Hemundervisning

Det är hemskt, man tvingar och erbjuder inte hjälp...

Jag vet inte om jag tycker att det bara är en liten del som lärs från böcker, lärarledda lektioner och att det mesta lärs av samspel med andra. Det är mer på dagis det är så.... den största delen av skoldagen används till att lära sig saker från böcker eller från lärarledda lektioner och sedan öva på dessa kunskaper. Raster där man samspelar med andra är bara en mycket liten del av dagen.

Men jag håller med om att knappast alla kan lära sina barn samma saker som en utbildad lärare. Å andra sidan är många klasser så stökiga att en duktig och engagerad förälder säkerligen kan lära sitt barn mycket mer än vad det kan lära sig skolan.

Insyn måste dock vara väldigt viktig. Och som sagt, även om raster bara är en mindre del av dagen, så ÄR det dock en viktig del av dagen, och detta missar man ju helt.

Fast jag avser inte raster som samspel eftersom det faktiskt är paus från inlärningen.
Skolan på 40-talet präglades av det du beskriver med genomgångar och flit i böckerna men dagens skola ser inte ut så, man jobbar tillsammans snarare än bredvid varandra.

Med engagemang kommer man långt men det räcker inte på långa vägar. Man kan säkert lära sina barn valda delar men inte allt som de ska kunna.

Ok, nu är inte jag lärare, jag har bara varit och hälsat på i min sons klass ibland. Grupparbete är inget de har varje dag, då och då har de det, och det är viktigt, mende har det  itne dagligen.... det kan nog variera hur ofta man har det, och jag håller med om att det är viktigt och att man missar detta vid hemskolning.

Likaså är det viktigt att stå inför klassen och redovisa, lära sig att det inte är pinsamt och att kunna vara avslappnad när man pratar inför en grupp. Detta missar man ju också om man är hemskolad.

Å andra sidan lyckas ju inte svenska skolan lära ut barnen allt de ska kunna heller.... i skolan missar man väldigt mycket, ofta för att klasserna är stökiga och att det ställs alldeles för låga krav för att kunna konkurrera internationellt....

Är raster inte samspel? Rasterna är jätteviktiga när det gäller samspel! Mycket av det viktigaste man lär sig i skolan sker utanför klassrummet. Att skicka iväg eleverna (med lärare) på övernattning någonstans, gärna i naturen, lär eleverna kollosalt mycket när det gäller samarbete t.ex. Det man gör på lektionerna är lättare att ge via hemundervisning än det som sker på rasterna.

Jag är inte heller lärare men är rätt ofta med i skolan. Vi har dessutom bytt skola men det framstår rätt solklart att tonvikten inte längre är vid katederundervisning på samma sätt som förr.. Men självklart finns det säkert stora variationer.

Att skolan generellt är käpprätt ser jag som en helt annan diskussion och jag lägger faktiskt skulden på vansinnig skolpolitik under många år. (Fast jag är så fräck att jag inte kommer med smarta lösningar )

Precis. Den svenska skolan kan inte konkurrera internationellt. Kunskapsniva ar alldeles for lag.
Och aven samspelsmassigt kan inte den svenska skolan konkurrera internationellt.
Alldeles for manga diagnosbarn som forstor for andra och stokar till.
Jag ser ingen fordel att bra uppfostrade barn ska lara sig "samspela" med stokiga barn som bara forstor for andra. Vill hellre att min dotter aldrig kommer i kontakt med brakiga/stokiga/diagnosbarn.

Alla vet val att de flesta diagnoserna ar pahittade. Bara ett satt att fa in extra resurser i klassen nar lararna inte lyckas halla ordningen langre eftersom de inte far bestraffa barnen nar de uppfor sig daligt (=krankning ju).

 

jag håller med men ställer mig frågande till att de flesta diagnoser skulle vara påhittade. Vad baserar du det på?

Vilket land går dina barn i skola och hur ser det ut där med de barn som får diagnoser i klasserna?

Jag är generellt emot hemundervisning, men samtidigt kan jag se att det är ngt som i vissa fall kanske behövs?

Min dotter gar pa en forskola i Asien dar alla barn ar asiatiska.
De valjer inte barnen, dock finns inget barn med "diagnos".
Darfor tror jag absolut att det ar mest en pahitt, aven om det finns sakert hopplosa fall.

Alla barn maste visa respekt for sina larare, och gor det i de allra flesta fallen. Gor de inte det sa far de nan form av bestraffning. Alla barn forstar detta mycket val och kanner sig inte ett dugg krankta.

Nar jag laser FLs psykolog som svarar till en mamma som har en 6-aring som har enorma vredesutbrott pa dagis att det ar helt normalt ramlar jag fran min stol.

Vada normalt??

Och gentemot alla andra valuppfostrade barn som behover sta ut med ett sant barn, ar detta verkligen ok?

Saklart gor varken "pedagogerna" eller mamman nat at det, eftersom det anses som "normalt".
 

