• aussie

    Grundskolelärare, måste alla era elever kunna lika lite?

    Vi har ett problem.

    Inte bara min son och jag. Förutom att jag stött på många föräldrar till barn i skolåldern som har samma problem, borde det även vara ett samhällsproblem i slutänden.

    Det är det här med att lära ut barnen kunskap.

    Vi tar ett exempel med matematiken. I artikel efter artikel läser jag om hur svenska barns matematik-kunskaper sjunker kraftigt i internationella mätningar. Mmmm.
    Vi tar hur det ser ut rent praktiskt:
    Barn som redan kan räkna de fyra räknesätten får sitta och fylla i rader med nollor och ettor, rita cirklar och trianglar.
    Barn som är ivriga att få utmana sin hjärna med intressanta problemlösningar lämnas ensamma med att bara fortsätta i en bok på egen hand, och boken är tredje gången gillt den bok de redan gjort.
    Lärare och skolledning vägrar ge mer kunskap om barnet vill ha det. Alla måste väntas in, ingen får komma efter. Med det sagt får ingen heller ligga före. Min ettaklassare här hemma som i somras räknade gångertabellen med stor frenesi är nu så uttråkad av matten att han inte längre vill gå till skolan. Vi har beställt extra matteböcker på internet till honom, då skolan inte ville ge honom några extra uppgifter, men de får han inte "skryta med" i klassrummet.

    Vad är det för jävla skola egentligen? Jag har själv varit lärare, men för 18+, vet inte mycket om hur man motiverar att de yngre måste stöpas i samma form, exakt simultant. Jag kan förstå att det underlättar för läraren, men är skolan bara till för att underlätta för läraren?

    Slutligen: Skolan verkar kunna sätta in extra resurser vid barns särskilda behov, om de ligger efter, men inte vid särskilda behov om de behöver extra stimulans. Kan man anmäla skolan? Hur väcker man frågan så att det blir ändring? Säg inte BYT SKOLA, jag är trött på att man tar lättvindigt på att byta miljö så fort det inte passar. Hade det varit fara för liv skulle jag byta direkt, precis som jag skulle byta äldreboende för den (hypotetiske) släkting som missvårdats av (typ) Carema. Ingen tvekan. Men innan vi sätter igång med skolbyte - jag har dessutom hört liknande problem från så många andra mammor att jag inte tror att det går att kringgå problemet bara igenom att byta skola - skulle jag vilja veta hur man kan förändra saker inifrån.

    Tipis, feedback, vad som helst, kritik också givetvis - det finns säkert många som tycker att det är obefogat att vilja ge individuella lösningar för barnen. I sånt fall får ni gärna motivera era svar.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-15 22:11
    Jag bara måste få säga att de har konstiga läseböcker.
    I hemläxan tragglar min son igenom partier om "Johansson" som sitter ensam och super på julafton.

    Lämpligt i en klass med 95% muslimska barn? Lämpligt öht?

  • Svar på tråden Grundskolelärare, måste alla era elever kunna lika lite?
  • aussie

    Läraren först såklart. Skulle aldrig vilja gå vägen om henne. Pratade tre gånger med henne (och hon verkade förstående), sen hörde jag bara genom sonen att hon bannat den extra mattebok som jag lagt med i ryggsäcken som han kunde ha att räkna i då han hatar ettans matte (den är för årskurs 3). Jag såg också på läxorna hur det var ren nonsens - färglägga efter nummer, rita runda ringar efter antal apelsiner eller bananer. Vi har bott utomlands och sonen har gått i skola sen han var tre år. Han kan redan hela gångertabellen, har fattat hur decimalsystemet funkar (kan skriva om 0,85 ton i kilo eller 2,5 km i meter och räkna (plus, minus, gånger med större tal.) Division börjar han också ha ett hum om.

