Orolig över andningen.. Hur ofta övade ni?

Vi gick en profylaxkurs inför första barnets förlossning, använde mig en del av tekniken men tog Eda när jag var öppen 6 cm.
Med andra barnet så blev jag igångsatt och fick värkar väldigt snabbt och de värkarna var kraftiga o gjorde tokont så då andades jag (och maken..) sedan ville jag ha eda men dom fick aldrig till det (fick en sönderstucken rygg med spinalhuvudvärk) så jag använde mig av lite lustgas men mest andningen. Det ÄR stor skillnad på att andas "rätt" och andas fel, med fel menar  jag att skrika, inte ha fokus osv.
Min man var min räddning, det var han som sa åt mig att andas ordentligt osv. 

Det är svårt att öva hemma, och det känns lite fånigt att killen ska nypa en i tex låret och tjejen ska då öva..är liksom inte samma känsla som värkarna-
Det viktiga är att prata om det innan, be din partner att "leda" dig med andningen. Man kan lätt tappa fokus på andningen om man inte tänker på att andas osv.
Jag "flippade ur" några ggr och skrek några fina ord Men då var maken där och peppade mig att andas djupt osv. Han andades även tillsammans med mig i perioder när det behövdes =)

Själva andningen är inte svår i sig, principen är ju in i näsan o ut genom munnen....Eller att bara stundvis andas med näsan. Man får prova sig fram....i början är ju värkarna inte så kraftiga då kan man testa sig fram.

Att föda barn är skithäftigt!!!! =)