Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

är det du? å vem fan är du? vart var du när jag tog mina första steg, när min första tand blev en tia, när min bror låg på sjukhus. Vart fan var du? full i en gränd? hög som ett hus?

Var var du när jag skar upp mina armar när jag försökte finna mig själv. När jag försökte acceptera den förjävliga barndom jag haft. Minnena av dina slag hur du dunkade in mamma i väggen och kasta en stol efter min bror hur du tryckte en kudde över mitt ansikte till min kropp försvann i medvetandet. Håll dig undan för fan. 

Jag är stark och jag är så jävla bra så om du ditt patetiska lilla knarkar svin kommer i närheten av mig eller min familj ska jag personligen kväva dig med en kudde som du hotade att göra mot mig om jag inte tystnade när jag var 4år och satt uppe och sjung för att tomten skulle komma snart. Om du någonsin försöker ta dig in i mitt liv så ska jag kasta dig ut igen, du är inte värd någonting för mig. I mina ögon är du död.     

Du kommer som du förtjänar att dö ensam, bli begraven helt solo och icke saknad av oss levande. Som man bäddar får man ligga. Våld föder våld. Den dagen du dör ska jag tända ett ljus och tacka för att jag aldrig mer behöver känna mig rädd.

Ingen kommer någonsin sakna dig ditt äckel. Det tog många år för mig att förlåta min mamma för att hon aldrig anmälde att hon aldrig sökte hjälp. men hon är förlåten, hon var också utsatt och rädd för dig. Men min mamma har i alla fall varit en mamma hon plåstra om såren du gav mig och sminkade över alla skavanker. Hon pussade mig godnatt och sa att hon älskar mig. Hon skyddade oss ifrån dig även om det tog flera år för henne att finna mod. Hon fixade det, Mamma är en stark kvinna och vi vill aldrig mer skänka dig en tanke.

Gör alla en tjänst och lägg dig under jord.