Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min granne: Jag mår illa varje gång jag ser dig..... :( Du är 50+ och struttar omkring i för små kläder och billiga horskor... och bättre blir det inte av att du har högljutt sex med gubbar och tanter vägg i vägg med vårt sovrum... kl 7 på mornarna?!?!?!!?!? och kan du inte sluta med dina äckliga kräk-host-ljud som du gör varje dag... som hörs ända ut på gatan!!!!!!!!!! uääähhhhhhhhh

Till min mamma:
Det är han eller ditt barnbarn.  (väljer att censurera alla svordomar)

Favoritar

Till dotterns "pappa"

Hon blir vackrare för var dag som går och hon förgyller sin omgivning med sång och fina ord. Jag och min sambo har uppfostrat henne till en underbar tös. Jag har alltid velat fråga dig varför? 
Vad som hände med dig som gjorde att du lämnade mig när jag var gravid. Du strunta i dottern och bara försvann för att sedan komma tillbaka och innan dottern hunnit fylla 1år meddela att du skulle bli pappa. Ojsan tänkte jag. Skaffa barn utan att ta hand om de som redan finns. Innan erat barn fyllt 1år meddelar du mig ännu en gång att du ska bli pappa. 

Så nu till de frågor jag har. Varför skaffa barn när du inte tar hand om dottern? Du valde bort henne och du träffar henne aldrig. Du skaffar barn med en psykopat och ni lever på soc. Hon har ingen utbildning och du är inte direkt attraktiv på arbetsmarknaden, med din dåliga hygen, sunkiga och trasiga kläder och den där fula äkliga kebban du så barnsligt har på dig. Och hur jag kan veta du klär dig så till arbetsintervjuer är för att du hade det på alla familjerättsmöten vi haft. Snyggt jobbat farsan. 

Jag hoppas innerligt att din sambo kommer på dig med att vara otrogen, att din sambo hamnar på psyk och att ni får ett rent jävla helvete. Men jag önskar även innerligt att era barn får det bra så även om jag tycker ni tänkter med den andre änden och klär er som riktiga campingluffare så önskar jag er allt gott.  

Till en kompis - som är i ett förhållande.

Jag önskar jag kunde tala om hur kär jag är i dej.
Men när vi inte ses, så svalnar mina känslor och jag glömmer bort dej totalt. Jag bryr mej inte ett dugg om dej.
Tills vi ses igen. Då får jag dåligt samvete. För jag är ju kompis med din partner också.
Jag skäms och han inte se in i den henoms ögon.
Jag är nog bara ytlig. Jag är kär i ditt utseende och din personlighet.
Jag blir lätt kär.
Speciellt när du färgar ditt hår rött istället för svart.

*rodnar*

Till min mamma.

Du är den största egoisten jag någonsin träffat, du är känslokall och omogen. Du har förändrats på för många plan för att vi ska kunna ha en normal relation. Att du är sjuk är inte anledning nog för mig längre, ta tag i ditt liv och gör något åt det. Var inte ett offer hela tiden, stå upp och ta ditt ANSVAR som människa och mamma. Hur kan du inte vilja ändra på dig? Hur kan du vara så egoistisk? När jag försöker hjälpa dig så blir du bara arg och ställer dig som ett offer. Varför? Du är en alkoholist, hur kan det inte vara ett problem för dig? Du blandar alkohol med starka mediciner och ljuger för mig varje dag. Du har KOL men röker ändå hela tiden. Du bryr dig inte om att leva, du har gett upp och det sårar mig. Jag borde vara värd att leva för enligt dig. Jag hatar dig oftare än jag älskar dig. Jag skäms över dig och förstår inte hur du kan VÄLJA att leva ett sånt tragiskt liv som du lever.

Det finns 4 krav för att jag ska finnas kvar i ditt liv:
1. Sluta röka och dricka alkohol
2. Sluta vara ett offer
3. Sluta vara egoistisk
4. Ta tag i ditt liv, på riktigt.

Du är inte den mamman jag en gång hade längre, kom tillbaka. Jag saknar dig och jag älskar min gamla mamma för mycket för att acceptera din sjukdom helt. Det är inte rättvist att bli mamma till sin mamma när man är 16 år.