Vi som försökt ett tag utan plus

Det är bra att du är noga och tar hand om dig! Inte långt kvar nu, din kämpe! :) När är det dags för IVF då?

Jag mår upp och ner. Ska göra koloskopi och gastroskopi. Man misstänker antingen inflammatorisk tarmsjukdom eller blödande magsår. Men man vet inte ännu...  Jag tar en dag i taget och försöker att inte tänka så mycket på det. Har så mycket annat som måste göras så jag försöker välja fokus. Kanske därför det ska bli skönt med en paus från barnverkstaden. Jag tror jag behöver få lite lugn och ro och inte hålla på och greja med kroppen så. Det har ju varit mycket ett tag...

Jag tänker att jag nog är frisk som en nötkärna om några månader, lagom till IVF:en och då full med energi och ork. Och då kommer ett plus. Nu är jag rätt slut och vill egentligen bara lägga mig och sova i tre månader. :)

Vilken känsla Solrosen! Oj så fin din helg ska bli.

Var det bara pergo du tog? Hur prickade ni äl? Ägglossningstickor eller ultraljud, och när i förhållande till att själva ägget släppte hade ni sex? If you don't mind me asking

Tack Maramina! Jag tror minsann att det blir bra till slut. Om det är något jag är tränad på, precis som alla här inne, så är det att vara tålmodig - även när det egentligen är omöjligt.

God morgon flickor!

Solen lyser, det är slappsöndag och snart ska jag förstöra mitt goda humör med en Ovitrellespruta. Är verkligen inte sugen på det, men det är ju sista försöket så det är bara att bita ihop.

Kanske4a, hur mår du? Med Bim i morgon och allt...

Puss på er!

Kanske 4a: Då håller jag tummarna för ditt vik. istället! :)

Jag är så fånigt hormonkänslig. Jag mår verkligen apa på den här jäkla sprutan, precis som på tabletterna. Och det har varit så skönt att vara hormonfri ett tag. Jag började bli mig själv igen. Glad och tålmodig, påhittig och pigg. Nu är jag tillbaka på golvet igen. Men jag vet ju vad det beror på och att det bara är för en kort stund. Och att det är sista gången. :)

Så jag tjurar vidare och tänker positiva tankar tills skiten går ur kroppen. Det finns värre saker här i världen. Jag är tacksam att det finns hormoner att få ändå. 

Jayt: Det finns inte många ord som lindrar just nu. Jag önskar verkligen för er att få rätt hjälp så att ni får till ett plus trots de dåliga oddsen. Det finns ju trots allt IVF och ICSI, som fungerar även för de med sämre spermiekvalité. Jag förstår verkligen att du bryter ihop och inte orkar mer. Och det måste man göra ibland. Du ska se att när läkaren ger er rätt hjälp så kommer energin tillbaka, när ni inte behöver kämpa helt ensamma längre. Kram på dig!

Kanske4a: Det var väl skönt att mensen kom så punktligt nu när du ändå visste att det inte var något. Att gå och vänta på den är ju inte det roligaste. Nu jäklar börjar en ny cykel med nya möjligheter och om bara två veckor kommer ett nytt ägg. Heja mars månad! 

Förresten, kommer ni ihåg Hoppas2012? Jag kikade på BIM-listan nu och inser att hon gått över tiden två veckor. Kikade på hennes presentation, och hon har inte skrivit något om att bebis har kommit, men det lär ju vara när som helst nu. Spännande! :) Hon är väl den första från den här tråden som får barn va? Eller har det gått så lång tid att jag tillochmed glömt bort?

JZ79, jag hoppas verkligen för din skull. När tänker du testa?

Cyanea: Välkommen till tråden! Hoppas du ska trivas här. :) Vi håller tummarna att du slipper vänta länge till. Om inte annat så har ni ju rätt till utredning om två månader. De flesta här inne har ju genomgått sådana och dessutom fått diverse behandlingar, alltifrån pergotime till ovitrelle till IVF. Så om du har frågor kan vi säkert hjälpa dig.

Stegen, du måste ju berätta i morgon hur RUL gick! Gud så spännande! Vill ni veta om det blir en pojke eller flicka?

Att inte känna bebisen i vecka 20 är inte ett dugg ovanligt eller konstigt. Så sluta oroa dig, det kommer snart. :)