Vi som startar utredning Januari 2012 i kampen om ett plus!

Jag gjorde ett vul på dag 10 ungefär och då hade jag nån stor äggblåsa, slemhinna på 6 mm (som inte är jättetjockt,men tjockare än 2 mm som den var på vulet i augusti...) och tror gyn pratade nåt om att hon såg äl-flytningar på "spateln" också... Så därför trodde hon den var på väg. För att veta säkert tror jag man kan lämna blodprov ca en vecka efter förväntad äl och kolla progesteronvärdet (men det har jag enbart läst om på fl, så jag är inte säker på att det stämmer). Men sen blev det iofs ingen äl (eftersom cykeln blev på 40 dagar, och det är rätt otroligt att ha en lutealfas på 25 dagar :-P

Gynekologen jag var hos i augusti sa nåt om att det är troligt att man inte har nån ägglossning om cykeln är lång, mina var runt 40-50 dagar och därför trodde han inte att jag hade nån ägglossning alls. Om det stämmer vet jag inte heller!

Jag äter oxå bidrottninggele andra månaden nu. Har även rosenrot i badrumsskåpet

Man köper det på hälsokostbutiker!

Så, nu har  jag lämnat lite blod igen... och lyckades blöda igenom plåstret när jag gick därifrån! Tyvärr verkar det inte finnas nån mer plan, mer än att jag ska ringa i januari och cykeln fortfarande är oregelbunden. Proverna skulle bara ta nån dag att kolla, men "vår" läkare är tydligen på kvinnoklinken rätt sällan och därför visste de inte riktigt när eller om jag skulle få reda på resultatet... Men enligt sköterskan jag pratade med så var det tydligen för nära jul nu ändå för att påbörja nån behandling (de stänger några veckor), så jag måste nog vänta till i januari ändå. Men men, snart är det advent, och sen kommer det gå fort!

Funderar dock på att ringa strax innan jul, så man vet över julhelgen att man faktiskt har en tid när man kommer tillbaka... Kanske lite fult, men ändå...

Kramlo ligg på dem. Jisses vilka köer man fick stå i på Sahlgrenska. Månader!!

Hej hopp. Bra tråd sofistikerad!
 
sambon och jag har försökt sen november 2010, tog ut spiralen då, men vi har inte lyckats ännu.
Har fått en första tid på infertiliteskliniken 12 december, så det känns bra att vara igång med utredningen snart...
sambon är mer avvaktande, han tror nog att det ska fungera ändå....han säger inte så mycket om vad han tycker, jag får tvinga orden ur munnen på vad han känner och tycker....

vad säger era män om allt?

Trevlig helg!     
    

Min kille är likadan, han bryr sig inte så mycket, han säger att händer det så händer det. Jag tycker det är jobbigt för den känns som att det inte spelar någon roll för han om vi kan få barn eller ej=(

så är min med. "det ÄR inget fel på någon av oss, det kommer hända snart ska du se".

Min man är snarare glad över att möljigheten finns att kolla upp om allt står rätt till och få hjälp om det inte gör det. Dock tänker Han nog inte på.det varenda dag som jag gör!

Vi är båda över 30 - jag är 39 år fyllda i år och min sambo är 36, så det är skönt att få ta tag i det hela. Den biologiska klockan tickar på fortare o fortare...

Nu är det ju dags för vårt första besök på fert.kliniken i Karlstad nu på torsdag, och vi är nervösa båda två här. Men det ska säkert gå fint (intalar vi oss iaf ).
Min sambo är lite grann som "lantisen02 " säger om sin sambo: sambon är mer avvaktande, han tror nog att det ska fungera ändå....han säger inte så mycket om vad han tycker, jag får tvinga orden ur munnen på vad han känner och tycker....

Ha en fortsatt trevlig kväll/dag alla! =)