PeeGee skrev 2011-09-06 17:36:42 följande:
Jag hade kanske maximal otur, men all skolmat genom hela min skoltid var oätlig. Allt var ofräscht och unket och det fanns inga grönsaker. Ibland rev de lite vitkål i stora klumpar. Utan dressing. Bara de tjocka vita delarna på kålhuvudet i ett bleck.
Tjockpannkakan såg ut som att den var gjord på alginat och skumgummi. Allt som innehöll kött var gummiartat och luktade något skumt som jag senare i livet lärde mig känna igen som dragon och malkulor. Potatisen studsade om man slog den i bordet, hade pyjamas och växte i munnen tills man kräktes. Grytorna var slemmiga och läskiga och riset vettefan var de fick ifrån. Jag har aldrig lyckats återskapa den där samtidigt vattensjuka och o-genomkokta konsistensen. Eller lukten av gammal modellera som kom från det. Grynen var liksom större än allt annat ris jag stött på i mitt liv och jag svär på att de enskilda riskornen rörde sig om man inte noga dränkte dem i sås först.
Eller hur förvarade de knäckebrödet? Det luktade sommarstuge-skåp. Och det där margarinet de tyckte man skulle ha på? Örk. Så mackor gick bort också. Såvitt jag vet genomlevde jag de nio åren på mjölk.
Fast det värsta var nog när de skulle vara lite "festliga" och vi fick risgrynspudding (med kanel, socker och mjölk om det var jul - med saftsås om det inte var jul). Risgrynspudding, även när det är väl tillagat, är bland det äckligaste man kan tvinga på en människa. Och i matan var den inte väl tillagad.
Saftsoppa med Puckstång. Minns nån det? Vafan?
Allt. Precis allt hade vidrig konsistens. Vidrig. Jag fick det i munnen och sen växte det och växte tills jag spydde. "Skölj ner med mjölk" sa matistanterna. Ja, just - först vidrig konsistens och sen gör vi det kallt och blött också! Lysande idé!
Eller det påstådda potatismoset och den påstådda skinkan. Herrejemine. Kommer ni ihåg hur den där formpressade "skinkan" luktade gympa-matta?
Stackars matistanterna på de skolorna, på den tiden. Fan att gå till jobbet varje dag och dels veta att man serverar sån skit man inte skulle ge en strykar-katt och sen ha som uppdrag att tvinga ner skiten i oskyldiga barn. Jaha - såhär blev mitt liv. Jag är mat-Kapo på en mellanstadieskola. Jag tvingar barn som aldrig gjort mig nåt ont att äta gympamatta och får inte låtsas om att jag dör lite inuti. Alla försök att göra det lite trevligare eller fräscha upp lite faller på att allt kommer i gigantiska bleck från storköket och är redan två veckor gammalt när det når oss. (Alternativt: nu kan jag ta ut mitt livs frustration på de små jävlarna. Skraphink? Här blir ingen jävla skraphink. Du äter tvåveckors "oxjärpe" och håller käften! Muahahahahahaha!) Kanske hade de egna barn i skolåldern? Kanske brast deras hjärtan vid tanken på att någonstans på andra sidan stan tvingade någon hjärtlös jävel i deras telningar "Hawaiigryta" och inte ens hade vett att skämmas?
Jag blir alltid lika paff när jag träffar folk som gillade skolmaten. Är de yngre än jag tänker jag att det kanske blev bättre till deras tid. Är de äldre tänker jag att åttiotalet var en kackig tid att gå i grundskola och att det kanske var bättre på deras tid. Är de jämngamla tänker jag att de kanske bodde i samma upptagningsområde som kommunpolitikernas egna barn. Eller så lagade deras föräldrar lika sketen mat som storköket. Eller ingen mat alls.
Så kanske det var.
Håller i stort med om din beskrivning. Har dock enstaka gånger varit med om rätter som varit ätliga, grytorna som antagligen tog minst stryk av de långa förvaringen. Ibland kunde man på gymnasiet raida vegetarianernas matlåda (vilket var förbjudet) som ju var betydligt mindre och kanske lagad på plats? Smakade bättre. Men man var tvungen att ha intyg hemifrån på att man aldrig åt kött för att få "rätt" till den. Har också tänkt att om man hade en själ från början måste mattant vara det mest själadödande yrke man kan tänka sig.