• sirap98

    När UL inte är helt ok...

    Jag läser i så många trådar om lyckade UL men vad händer om UL inte riktigt visar det man hoppas på?! Det här är en tråd för oss som varit på rul och inte gått därifrån med OK i rumpan. Det kan handla om missbildningar, hjärtfel ev diagnoser mm. Det här är en tråd för stöttning och peppning en tråd där vi följer varann fram till mål dvs bebis Jag väntar en underbar pojke i maj och rul kom det fram två markörer som ökade risken för Downs syndrom, blev ledsen först eftersom man tror att man ska gå leende från UL med besked om ett friskt barn. Vi blev erbjudna fvp men eftersom det inte ändrar ngt så tackade vi nej, skulle ALDRIG kunna ta bort prinsen jag känt i flera veckor. Så nu väntar veckor av ovisshet och flera UL längs vägen för att se om det kommer tillkomma mer som tyder på ds. Med el utan ds så är han lika älskad och välkommen vår prins

  • Svar på tråden När UL inte är helt ok...
  • Zcharlotte
    Ziroz skrev 2012-02-12 19:01:20 följande:
    Okej, för läkaren vi träffade i fredags sa att de eventuellt skulle tömma cystorna på vår lilla innan förlossningen just för att buken inte skulle vara för stor. Jag vill precis som dig helst föda vaginalt så va därför ja funderade på om du fått veta mer om varför de ville göra ks.

    Jo jag ska börja gå på kontroller. Vår lilla hade bara en cysta på RUL vilket inte var så jätte oroande enligt läkarna så vi skulle inte tillbaka förens i v 24. Men vi åkte in i måndags då ja upplevde att det var mkt mindre fosterrörelser än tidigare var då i v 21+2. På det UL såg BM att det var flera cystor så vi fick en ny tid till läkare i onsdags som konstaterade att cystorna vuxit mycket och var fler. I fredags fick vi åka till en specialist i Uppsala som konstaterade att bäbisen bara har en fungerande njure och att den andra är full med cystor. Så nu väntar vi på att läkaren i Uppsala ska ta kontakt med läkaren hemma så tar han kontakt med oss så får vi nog veta mer om uppföljning. Allt hände så fort förra veckan, jag skrev om det i ett inlägg här ovanför så ja vet inte alls just nu vad som händer frammåt. Har en tid hos mvc i morgon hoppas iaf få svar på där om ja ska fortsätta där eller om det blir specialistmödravården som ska sköta allt runt graviditeten. Tyvärr har ja väl inte fått den bästa uppfattningen om specialistmödravårdens bm men ja hoppas det blir tät uppföljning så vi får se hur cystorna växer.

    Ja visst är det skönt att ha annat att fokusera på också samtidigt som iaf inte jag orkar helt att vara engagerad i jobbet till 100%. Nu har jag jobbat 50% sen vi va på första UL och är sjukskriven månaden ut på 50%. Får se om jag orkar gå upp på 100% nu när vi i alla fall vet vad felet är på bäbisen. Tror iaf ja jobbar halvtid den här veckan så får jag se vad jag känner när vi landat lite i allt. Har ett ganska stressfyllt jobb där det inte alltid går att anpassa efter hur man mår, är orolig för hur min stress och oro kommer påverka bäbisen.. Men vi får se hur allt känns frammåt.
    Nä men jag ska träffa min specialist läkare i veckan igen så får ja reda på något nytt så meddelar jag dig om ks eller inte :)
    Okej! vi träffade också en läkare i uppsala som tömde vår skatt på vätska, dom är verkligen duktiga som håller på med det där alltså! riktigt fränt tyckte jag även fast det känns lite fel att man är där för det vill ju ingen egentligen!
    Vi får ha kvar vår vanliga mvc då jag har 17 mil till närmaste specialist mödravård så jag träffar ju någon som sagt varje vecka. Jasså? va tråkigt att du ha fått dålig uppfattning om BM, det är ju jätte viktigt att man känner sig trygg och nöjd med den man får som BM! vad är det som gör att du fått dålig uppfattning om h*n? 
    Jag håller tummarna att ni får göra som oss.. varannan vecka. det låter jobbigt och kan ibland kännas lite jobbigt men jag känner mig helt trygg just för att jag vet att jag träffar personer hela tiden som märker minsta lilla avvikelsen på vår skatt.. men sedan så är läkaren och BM vi har på spec mödra riktigt bra, dom har hela tiden varit noga med att berätta om vad som händer och ibörjan kunde dom ringa oss under veckan vi inte var där för att fråga hur vi mådde och hur vi tyckte det gick osv.. jag känner mig helt trygg och som att vi är personer, inte några i mängden om du förstår vad jag menar? :)

