Orolig över andningen.. Hur ofta övade ni?

Har aldrig övat en endaste gång när jag varit gravid....

övade inte heller och om du känner dig så stressad över övningen funderar jag på om det ger dig något att öva

vi övade inte en enda gång...
funkade bra endå..

Jag tror aldrig att jag direkt övade här hemma. Min första förlossning visste jag inte ett dugg hur jag skulle göra för att det skulle underlätta. Men det kom in en supergullig sköterska tog mig i handen och sa att jag skulle titta henne i ögonen och andas som henne. Det gjorde jag och herregud vilken skillnad, jag blev lugnare och det kändes lättare att uthärda värkarna. Fast det där med att flåsta och andas snabbt gjorde jag aldrig. När jag sedan skulle till att föda nr 2 så satt det i ryggmärgen. Andas in...håll kvar...och andas ut, precis som när du använder lustgasen. Lycka till med bebis.

Vi gick profylaxkurs där det var en massa olika sätt att andas. Vi försökte öva lite hemma men blev inte mkt. När förlossningen var igång och värkarna kom rejält var det enda som gällde för mig att djupandas lustgas i masken HELA tiden så de andra, ytandning å grejer sket jag i haha.

Vi gick en profylaxkurs inför första barnets förlossning, använde mig en del av tekniken men tog Eda när jag var öppen 6 cm.
Med andra barnet så blev jag igångsatt och fick värkar väldigt snabbt och de värkarna var kraftiga o gjorde tokont så då andades jag (och maken..) sedan ville jag ha eda men dom fick aldrig till det (fick en sönderstucken rygg med spinalhuvudvärk) så jag använde mig av lite lustgas men mest andningen. Det ÄR stor skillnad på att andas "rätt" och andas fel, med fel menar  jag att skrika, inte ha fokus osv.
Min man var min räddning, det var han som sa åt mig att andas ordentligt osv. 

Det är svårt att öva hemma, och det känns lite fånigt att killen ska nypa en i tex låret och tjejen ska då öva..är liksom inte samma känsla som värkarna-
Det viktiga är att prata om det innan, be din partner att "leda" dig med andningen. Man kan lätt tappa fokus på andningen om man inte tänker på att andas osv.
Jag "flippade ur" några ggr och skrek några fina ord Men då var maken där och peppade mig att andas djupt osv. Han andades även tillsammans med mig i perioder när det behövdes =)

Själva andningen är inte svår i sig, principen är ju in i näsan o ut genom munnen....Eller att bara stundvis andas med näsan. Man får prova sig fram....i början är ju värkarna inte så kraftiga då kan man testa sig fram.

Att föda barn är skithäftigt!!!! =)

Jag övade aldrig med maken, eftersom han inte klarade av att ta det på allvar. Han trodde helt enkelt inte på psykoprofylax! Jag övade 2-3 minuter varje dag på snabbandning (började långsamt och andades allt snabbare under 1 minut för att sedan sakta ner), och så avslutade jag med att öva krystandning en gång. Det här gjorde jag väl varje dag de sista 3-4 månaderna före förlossningen.

När jag väntade nästa barn så räckte det att öva bara hälften så mycket, eftersom jag egentligen redan kunde det.

Tack för alla era svar! =) Det känns redan mycket bättre..  det kanske är viktigast att andas i sig, alltså
att komma ihåg att slappna av och tänka på andningen. Inte att tänka -Shit jag måste andas på ett
speciellt sätt... ? Att min sambo försöker omvandla mitt fokus till att andas lugnt istället för att spänna mig
och hålla andan.. om ni förstår vad jag menar..

 För just nu känner jag mig stressad att inte andas rätt som många säger, att det finns ett rätt och ett
fel sätt, men om "fel sätt" är att typ sluta andas och spänna sig tror jag att jag vet hur man gör.. =)
 
Men jag tänkte att andas fel inte var lika tydligt, utan att det bara är en liten skillnad på rätt och fel..