Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min sambos bäste vän:

jag är dödligt dragen till dig. du är allt som inte han är. bara jag ser dig blir jag så glad så glad. samtidigt är du världens mest lojala vän. men du också vet att vårat förhållande är på upphällningen.. jag vet att du tycker jag är "en tia", men viktigiast av allt är att du tycker att jag är för bra för min sambo. du vet att jag vill ha dig men du skulle adrig skada sin vän, min sambo. samtidigt så känner jag i hela kroppen att  du också vill ha mig. vi har öppet förhållande numera så tekniskt sett får vi ligga med varann.. snälla...  eller det räcker med en kram. en ynka liten kram skulle göra mig så lycklig. ... du är min drömman.. såå underbar. så fin. jag skulle göra dig lycklig, jag vet det. puss.

Till C

Du är så fin, så spännande och så charmig! Fan jag tänker på dej hela tiden! Blir så lycklig varje gång du skickar ett sms! Det är synd att vi inte träffats tidigare, då hade kankse saker sett annorlunda ut! Men nu är det som det är och jag tror aldrig att det kommer bli annorlunda än så här, jag älskar min man men det är dej jag tänker på innan jag somnar och dej som ja tänker på när jag vaknar, det är något med dej som lockar och jag skulle så gärna vilja ge efter för lockelsen!
Men jag är inte sådan och inte du heller, ingen av oss är beredd att riskera det vi har, egentligen. Men skulle det vara så farligt? Skulle det vara så hemskt med bara en liten stunds förbjuden närhet? Ja, tyvärr. Men du finns i mina tankar och jag i dina det vet jag, du säger alltid så fina saker och du gör mej otroligt glad!

Kram!

Till pengar.
Jag hatar er. I dagens samhälle måste man ha obegränsat med sådant för att överleva. Jag begriper inte hur ensamstående gör. Jag är föräldraledig och min sambo har ett heltidsjobb med skitlön. Vi får knappt ihop ekonomin.
Pengar ni skapar obalans och osäkerhet i hela världen. Varför finns ni? Ta er i häcken

Varför har du varit sjuk i nästan hela mitt liv, vi hr försökt att hjälpa dig och lagt in dig på sjukhus men när du kommer ut igen blir det bara samma sak. Varför tar du inte dina mediciner så du kan vara mormor till mina barn och inte bara vara någon som dyker upp en gång om året. Hatar när du ringer och är full eller tagit massa skit. Vill bara ha min mamma tillbaka.

Varför är du så arg på mig? Jag har alltid funnits där för dig, lyssnat när du behövt prata, stöttat dig och alltid stått vid din sida men vad jag än gör så fortsätter du vara arg. Tror inte att du tycker om mig alls. Vet snart inte vad jag ska göra för att inte gå under. Orkar inte längre.

Undrar om du någonsin kommer att sluta grubbla och analysera och börja leva istället. Men fortsätt bara. Jag väntar här så länge...
 

Jag älskar dig