Vi som försökt ett tag utan plus

72 dagar: Jag förstår fin besvikelse, samtidigt får du tänka att det är kanske inte så dåligt ändå med tanke på alla de månader som de flesta försöker och försöker och har sex dagligen och ändå inte blir gravida. Så om man tänker så, så kan man säga att ni borde statistiskt sett blivit gravida på var femte ÄL, vilket ju är bra med tanke på att man brukar säga att det i snitt tar sju cykler att bli gravid! Och i så fall så är det ju riktigt bra utfall!

Stor kram till dig och hoppas att det som sätts in är den/de riktiga guldäggen!

Spännande! Du råkar inte ha någon bild? Jag håller tummarna för att det är ett tidigt !

Att ligga skadar ju aldrig! Vad skönt! Visst är det underbart med sådana här underbara dagar då man bara går omkring och mår bra! Mer sådant åt alla goa tjejer här i tråden!Inte ge upp! Det kanske inte kommer ner så mycket flytningar den här gången helt enkelt? Eller så kanske det har varit för mycket flytningar så att det är det som varit problemet fram tills nu, och att du inte har så mycket känningar beror på att ägget släpper så fint för att sedan borra in sig i den perfekta slemhinnan. Allt är möjligt vet du! Stor styrke kram och så delar jag med mig lite av mina positiva känslor som jag är fylld av för tillfället.

Någon som har några spännande planer inför helgen?    

   

  

Du vet väl att man kan vara gravid trots att man inte har några symptom öht? När jag väntade dottern hade jag inga som helst symptom förrän en, två veckor efter BIM för då kom illamåendet. I övrigt kändes det precis som vid mens och jag trodde verkligen att mensen skulle komna. Att jag testade berodde enbart på ett infall då jag hittade ett test som jag glömt bort att jag hade. När har du tänkt testa?

Jag håller tummarna för att det har blivit starkare!

Då du passerat BIM så borde det inte spela någon roll om du tar morgonurin, eller inte

Pastell, försök härda ut! Jag tror på att det är kulmen för dig nu, men att du inom kort mår bättre! Försök, så gott du kan tänka på allt positivt du varit med på senaste tiden! Kram!

Det där med att det bara är naturliga ämnen är ju ingen garanti för att det är bra för det. Jag vet att det är lätt att tro att bara något är naturligt så är det bra, men riktigt så enkelt är det ju inte. Det finns ju en mängd olika växter i naturen som är bra, i större eller mindre doser, men farliga om de överdoseras, och så finns det växter som är farliga även i små doser. Tänk bara på alla som blir förgiftade av svamp varje år här i Sverige! Eller ett annat exempel, alkohol och "naturliga" droger som också är i månag fall av naturligt ursprung...

Vad roligt med ett plus! Du vill möjligtvis inte visa oss en bild?    

Idag så känner jag mig lite smått nere igen. Just nu känns det som om vi aldrig kommer att lyckas bli gravida igen. Sedan vi började syskonverkstaden så har man hängt här på FL i olika trådar och allt som oftast blivit ensam kvar utan plus. Det är flera trådar jag varit aktiv i, men som jag sedan allt eftersom följt utan att skriva något, då alla andra plussat. Och överallt börjar det nu krylla av nedräkning till BF och små knytten och allt vad det är. Och här sitter jag. Så ogravid man kan vara och inväntar nästa ÄL. Samma sak är det IRL. Jag känner en som är beräknad vid Lucia. Sedan är det en kompis som är beräknad runt nyår. Fyra som är beräknade i januari, två i februari och så två i mars. Varför, VARFÖR kan jag inte bara lägga undan min längtan och bara acceptera att det inte blir några fler barn? Eller i alla fall gå in i en mode där man känner att "blir det så blir det"? Tänk vad underbart det vore att slippa grubbla! Tänk vad underbart det vore att slippa längta så!

ÄL är beräknade till slutet av denna vecka. På lördag ska vi lämna bort dottern och åka iväg på hotellövernattning. Egentligen borde vi börja mysa en massa, men just nu känner jag noll sug, noll motivation. Vi lyckas ju ändå inte. Och skulle vi lyckas så blir det inte förrän tidigast i december.  Fast det är klart. Nu är det ju inte så långt kvar dit. Och det är inte långt kvar till vår utredning 

Ni är för underbara tjejer! Tack för allt pepp!

Välkommen hit miap01! Beklagar ditt missfall! Jag har också haft två missfall, men de var både väldigt tidiga och de var något jag kände på mig komma skulle. Hoppas att det är din tur snart!

Ge inte upp Pastell! Jag tror fortfarande på att du klarar det, att det är kulmen nu, men att det snart, mycket snart vänder! Men känner du att du verkligen inte klarar det, gå upp till minsta och kolla sedan om du inte kan få de där dropparna istället och trappa ner ännu saktare. Eller köra med en längre nedtrappning med tabletterna? Men jag tror som sagt var att du klarar det. Du är stark! Men känner du att du inte klarar det just nu, känn inte att det är du som är vek utan att det är bara så att just nu är det mycket som sker i ditt liv, vilket gör att det blir extra jobbigt att sluta med tabletterna. Tänk då istället att du kan ju ta itu med nedtrappningen igen när det har blivit lugnare i ditt liv.

Jag fick ju antidepp utskrivet av min läkare men jag har inte vågat börja med dom. Jag är så rädd för att inte kunna sluta och efter det ni skriver här så känner jag att det inte är värt det. Så dåligt mår jag inte! Men dagar som denna önskar jag att jag kunde dämpa ner mina känslor lite. Men det betyder ju att jag även med hög sannolikhet skulle dämpa ner även mina "braiga" känslor när jag har dom, och det vill jag ju inte! Så tabletterna får nog fortsätta ligga där i badrumsskåpet ett tag till...