Ok, det tål att tänkas på... i Sverige skulle jag vilja säga att det i snitt finns 1 barn med diagnos i varje klass. Det barnet kan då itne bete sig...

menar du att det INTE ser ut så i Asien där du bor? hade verklgien varit intressant att läsa en studie om diagnoser i olika delar av världen och bland naturfolk. Det kan ju vara så att det är uppfostran, men det kan ju också vara levnadssättet och i så fall är det ju också allvarligt....

Jag har aldrig traffat barn med diagnos har sa jag vet inte hur det ser ut.
Jag har aldrig heller sett 3-aringar med napp  har (inte ens bebisar har napp har).
Jag har aldrig sett 4-aringar som ar i "trotsalder" (alltsa den nodvandiga utvecklingsfasen som det kallas det for).

Uppfostra ett barn i Asien = Lyfta barnet uppat, sa langt uppat det gar.
Uppfostra ett barn i Sverige = barn ska vara barn och kunna bete sig som Pippi Langstrump, och lar sig anda mer pa charterresa i Turkiet an i skolan (det varsta ar att det stammer sakert...) 

I Afrika finns inte cancer?
Fullt ekvivalent med ditt resonemang kan man också påstå att det knappast finns tex cancer i slumkvarter i vilket land som helst...

Det stämmer att olika former av cancer är mer vanliga eller ovanliga beroende på var i världen man befinner sig, det gäller även andra sjukdomar, ex depression. Ibland vet man varför och ibland har forskningen inte kommit fram till det än.

Vart vill du komma med detta resonemang?

Om det är så att diagnoser är mycket mindre förekommande i Asien än i Europa så är det väl väldigt intressant att ta reda på varför. Kosten, levnadssättet, samhällsstruktur, uppfostran, eller vad som.

Som sagt, hade varit intressant att se en undersökning på om detta stämmer eller ej, och i så fall varför.

Poängen var att calinigrad hävdade att det som man inte är medveten om inte finns.
Att adha mfl är påhittade eftersom dessa diagnoser inte finns hos barn i Asien eftersom skolan där inte har de problem som finns här.
Därav min fråga om cancer inte finns i Afrika där vården är mycket bristfällig och möjligheter till diagnoser och behandling i mångt och mycket är en omöjlighet.

Det du pratar om är en helt annan sak och en helt annan diskussion.

Jag bara tycker att det är extremt underligt att väldigt många föräldrar klagar på att det stökigt i klassrummen. Att dessa stökiga barn har diagnos eller inte är bara ett tecken på att lärarna inte klarar hålla ordningen och behöver hitta ett sätt att få in extra hjälp för att hantera ohållbara situationer - samtidigt som att det ger en chans till föräldrarna att inte ifrågasätta sig...

Jag har ALDRIG träffat liknande situationer i Asien, det är bara det.
 Bara en sån sak som att sitta still. Hur många ggr jag har hört svenskar påstå att ett barn som är 6 år kan bara inte sitta still och därför bör skolan börja när barnet fyller 7 och inte innan. Svenska barn kan inte heller börja spela piano innan de är 9, de kan inte koncentrera sig, och då är det 30 minuter i veckan.
Min dotter är 4 och har 3 ggr * 60 minuter pianolektioner i veckan och hon kan absolut sitta still. Likaså många japanska / koreanska barn som går i hennes skola.

Det asiatiska skolsystemet har INGENTING att göra med det svenska som bygger på falska ideer kring vad barnen klarar och inte klarar.
I Asien har man förstått att man det går att öva koncentrationen, och att man inte behöver ha fyllt 7 för det.

Jag tror också att barnen som inte kan läsa har en tendens att bråka, ungefär som att barnen som inte kan prata slåss oftare för att uttrycka sig. Analfabetism är ett problem, inte bara hos vuxna. Barn som kan läsa tidigt är ofta mycket mer reflekterande och lugnare. De kan komma in längre i sina resonemang.

Allt detta påverkar självklart hur klassrummen ser ut i olika delar av världen. 

Du blandar ihop saker och ting.
Lärare sätter inte diagnoser och diagnoser sätter inte läkarna bara för att lärarna vill.
Barnens diagnos har inget värde som bevisning hur lärarna klarar av sitt jobb.

Att du inte sett något i Asien säger absolut ingenting, för som sagt, existerar cancer även där det inte finns läkare? Existerar npf fastän det saknas metoder och resurser?

Fö kan du inte bara dra ut en sak ur en hel kultur på det sättet du gör. Hur ser barnuppfostran ut tex, ekonomiska resurser, bildning hos lärare, föräldrar.

Om du anser att svenska skolan bygger på falska ideer är du en tvättäkta rättshaverist eftersom den bygger på väl underbyggd och seriös forskning. Men eftersom den asiatiska är bättre enligt dig, ge oss vetenskapliga länkar att du har rätt. Även vetenskapliga länkar att den svenska skolan är en bluff som famlar i blindo.

de finns ju vetenskapliga länkar på att svenska skolan inte ligger bra till i världen. Längre.

Fast det var inte det calinigrad påstod och inte det jag begärde länkar på.