    Jag förstår om du jobbar 50 % nu för hade jag haft ett jobb så hade jag nog också gjort det tror jag. Det är så tungt att gå runt och oroa sig och inte veta vad som är fel så tillslut bryter man ihop...!
    Stressigt jobb + stress över allt som händer är nog ingen  bra kombination! Lyssna på kroppen och känn efter ordentligt så du inte stressar ihop.. bättre att isåfall stanna på 50 % och orka så bebisen också slipper stress hormonerna!
  • SaJoH

    Ziroz och Zcharlotte: 

      Tack för svar igen!! Jag fantiserar en massa hemskheter om själva provet (att de ska sätta en AT läkare att göra det "för att han ska få öva", eller att babyn sparkar med foten eller handen i själva nålen och skadar sig etc)... Imorgon på morgonen går vi dit iaf och för höra hur vi gör. Känns skönt att höra att det gått bra för så många! När vi berättat om vårt problem till kompisar etc så verkar de inte tycka att det är en sån stor grej "det är ju så liten risk att få missfall via fvp" får man höra. Men när det händer en själv så tänker man inte på att det är så liten risk, man tänker ATT DET EXISTERAR EN RISK. Och det skrämmer vettet ur mig. Min man är väldigt stöttande och förstående etc.. Jag hoppas allt går bra.. men det kommer att bli en vecka av skräck efter provet (om vi gör det)...

    Gjorde ni det på en specialklinik av en specialläkare?? Försäkrade ni er om att personen ifråga verkligen kunde sin sak?

  • Zcharlotte
    SaJoH skrev 2012-02-13 09:47:08 följande:

    Ziroz och Zcharlotte: 

      Tack för svar igen!! Jag fantiserar en massa hemskheter om själva provet (att de ska sätta en AT läkare att göra det "för att han ska få öva", eller att babyn sparkar med foten eller handen i själva nålen och skadar sig etc)... Imorgon på morgonen går vi dit iaf och för höra hur vi gör. Känns skönt att höra att det gått bra för så många! När vi berättat om vårt problem till kompisar etc så verkar de inte tycka att det är en sån stor grej "det är ju så liten risk att få missfall via fvp" får man höra. Men när det händer en själv så tänker man inte på att det är så liten risk, man tänker ATT DET EXISTERAR EN RISK. Och det skrämmer vettet ur mig. Min man är väldigt stöttande och förstående etc.. Jag hoppas allt går bra.. men det kommer att bli en vecka av skräck efter provet (om vi gör det)...

    Gjorde ni det på en specialklinik av en specialläkare?? Försäkrade ni er om att personen ifråga verkligen kunde sin sak?


    Jag hade också samma rädsla att man skulle skada barnet men vi fick se allt på en egen skärm och även fast vår skatt rörde sig hela tiden så var nålen inte i närheten av honom! Sen så kommer det in en AT läkare så måste dom fråga dig om dom får sticka och du har full rätt att säga nej. Är du osäker så fråga va det är för läkare innan dom börjar :)
    Absolut, risken existerar och det är skit skrämmande men jag och min sambo sa så här att risken är väldigt liten efter RUL och min läkare berättade att hinnorna i livmodern läker väldigt snabbt så vi övervägde risken och bestämde att det bästa var att ta provet.  

