god kompis. Hans uppgift är att lära sig vara socialt smidig (en oerhört viktig egenskap om man vill tjäna pengar som vuxen) och hitta sätt att samarbeta med läraren. Att hjälpa kompisar förstå och uppskatta koncepten bakom den matten de håller på med är också en utmaning. Detta fokuserar ju inte på matten främst utan på andra viktiga kunskaper.

Jag lider med dig och din son och förstår din frustration. Det är inte för att försöka förminska ert problem som jag skulle göra så här utan bara som ett plåster för att göra det bästa av en dålig situation.

twomore

Äldre 7 Jan 18:40

#34

canmamma skrev 2012-01-07 18:37:39 följande:

Berätta för sonen vad du vill att han ska göra på mattelektionerna (och andra lektioner där han inte utmanas kunskapsmässigt): att han ska vara en engagerande elev och god kompis. Hans uppgift är att lära sig vara socialt smidig (en oerhört viktig egenskap om man vill tjäna pengar som vuxen) och hitta sätt att samarbeta med läraren. Att hjälpa kompisar förstå och uppskatta koncepten bakom den matten de håller på med är också en utmaning. Detta fokuserar ju inte på matten främst utan på andra viktiga kunskaper.

Det där kräver att man har ett väldigt socialt moget barn. Om barnet lyckas med det har du givit det mycket!

Ska testa det på min son, han funderar ju på att bli lärare trots allt.

FrökenBex

Äldre 7 Jan 18:57

#35

Nu är jag inte lärare i lågstadiet men snart klar högstadielärare och läser läroplanen allt för ofta

Det står i Lgr 11, skolan värdegrund och uppdrag att "Den skall främja elever utveckling och lärande samt en livslång lust att lära" (s.7, 2011)
Under skolan uppdrag står det "Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden" (s.9, 2011)

Detta gäller hela grundskolan! Så du kan ju be lärarna kolla på detta

Lenora

Äldre 7 Jan 19:51

#36

cosinus skrev 2012-01-07 17:51:00 följande:

Jo det är nästan så illa. Matten är otroligt basic i ettan. Min dotter har under hösten hållit på med att rita cirklar och andra geometriska figurer samt träna på talkamraterna upp till siffran 8. Inte sällan på nivän 3 bollar + 2 bollar och så fylla i hur många bollar det blir totalt. Typ.

Känns helt sjukt faktiskt när jag samtidigt har en 5-åring här hemma som på 2 sekunder räknar ut att om han har 27 kr i sin spargris och får 5 kr för att hjälpa till att sortera tvätt så har han 32 kr efter det. Han är ändå sämre i matte än syrran men före relativt sin ålder och han tror jag riskerar att bli sjukt uttråkad i skolan. Dottern har liksom inget driv och gör gärna det hon blir tillsagd så hon lider inte av att göra saker under sin nivå men det tror jag lillebror kommer göra.

Jag räknade själv i femmans mattebok i trean och hade inga problem med att ligga 2 matteböcker före alla andra så länge jag fick sköta mig själv men när jag bytte skola och var tvungen lyssna på genomgångarna för de som var 2 böcker efter så tröttnade jag rejält och bara satt av tiden. I den första skolan hade jag fått räkna medans fröken pratade om sånt jag ändå kunde och då var det kul men när jag skulle sitta och lyssna på sånt jag redan kunde 20-30 minuter av lektionen så var jag så uttråkad när det var klart att jag bara ritade figurer resten av tiden. Gjorde inget alls halva femma och sexan sen jag bytt klass så sen var jag i fas till högstadiet på gott och ont.

Men det låter helt vansinnigt, det kan väl ändå inte finnas just några 6-åringar som känner någon som helst utveckling av att göra uppgifter på den nivån.

Jag antog att förskolans läroplan skulle täcka de basala sakerna som är mer anpassat till ett betydligt yngre barns nivå (eller att barnen redan utforskat det på egen hand eller med föräldrarna). Jag vet att de börjar med lite bokstäver och skriva sitt namn, räkna och skriva siffror på min dotters förskola för tre-åringarna. På ett lekfullt sätt förstås och bara en del av tiden där.

Emeli

Äldre 7 Jan 20:48

#37

aussie skrev 2012-01-07 13:43:33 följande:

Vi har ett problem.

Inte bara min son och jag. Förutom att jag stött på många föräldrar till barn i skolåldern som har samma problem, borde det även vara ett samhällsproblem i slutänden.

Det är det här med att lära ut barnen kunskap.

Vi tar ett exempel med matematiken. I artikel efter artikel läser jag om hur svenska barns matematik-kunskaper sjunker kraftigt i internationella mätningar. Mmmm.
Vi tar hur det ser ut rent praktiskt:
Barn som redan kan räkna de fyra räknesätten får sitta och fylla i rader med nollor och ettor, rita cirklar och trianglar.
Barn som är ivriga att få utmana sin hjärna med intressanta problemlösningar lämnas ensamma med att bara fortsätta i en bok på egen hand, och boken är tredje gången gillt den bok de redan gjort.
Lärare och skolledning vägrar ge mer kunskap om barnet vill ha det. Alla måste väntas in, ingen får komma efter. Med det sagt får ingen heller ligga före. Min ettaklassare här hemma som i somras räknade gångertabellen med stor frenesi är nu så uttråkad av matten att han inte längre vill gå till skolan. Vi har beställt extra matteböcker på internet till honom, då skolan inte ville ge honom några extra uppgifter, men de får han inte "skryta med" i klassrummet.