    Nytt samtal med läraren. Då klagar hon på att sonen inte kan fokusera alls längre. Att det vore bra för honom att rita ettor och nollor precis som alla andra.
    DÅ tog jag steget till rektorn, och förklarade det från "vår synvinkel". Att han nu riskerar bli så uttråkad att han stör de andra. Att hans lust att lära faktiskt gått från hundra till noll på mindre än fyra månader.
    Hon ska återkomma, men vid första anblick fanns där ingen lösning.

  • Lena
    PropJoe skrev 2012-01-07 15:01:33 följande:
    Men är inte det så j*kla typiskt svenskt tänk? Varför ska man plugga biologi om man älskar matematik och är duktig på matematik? Är det inte bättre att bli ÄNNU bättre i matematik och skaffa sig spetskompetens?

    Med ditt förslag är det ju fortfarande så att man väntar in de som är sämre istället för att utveckla sin matematik. 
    Mitt förslag går snarare ut på att man blir bättre på allt då klarar man sig tex bättre på univeritetet senare. På två månader hinner de sämre sällan komma i kapp men samtidigt så går man inte igenom 2-4 årskurser per år om man är duktig på ett ämne.
  • aussie
    PropJoe skrev 2012-01-07 14:59:17 följande:
    Egentligen är det inte svårare än att man tar provtest 2-3 gånger om året som tillsammans med samråd mellan lärare/föräldrar utgör grunden för hur man delar in klasser. Alla skulle bli bättre i matematik på det här, de sämre skulle få mer hjälp och kanske tom få lite motivation eftersom de inte alltid presterar sämst på matteproven. Men det här konceptet är det den relativa skillnaden som blir större.

    På det här sättet skulle de bästa treorna få en undervisning på en mer avancerad nivå. Om de sen kan lika mycket som sexorna eller fyrorna är ganska irrelevant. Det viktigaste i den åldern är att man motiverar barnen.

    Nåt sånt där hade jag kunnat tänka mig. Har säkert sina brister, men i stora drag.
    Jag tror att olika klasser skulle kunna funka om man inte gjorde en stor grej av det. Att kalla det allmän eller särskild som det var när jag gick i skola, var inget lyckat koncept. Kanske bara Matte A, Matte B, Matte C.
    Man skulle, som du säger, kunna göra ett test i början av ettan, och sedan göra tre olika grupper.
    Saken är ju att det skulle behövas tre olika lärare. Antagligen skulle det lösas igenom blandade klasser.

    Engelskan blir ett senare problem, men har ni av en slump en susning om hur man gör med fyrans engelska om ett barn redan talar engelska?
  • EmmisLj

    Vad ledsen jag blir när jag läser sånt här. Att skolan inte kan vara lite mer flexibel. Jag har väl haft tur med min skolgång då lärarna alltid tog hänsyn till elevernas egna lärande och försökte ge extrauppgifter till de som ville gå fortare fram.
    Under lågstadiet fick vi som låg lite för extrauppgifter regelbundet och ca en gång i veckan kom en extralärare och hade först halva lektionen med de som hade lite svårt för matte och sedan andra halva med de som låg före.
    I mellanstadiet fick vi bara extrauppgifter, men det funkade det också.
    På högstadiet gjordes ett placeringstest en gång per termin och vi delades in i grupper. Alla parallellklasser hade matte samtidigt och vi kunde därför delas in i flera grupper efter nivå och intresse. Om det behövdes kunde man byta grupp under terminens gång, allt för att det skulle bli så bra för eleverna som möjligt.
    Vad det gäller engelskan så hade vi inte uppdelat förrän i högstadiet, men jag vet att vi hade en i mellanstadiet som fick gå iväg och ha egna engelskalektioner en gång i veckan då han hade en förälder som var engelskspråkig och därför kunde mer än oss andra.
    Det går alltid att lösa, men jag tror tyvärr att det alltid har att göra med hur villiga lärarna är på att ställa upp.