    Jag gjorde det på specialist mödravården och läkaren som tog provet på mig har jag haft sedan jag började där.. Hon är den specialist som sjukhus runt om i norrland frågar om speciella UL osv :) 
     
  • SaJoH
    Zcharlotte skrev 2012-02-13 12:12:37 följande:
    Jag hade också samma rädsla att man skulle skada barnet men vi fick se allt på en egen skärm och även fast vår skatt rörde sig hela tiden så var nålen inte i närheten av honom! Sen så kommer det in en AT läkare så måste dom fråga dig om dom får sticka och du har full rätt att säga nej. Är du osäker så fråga va det är för läkare innan dom börjar :)
    Absolut, risken existerar och det är skit skrämmande men jag och min sambo sa så här att risken är väldigt liten efter RUL och min läkare berättade att hinnorna i livmodern läker väldigt snabbt så vi övervägde risken och bestämde att det bästa var att ta provet.  

    Jag gjorde det på specialist mödravården och läkaren som tog provet på mig har jag haft sedan jag började där.. Hon är den specialist som sjukhus runt om i norrland frågar om speciella UL osv :) 
     

    Låter ju jättebra  (om man nu kan säga så :/ ) - vad skönt att det gick bra för er. Det är tydligen en specialistklinik som vi ska till, så jag tror/hoppas de borde kunna sin sak. Ja, imorgon vid det här laget är det gjort om det görs....:(((
  • Zcharlotte
    SaJoH skrev 2012-02-13 15:03:20 följande:
    Låter ju jättebra  (om man nu kan säga så :/ ) - vad skönt att det gick bra för er. Det är tydligen en specialistklinik som vi ska till, så jag tror/hoppas de borde kunna sin sak. Ja, imorgon vid det här laget är det gjort om det görs....:(((
    Dom brukar vara jätte duktiga och gör det fort så man behöver inte ligga länge :)  Jag håller tummarna för er imorrn! :)
  • SaJoH

    Tack snälla!!!! Jag ska uppdatera er efteråt!!! Lycka till hos specialisten i veckan, du också!!!!


    Zcharlotte skrev 2012-02-13 17:21:32 följande:
    Dom brukar vara jätte duktiga och gör det fort så man behöver inte ligga länge :)  Jag håller tummarna för er imorrn! :)

  • Zcharlotte
    SaJoH skrev 2012-02-13 19:28:59 följande:
    Tack snälla!!!! Jag ska uppdatera er efteråt!!! Lycka till hos specialisten i veckan, du också!!!!
    Gör de så vi få höra! :) Tack så mycket!
  • Vanilja78

    Håller tummarna för alla här inne!!
    Själv väntar jag på kallelse till nytt ultraljud, men det verkar ta tid....

  • Zcharlotte
    Vanilja78 skrev 2012-02-14 08:55:36 följande:
    Håller tummarna för alla här inne!!
    Själv väntar jag på kallelse till nytt ultraljud, men det verkar ta tid....
    Usch måste vara en jobbig väntan.. :/
  • SaJoH

    Idag besökte vi på specialistkliniken. Tydligen så rör det sig om ett litet fel på urinledaren med goda chanser att växa bort/bli åtgärdat. I värsta fall dock förstöra njurarna men det var det liten risk för i nuläget. Däremot upplyste läkaren oss om att 3-4% av foster med en här typen av fel har kromosomfel. Trots våra fantastiska siffror på kub (1: 100 000) så finns alltsåben risk att det är ett barn med downs.. Läkaren sade att det nu är lika stor risk för missfall som det är risk för downs. Men inget annat fel på babyn hade hittats som visar på att det skulle vara något fel, vilket talar för att det inte är downs... (oftast hittar man två markörer, här finns bara en). Vad skulle ni göra i detta läge? Kommentarer? Är totalt förstörd..... Hur har det gått för er andra?

Svar på tråden När UL inte är helt ok...