Vad är det för jävla skola egentligen? Jag har själv varit lärare, men för 18+, vet inte mycket om hur man motiverar att de yngre måste stöpas i samma form, exakt simultant. Jag kan förstå att det underlättar för läraren, men är skolan bara till för att underlätta för läraren?

Slutligen: Skolan verkar kunna sätta in extra resurser vid barns särskilda behov, om de ligger efter, men inte vid särskilda behov om de behöver extra stimulans. Kan man anmäla skolan? Hur väcker man frågan så att det blir ändring? Säg inte BYT SKOLA, jag är trött på att man tar lättvindigt på att byta miljö så fort det inte passar. Hade det varit fara för liv skulle jag byta direkt, precis som jag skulle byta äldreboende för den (hypotetiske) släkting som missvårdats av (typ) Carema. Ingen tvekan. Men innan vi sätter igång med skolbyte - jag har dessutom hört liknande problem från så många andra mammor att jag inte tror att det går att kringgå problemet bara igenom att byta skola - skulle jag vilja veta hur man kan förändra saker inifrån.

Tipis, feedback, vad som helst, kritik också givetvis - det finns säkert många som tycker att det är obefogat att vilja ge individuella lösningar för barnen. I sånt fall får ni gärna motivera era svar.

Om detta stämmer med verkligheten bryter din sons skola mot skollagen.

Kap 3 § 3 Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Din ts är både insinuant och felaktig. Vänliga hälsningar från en högstadielärare.

aussie

Äldre 7 Jan 21:04

#38

läser ikapp. vänta lite, Indras dotter, vad menar du med att min TS är både insinuant och felaktig? Tror du mig inte?

aussie

Äldre 7 Jan 21:07

#39

cosinus skrev 2012-01-07 17:51:00 följande:

Jo det är nästan så illa. Matten är otroligt basic i ettan. Min dotter har under hösten hållit på med att rita cirklar och andra geometriska figurer samt träna på talkamraterna upp till siffran 8. Inte sällan på nivän 3 bollar + 2 bollar och så fylla i hur många bollar det blir totalt. Typ.

Känns helt sjukt faktiskt när jag samtidigt har en 5-åring här hemma som på 2 sekunder räknar ut att om han har 27 kr i sin spargris och får 5 kr för att hjälpa till att sortera tvätt så har han 32 kr efter det. Han är ändå sämre i matte än syrran men före relativt sin ålder och han tror jag riskerar att bli sjukt uttråkad i skolan. Dottern har liksom inget driv och gör gärna det hon blir tillsagd så hon lider inte av att göra saker under sin nivå men det tror jag lillebror kommer göra.

Jag räknade själv i femmans mattebok i trean och hade inga problem med att ligga 2 matteböcker före alla andra så länge jag fick sköta mig själv men när jag bytte skola och var tvungen lyssna på genomgångarna för de som var 2 böcker efter så tröttnade jag rejält och bara satt av tiden. I den första skolan hade jag fått räkna medans fröken pratade om sånt jag ändå kunde och då var det kul men när jag skulle sitta och lyssna på sånt jag redan kunde 20-30 minuter av lektionen så var jag så uttråkad när det var klart att jag bara ritade figurer resten av tiden. Gjorde inget alls halva femma och sexan sen jag bytt klass så sen var jag i fas till högstadiet på gott och ont.

Trist att behöva sitta och rita cirklar för att aktivt hindra att man lär sig mer saker, bara för att alla ska kunna exakt lika mycket exakt samtidigt. Fy. Känner igen.

aussie

Äldre 7 Jan 21:13

#40

Snöankan skrev 2012-01-07 18:13:13 följande:

Precis som många andra så kommer jag ihåg skolan med en stor gäspning. Tycker inte att man kan skylla på resurser utan mycket skulle kunna lösas med omorganisation. Som föreslagits tidigare att tex alla ettor har matte samtidigt med gruppindelning efter nivå. Och att inte förvägra elever att räkna i svårare böcker. Kommer fortfarande ihåg hur min lekislärare tog ifrån mig en bok utan bilder för att hon sa att jag kunde ju inte läsa. Men jag hade ju läst böcker utan bilder i flera år då... Tyvärr så är det inte accepterat att vara duktig över snittet i Sverige. Det är ju bara att se på trådar så fort någon undrar över ett duktigt barn så kommer det massa att "det var väl inte så duktigt av din tvååring att kunna läsa, hon är säkert dålig på något annat". Och de lärare som kommenterat i sådana trådar (inte denna så känn er inte utpekade) kan ha långa utlägg om saker som dessa begåvade elever som de har i sina klassrum minsann inte kan.

Jag har också noterat det. Slentrianmässigt var jag på väg att skriva i TS att mitt barn inte alls är något geni eller speciellt utvecklad vad gäller det mesta, han råkar bara vara vansinnigt intresserad av siffror och räkning. Inte något han fått av mig, jag hatade matte. Därför vill jag på något vis extra mycket uppmuntra hans intresse innan det falnar och blir till vad jag upplevde som matte-motstånd.
Jag tror matte blir bra för barn när de ser den praktiska betydelsen av matematiken. Man kan räkna på allt. Som någon sade finns det ju gyllene tillfällen att smyga in matten inom andra ämnen. När min sn fyllde 7 nyligen kom alla på kalas och de spelade monopol. Bara att klara att ge rätt växel på en 10 000-kronorssedel i monopol är ju flera årskurser mer komplicerat än vad deras lärare ger dem. De har alltså inte kommit längre än att de fyller i raka linjer för ettorna, ovaler för nollorna, och räknar frukter eller ekorrar på bilder.

Grundskolelärare, måste alla era elever kunna lika lite?

INNEHÅLL