  • aussie
    EmmisLj skrev 2012-01-07 15:16:27 följande:
    Vad ledsen jag blir när jag läser sånt här. Att skolan inte kan vara lite mer flexibel. Jag har väl haft tur med min skolgång då lärarna alltid tog hänsyn till elevernas egna lärande och försökte ge extrauppgifter till de som ville gå fortare fram.
    Under lågstadiet fick vi som låg lite för extrauppgifter regelbundet och ca en gång i veckan kom en extralärare och hade först halva lektionen med de som hade lite svårt för matte och sedan andra halva med de som låg före.
    I mellanstadiet fick vi bara extrauppgifter, men det funkade det också.
    På högstadiet gjordes ett placeringstest en gång per termin och vi delades in i grupper. Alla parallellklasser hade matte samtidigt och vi kunde därför delas in i flera grupper efter nivå och intresse. Om det behövdes kunde man byta grupp under terminens gång, allt för att det skulle bli så bra för eleverna som möjligt.
    Vad det gäller engelskan så hade vi inte uppdelat förrän i högstadiet, men jag vet att vi hade en i mellanstadiet som fick gå iväg och ha egna engelskalektioner en gång i veckan då han hade en förälder som var engelskspråkig och därför kunde mer än oss andra.
    Det går alltid att lösa, men jag tror tyvärr att det alltid har att göra med hur villiga lärarna är på att ställa upp.
    Bra poäng. Det ska inte bara handla om barnets nivå, utan dess intresse också. Den som är intresserad bör kunna fördjupa sig mer ön vad som sker nu. Intresse och nivå brukar hänga ihop. Jag fattar inte varför man dödar intresset igenom att sänka en elevs nivå.

    Angående engelskan, sonens pappa är australiensare, och föddes i Aus. (varav mitt nick) så det är därför han är tvåspråkig. Han får dock ingen engelsk-undervisning förrän fyran, och då börjar det med I am, You are, etc.
    Det kommer naturligtvis göra honom extremt uttråkad.
  • PropJoe
    Lena skrev 2012-01-07 15:06:40 följande:
    Mitt förslag går snarare ut på att man blir bättre på allt då klarar man sig tex bättre på univeritetet senare. På två månader hinner de sämre sällan komma i kapp men samtidigt så går man inte igenom 2-4 årskurser per år om man är duktig på ett ämne.
    På vilket sätt blir man bättre i matematik om man inte studerar det under två månader?

    Kan ju säga att mina biologikunskaper inte har hjälpt mig någonting under mina senare studier, däremot har undervisningen i matematik varit väldigt nyttig, om än något bristfällig. 
  • Havsjungfrun

    Tvyärr ser jag det här som ytterligare ett led i allt sparande. Själv har jag en klass på 18 elever varav 6 av dem har koncentrationsproblem (flera av dem stooora) och flera av dem stora kunskapsinlärningsproblem. P.g.a. att jag inte får tillräckligt med stöd utifrån av ex. specped. och resurslärare går extremt mycket energi åt till dem under lektionerna. De som är duktiga och behöver fler utmaningar får oftast klara sig på egen hand med ett mer utmanande material och givetvis hjälp med det de behöver men jag hinner aldrig ha några extra stimulerande genomgångar med dessa elever. Det är med stor sorg i hjärtat med tanke på deras kapacitet!

  • Lenora

    I skolan där vi bor verkar de har olika "nivåer" med olika böcker och material för varje nivå så i en klass finns det ett brett spektra av olika kunskapsnivåer.

    Jag bor utomlands.

  • Havsjungfrun
    Lenora skrev 2012-01-07 15:50:17 följande:
    I skolan där vi bor verkar de har olika "nivåer" med olika böcker och material för varje nivå så i en klass finns det ett brett spektra av olika kunskapsnivåer.

    Jag bor utomlands.
    I matte finns det bra läromedel där man utgår ifrån samma grund men an arbetar på efter sina egna kunskaper.
  • Lenora

    Jag har även en vän med ett överintelligent barn i skolan.

    Hon valde att inte flytta upp barnet till nästa klass och är oerhört nöjd med det stöd de fått och anpassningen av skolgången från skolans sida. Barnet verkar älska skolan och får hela tiden nya utmaningar.

    Fortfarande utomlands. 

Svar på tråden Grundskolelärare, måste alla era elever kunna lika lite?