nu får ni fan i mig ge er...

Det vet jag ju inte helt säkert, men när man får blickar som är nedvärderande och de liksom synar och lyssnar på ALLT man gör, så får man liksom en uppfattning om vad de handlar om. 

För när ett annat barn ramlade, ja då lät de:  ja men sånt händer ju! Inte kan man hålla reda på de små hela tiden. 
Hm, så lät de inte när jag berättade om att min son slagit sig.

Jag dömer självklart inte ALLA, men just de här människorna  var inte spec trevliga att umgås med.

Äh, så var det på vår ÖF också fast jag var 36 år när jag fick barn. Det har förmodligen inget med åldern att göra.

Nej det vet man ju inte, men den känslan fick jag iaf! :)
Tråkigt att de hände dig också  

Ja det är märkligt det där. Jag antar att jag befunnit mig i lite skyddad verkstad sen jag lämnade skolan, då jag dels har haft sociala yrken där de andra som jobbar måste vara någorlunda socialt kompetenta, dels pluggat och haft jobb där man jobbar ensam. Så sen jag lämnade gymnasiet har jag inte stött på så många idioter och därför har jag väl fått för mig att man växer ifrån det när man blir vuxen. Men jag håller med om att när man kommit i den här kontakten med andra föräldrar som man har när man just fått ett litet barn, så har man fått inse att andra människor kommer från andra omständigheter och värderingar och därför beter sig på väldigt konstiga sätt i mina ögon.

Kanske berömmer jag mig själv väl mycket men jag kan inte ens föreställa mig situationen där jag inte skulle besvara ett glatt "hej" från någon människa. Brukar överhuvudtaget ta ansvaret att försöka se till att alla får vara med och prata och vara trevlig mot alla, mingla så att säga. Fast det betyder inte att jag vill bli kompis med alla privat, verkligen inte, men man vill väl ha en trevlig situation och gemenskap om man t.ex sitter med barn som leker tillsammans på ÖF? Även OM jag tycker att en mamma såg ut som en korkad fjortis så vill jag ju ha en trevlig stämning så jag skulle vara trevlig mot henne ändå.

Tråkigt att det ska vara så, men tror att det alltid finns någon på öppna föskolan som någon kollar snett på.
Det kan vara den unga föräldern, det kan vara den gamla föräldern, det kan vara föräldern med fel hudfärg eller fel utseende. föräldern som har ett handikap, föräldern som har med mer än ett barn.

Tror att det fungerar så på alla öppna förskolor, någon som på något sätt blir utstött. Jag är själv "bara" nyblivna 24 år och 2 barnsmor till två underbara killar enligt mig, men jag väljer att träffa mina vänner som också är föräldralediga istället för öppna förskolan just för att människor är så trångsedda och har svårt för en människa som inte har det precis likadant.

de gånger jag varit där så har det varit olika människor med olika kommentarer, men det har stört mig fruktansvärt att de lägger sig i allt.
exempel, oj det måste vara svårt med två barn, men ni får hjälp av kommunen va? (jo det kan vara tufft men det blir inte bättre för att du kommenterar det, och nej ingen hjälp här inte)
eller de människor som är hela motsatsen, äh kan inte vara svårare med två barn än ett (ehm.. Jo? det är två som skriker efter mat och ska byta blöja samtidigt)

Självklart småpratar jag med alla och säger hej! Jag skulle aldrig ge någon elaka blickar eller inte vara trevlig på ett barnkalas eller i en lekgrupp.

Däremot är vi ett stort gäng familjer som umgås väldigt mycket och till och med anordnar små semesterhelger tillsammans. Jag har hört från andra föräldrar att de känner sig lite utanför ibland då vi har en stark gemenskap och jag kan tänka mig att det är trist på en lekgrupp där flera av oss mammor sitter och pratar om helgen som varit eller vår senaste semesterresa.Jag pratar gärna med alla i lekgrupperna men det skulle vara svårare för en 19-åring att bli inbjuden till vår privata gemenskap eller lekstunder under veckan. Vi går på lekgrupper ibland för att min dotter tycker att det är roligt, ofta med några av mina vänner och deras barn, kul att åka ut och göra något och bra att lära känna föräldrarna till de barn som kommer att gå i dotterns klass.

Jag är definitivt social med alla men det finns vissa människor som jag hellre umgås med och är roligare att prata med än andra, jag säger inte att det inte finns någon 19-åring som jag skulle tycka jättemycket om, ha mycket gemensamt med och vara rolig att prata med men det är inte många.

Å andra sidan skulle en 19-årig tjej kanske inte tycka det skulle vara så kul att umgås med oss gamla tanter och gubbar heller, vi är nästan alla mellan 30 och 50.

I en stad inte långt från oss vet jag att de har en lekgrupp för unga mammor en gång i veckan, om något sådant skulle finnas för TS dotter kanske hon har lättare att hitta ett mammagäng som hon gillar där. 

Tokigt nä du, det blev inte alls tokigt det är exakt så det är. Hon berättade för en av personalen vad som hänt med Harry. Hon var så stressad och hade glömt spänna fast honom i vagnen och han föll ur när han började klättra med följd ett blåmärke på kinden då är det en av mammorna som suckar högt och säger högt och tydligt att det skulle då aldrig hon glömma. Hur tror du man känner sig då?? sedan så gick harry omkring och sa hej till allt och alla och dessa föräldrar bara titta på honom vad tycker du om det "vuxna" beteendet ??

Jag förstår att du är arg men det känns som du är arg på mig och jag vet inte varför? Nej det är klart att det var jättetråkigt för din dotter med det bemötande och det är inte vuxen någonstans. Framförallt är det korkat att sätta sig till doms över andra för rätt vad det är är det hennes egen ungen som slagit sig, garanterat. Men hur vet du att det är hennes ålder som är problemet?

Jag var ganska nervös för vad folk skulle tycka och tänka om mig som ung mamma, men har som tur är blivit väldigt bra bemött både i föräldragrupp och på öf, där jag tillhör de yngsta mammorna. Tycker inte att åldern borde spela någon roll när man ska umgås på öf, där är man ju för barnens skull och det räcker väl gott och väl att man då har barn i ungefär samma ålder, man kan ju prata om barnen om man inte hittar nått annat att prata om :) . 

det KAN ju bero på nåt annat. bara en tanke.

man ser liksom inte direkt om nån är 19 eller 24.