slemtorsk i din bralla skrev 2011-10-21 11:14:42 följande:
oj oj vad det händer saker bara för att man tar sig en rejäl sovmorgon....
Att KOtte1 är troll tycker jag (sorry om någon tar illa upp) är väldigt skönt..Hon är en av dem som stressar MIG och som gör mig orolig över hur folk egentligen fungerar..problemet är att jag tror inte att det är ett troll i grund o botten utan som någon skrev en tjej som så väldigt gärna vill gravid att hon ville knäppa oss på näsan genom att visa upp ett positivt test, tyvärr tänkte hon inte längre än näsan räckte och blev påkommen, det hela blev genant och hon drog....
Envira.. ingen vill att du lämnar tråden men du är också en av dem som stressar MIG, du har försökt bli gravid i 2 månader, trots att vi gång på gång säger till dig att du får räkna med att det tar längre tid, i snitt 7 månader (för en del tar det givetvis kortare men för en hel del betydligt längre tid), du bryter ihop en vecka före bim och du har dessutom diagnoser på dig. Jag kan inte hjälpa att fundera på om detta verkligen är rätt för dig, att sitta i en tråd där vi hetsar varandra lite (på skoj förstås.. det är det som är grejen) Dugår på antidepp säger du och det får mig att undra om du har talat med din läkare om att du försöker bli gravid, kan finnas mediciner som försvårar graviditet och det finns också mediciner man absolut inte ska ta om man vill bli gravid pga risker för fostret.
Som flera säger så bryter du ihop och är upprörd och orolig och när du får pepp och råd i det så blir det noll svar från dig..eller så viftar du bort det.. och en sak gör mig faktiskt lite förbannad.. när du skriver att "ingen faktistk förstår hur du känner"... är du inte lite ego och lever i din egna lilla värld då... du är UNG, du har precis nyss börjat försöka skaffa barn (tänk på mig som ville bli gravid redan som 18-åring och inte fick barn förrän jag var 31...där kan vi snacka om väntan ) Du tror att du är unik i din väntan och din längtan men då har du ju inte läst i tråden om våra drömmar och längtor, jag känner mig lite trampad på i min längtan när du uttrycker dig så....
SJÄLVKLART så längtar du, det betvivlar vi inte alls men ibland måste man ställa sig utanför sig själv och det vet jag är svårt då man lever med depression och ångest, men man måste försöka, kanske med hjälp av sin läkare/ terapeut... ställ dig frågan... vad gör du som kan öka/minska din stress kring att skaffa barn...är detta forumet något du kan använda i ditt liv för att få en mer avslappnad syn till barnalstrandet eller är det något som ökar din press??
Hur ser din kille på detta, jag minns hur det var för mig förra gången jag skaffade barn, min relation rasade i jakten på min dröm, (nu fanns det andra saker som spelade in på att vår relation inte funkade också) hela vardagen blev färgad av jakten på ett plus och det är INTE ett liv värt att leva, livet ska LEVAS man ska inte leva genom en dröm....
Pratar du o din kille om detta, är detta något han vill lika mycket.. i nuläget borde du faktiskt söka hjälp för dina stressnivåer och försöka få en extra tid hos din läkare för att tala om din barnlängtan. Av det som jag läst här så känns det inte sunt och som en människa som mår bra som skriver och mår man inte bra är det inte lätt att bli mamma, varken fysiskt eller psykiskt. Ett barn är inte lösningen på alla problem....
nja bryter ihop gör jag inte även om jag kan låta lite melodramatisk.
Och för att man har diagnoser betyder inte det att man inte blir en bra mamma.
Visst äter jag medicin men medicinen gör ju just det, hjälper! Jag är inte deprimerad längre och min sociala fobi som också förbättrats enormt påverkar inte min förmåga att vara mamma.
Sen har jag inte för mig att jag någonstans skrivit att ingen förstår hur jag känner , och har jag gjort det syftar jag nog på min omgivning och inte de i samma sits som mig.
SJÄLVKLART vill min sambo detta med, och jag tycker faktiskt det är rätt oförskämt att förvänta sig att jag ska sitta och försvara mitt val att skaffa barn här.
