Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

är det du? å vem fan är du? vart var du när jag tog mina första steg, när min första tand blev en tia, när min bror låg på sjukhus. Vart fan var du? full i en gränd? hög som ett hus?

Var var du när jag skar upp mina armar när jag försökte finna mig själv. När jag försökte acceptera den förjävliga barndom jag haft. Minnena av dina slag hur du dunkade in mamma i väggen och kasta en stol efter min bror hur du tryckte en kudde över mitt ansikte till min kropp försvann i medvetandet. Håll dig undan för fan. 

Jag är stark och jag är så jävla bra så om du ditt patetiska lilla knarkar svin kommer i närheten av mig eller min familj ska jag personligen kväva dig med en kudde som du hotade att göra mot mig om jag inte tystnade när jag var 4år och satt uppe och sjung för att tomten skulle komma snart. Om du någonsin försöker ta dig in i mitt liv så ska jag kasta dig ut igen, du är inte värd någonting för mig. I mina ögon är du död.     

Du kommer som du förtjänar att dö ensam, bli begraven helt solo och icke saknad av oss levande. Som man bäddar får man ligga. Våld föder våld. Den dagen du dör ska jag tända ett ljus och tacka för att jag aldrig mer behöver känna mig rädd.

Ingen kommer någonsin sakna dig ditt äckel. Det tog många år för mig att förlåta min mamma för att hon aldrig anmälde att hon aldrig sökte hjälp. men hon är förlåten, hon var också utsatt och rädd för dig. Men min mamma har i alla fall varit en mamma hon plåstra om såren du gav mig och sminkade över alla skavanker. Hon pussade mig godnatt och sa att hon älskar mig. Hon skyddade oss ifrån dig även om det tog flera år för henne att finna mod. Hon fixade det, Mamma är en stark kvinna och vi vill aldrig mer skänka dig en tanke.

Gör alla en tjänst och lägg dig under jord.  

Du tror att du är så bra för ditt barn men i själva verket skämmer du bort ditt barn. Du gör ditt barn till en bortskämd skitunge och du är tragisk som inte klarar av att vara förälder.
Barn ska inte styra en hel familj!

Till mitt ex, min dotters pappa

Det kanske hade funkat om du inte supit så jävligt, om du hade lyft arslet från den där jävla datorn, om du hade hjälpt till lite hemma, om du inte varit så mesig, om du inte kallat mig psykopat, om du inte kallat mig hora, om du inte viskat till vår bebis att hennes mamma är dum i huvudet, om du inte kastat grejjer, om du inte knuffat mig, om du inte hållit fast mig, om du inte slagt mig, om du inte tagit stryptag och om du inte varit otrogen med din 14 åriga styvsyster i våran säng.

Du har en ny tjej nu, stackars henne, men lite får hon skylla sig själv för hon visste allt det där innan ni blev tillsammans. Mot henne är du likadan men lägger till att du skulle lämna henne för mig om jag ville det.

Väx upp och skärp dig istället, gör inte samma misstag två gånger. Du är en fin människa på insidan, låt den människan komma fram lite oftare.        

Till mitt ex:
Jag hade redan träffat min nya innan jag lämnade dig. Men jag var rädd för vad du skulle göra när jag gjorde slut. Du sa att du tyckte att våra tre år var bortkastade, men vet du vad? Det var inte du som blev psykiskt misshandlad! Enda anledningen till att jag stannade så länge med dig var av rädsla. Det enda jag saknar är din mamma, som var min fasta punkt i helvetet jag levde i.

Till hans mamma:
Jag saknar dig! Du har betytt så oerhört mycket för mig, jag hoppas att du vet det.

Till ett strul:
Var du verkligen inte kär i mig? För jag var kär i dig, men när du sa som du gjorde så fegade jag ur. Jag undrar vad som skulle ha hänt om vi hade fortsatt.

Till en "vän":
Jag orkar inte mer nu, du får mig att må dåligt. Så från och med nu skiter jag i dig. Ha ett bra liv!

Till en annan vän:
Jag saknar dig! Jag hatar det faktum att vi växte ifrån varandra när jag fick barn. Jag vågar inte återuppta kontakten igen, förlåt.

Till min sambos ex....

Ser du inte att erat barn har problem? Varför blundar du för det? Du har ju precis samma problematik som h*n har...Snacka om att förneka....Sen är du en dålig morsa som alltid lämnar bort ditt barn så fort du är lite täppt i näsan..Och nej..hur mycket du än försöker kommer du aldrig att bli som jag..SLUTA EFTERAPA MIG....Det är inte smickrande..det är SJUKT....Och kom INTE till mig och säg hur JAG ska vara som förälder när du misslyckas så totalt med ditt egna barn...Och du ...vissa ska inte få skaffa barn...så jag håller tummarna för att du inte skaffar ett till med din nya sambo....Du kan inte ens ta hand om det barnet du har...,som du förövrigt inte ens har vårdnaden om...utan bara umgängesrätt... 

Till pappa

Längtar efter att få krypa upp i din famn...Saknar dig så mycket...du är det bästa som finns i mitt liv..men jag vågar inte ta steget till att ringa dig och säga det...

Till ett "ex"

Ångrar mig...Varför blev det inte som du sa? Jag får skylla mig själv..Jag hade allt..men jag kastade bort det...Saknar dig så enormt mycket.. Fortfarande lite smått kär i dig. 

Herregud vad många som är kära i sina ex trots nya förhållanden.

Vad sorligt :(