• BaPumba

    Vi som försökt ett tag utan plus

    Tack Kanske4!

    Spännande ändå att ni är igång nu. Kan vara skönt att lägga det lite på is i väntan på nästa steg. Inför IVFen sa jag inte ens nåt om ägglossning till min sambo, jag kände att jag för en gångs skull ville vara säker på att den skulle komma och inte hoppas på motsatsen. Och det var riktigt skönt att ha en sådan månad!

  • BaPumba

    By starlight: Klaga på, det är bl.a. det som forumet är till för. Får man inte hjälp i form av pergotime när man har pco/pcos?

    Josefiine: Jag hoppas det tagit sig ändå och att ni testat för tidigt.

    Wonders: Vad sa dem om medicinen idag (gällande blodpropparna)? Jobbigt att gå runt med stödstrumpor hela tiden, men tur att det inte är sommar längre

    Jayt: Det låter som en bra idé att prata med någon tillsammans. Det är verkligen inte konstigt att allt det här sliter på förhållandet, det sliter på en själv oxå. Det är otroligt vilken kämparglöd vi ändå har, fast vi har ju inga andra alternativ tyvärr.

  • BaPumba

    Jz: Det har inte blivit att jag skrivit något sen du skrev om ert läkarbesök, men jag har tänkt på er massor. Jag önskar det fanns något jag kunde göra. Bra att du fixar med foten nu så den förhoppningsvis äntligen kan bli bra, och vips har det tickat av lite kötid oxå. Hoppas det kan tänkas finnas någon lösning som innebär kortare väntetid för ÄD, tex Finland som du skrev om. Jag tror det är jättebra att du ska till psykologen imorn så du får hjälp att smälta och bena ut dina tankar. Stor kram

  • BaPumba
    BaPumba skrev 2013-11-05 17:54:10 följande:
    Tack Kanske4!

    Spännande ändå att ni är igång nu. Kan vara skönt att lägga det lite på is i väntan på nästa steg. Inför IVFen sa jag inte ens nåt om ägglossning till min sambo, jag kände att jag för en gångs skull ville vara säker på att den skulle komma och inte hoppas på motsatsen. Och det var riktigt skönt att ha en sådan månad!



    Jag menade såklart sista månaden innan IVFen och att det var skönt att vara säker på att MENSEN skulle komma, inte ÄL... :-S

    Så, slutspammat för idag. Tror jag.
  • BaPumba

    By starlight: Å jobbigt när det blir en sån där ond cirkel. Men det är ju superbra att du ska träffa en dietist! Även om dietesten inte kan utföra mirakel så kan du få hjälp att komma på rätt spår.

    Jz: Vad blir den totala kostnaden för att göra ÄD i Finland? Vad är det man kan få tillbaka pengar för?

    Jag mår bra. Fortfarande jättesvullen mage, fast den gör ju inte ont så antar att det är tarmarna eller nåt. Det är en redig kalaskula som jag måste gömma under hoodtröja på jobbet. Tur att det inte är sommar och läge för tunnare kläder..! Jag får lätt svullen mage när jag har ätit i vanliga fall men nu är den verkligen uppblåst och det syns ju på en gång på mig.. Vågar fortfarande inte räkna med något men är försiktigt optimistisk iallafall.

  • BaPumba

    Jz: Mycket pengar.., puh. Men en del av dem får man alltså tillbaka då så i princip blir det resekostnad och medicin man betalar i slutändan, även om man får ligga ute med allt först? Det verkar vara mycket som ska klaffa hur som helst! Men jag hoppas ändå att det kan vara en möjlighet så småningom. Skönt att du har någon som håller på med den resan nu så du blir lite insatt i förväg.

  • BaPumba

    Jayt: Jag håller tummarna för bra VUL och blodprov imorn så du blir ruvare i slutet på veckan!

    Jz: Oj är operationen imorn redan, så snabbt det har gått! Fick för mig att det var minst ett par veckor kvar.. När kommer du ifrån sjukhuset?

  • BaPumba

    Lycka till imorn JZ! Om du skulle ha ork och lust skulle vi kunna ta en fika innan du åker hem, kanske på sjukhuset? :) Fast jag förstår om du bara vill vila och sen komma hem.

    Det är VUL på tisdag om drygt en vecka. Jobbig väntan. Hoppas jättemycket men är samtidigt rädd att det inte ska ha utvecklat sig...förra gången (för 2,5 år sedan) upptäcktes det i vecka 9-10 att det hade avstannat redan i vecka 5-6, fast de få symptom jag hade hade jag kvar ändå. Det är min största rädsla att det ska bli så igen. Fast det är ju inget jag kan påverka så jag håller helt enkelt tummarna och hoppas bara. Jag är småhungrig nästan hela tiden så det känns bra iaf Så nu ska jag gå och äta lite digestivekex och sen sova..

  • BaPumba

    Wittra: Jag tolkar det som att hormonproverna såg bra ut men att spermaprovet fortfarande är dåligt, dock något bättre än förra gången. Att resultatet för spermaprovet visade 7, jämfört med 1 förra gången, och att värdet borde ligga mellan 40-250.

  • BaPumba

    Wittra och Madelaiine: Jag känner igen mig så väl i er IVF-rädsla. Vi fick en remiss till IVF direkt efter vår utredning, men kände oss inte alls redo och skjöt upp det drygt ett år. Precis som er var jag så rädd för att inte lyckas, men tillsist hade vi verkligen provat ALLT (naturmedicin, akupunktur, pergotime, stå på huvudet..) och då blev IVF mer verkligt. Men vi behövde den där extra tiden för att bli redo.

    Själva behandlingen gick väldigt bra och när vi väl kommit igång fattade vi knappt varför vi hade väntat så länge. (Eller jo det visste vi ju såklart, men vi hade förstorat upp IVFen så mycket så när vi väl var igång kändes det verkligen inte så farligt). Jag kanske hade tur för jag fick göra korta protokollet (ingen nässpray, bara sprutor) och hade inga biverkningar, mer än att magen blev svullen efter ägguttaget. Det jobbiga i behandlingen var ovissheten - först i samband med ägguttag och återföring (Blir det tillräckligt många bra ägg? Blir dem befruktade? Blir det något att föra tillbaka?), och sedan ruvartiden fram till graviditetstest när man äntligen får veta om det lyckats.

    Vi hade försökt ca 2,5 år innan vi gjorde IVF-försöket och dessutom kört oskyddat ca 1 år innan det (+ att jag och min tidigare sambo försökte i nästan 1,5 år), men IVF var nog det som krävdes för nu är jag gravid i vecka 7. Jag tar fortfarande inget för givet men vi lyckades äntligen nå första delmålet iallafall.

    När ni väl har kommit på första läkarbesöket tror jag att det trots allt kommer kännas lättare. Vi tyckte det var skönt att överlämna oss i någon annans händer ett tag, och samtidigt veta att vi skulle ha en ärlig chans att lyckas. Man får väldigt bra information om hur behandlingen kommer att gå till och broschyrer att läsa hemma, och det var också lugnande tyckte vi.

Svar på tråden Vi som försökt ett tag utan plus