Sandra09 skrev 2011-08-15 18:52:56 följande:
Tack för alla era svar! =) Det känns redan mycket bättre.. det kanske är viktigast att andas i sig, alltså
att komma ihåg att slappna av och tänka på andningen. Inte att tänka -Shit jag måste andas på ett
speciellt sätt... ? Att min sambo försöker omvandla mitt fokus till att andas lugnt istället för att spänna mig
och hålla andan.. om ni förstår vad jag menar..
För just nu känner jag mig stressad att inte andas rätt som många säger, att det finns ett rätt och ett
fel sätt, men om "fel sätt" är att typ sluta andas och spänna sig tror jag att jag vet hur man gör.. =)
Men jag tänkte att andas fel inte var lika tydligt, utan att det bara är en liten skillnad på rätt och fel..
Jag gjorde en sammanfattning av teorin bakom och tekniken i en tråd en gång, så jag kopierar in det här om det kan vara till någon hjälp:
Avslappning:
Föreställ dig först och främst att du är hos tandläkaren och han vill att du ska gapa stort. Du blundar och kniper ihop munnen allt vad du kan, medan han med våld bänder upp munnen på dig. Vad händer? Det gör ont och du får märken - kanske sår i mungiporna till och med.
Nästa gång ligger du som en död sill totalt avslappnad och tandis öppnar din mun försiktigt. Det gör inte ont, och du får varken märken eller sår.
Vilken skillnad det kan göra att slappna av!
I början av förlossningen kan man gå omkring som vanligt mellan värkarna och röra sig fritt (om den nu inte börjar i raketfart som min första). Varför då slappna av totalt just under värkarna? Jo, du har en massa muskler runtomkring i magen, och de stör livmodern när den jobbar. Livmodern drar ihop sig som i kramp och blir då väldigt ömtålig. En massa muskler runtom som jobbar på, kommer åt den där ömma livmodern och gör att du får ont. Om du slappnar av, så får livmodern ha sin värk bäst den vill utan att störas av omgivningen.
I slutet av förlossningen kommer värkarna tätt tätt och varar rätt länge. Det tar på krafterna, och därför bör du slappna av även mellan värkarna - just för att spara på ork och energi. Du vet ju inte hur lång tid du ska orka!
För att kunna slappna av helt från axlarna och ner till låren ungefär krävs det övning. Har du aldrig tränat avslappning förr, så är det bra att göra det nu. Kroppen jobbar nämligen bäst om man står upp under värkarbetet (tyngdlagen du vet!) och då gäller det att kunna hänga över något (en gåstol eller fönsterbräda eller whatever) och slappna av helt ovanför knäna/låren.
Andningen:
I början av förlossningen är det lugna djupa andetag som gäller. Det hjälper dels till med avslappningen och dels får du extra syre vilket kan vara bra. Mellan värkarna andas du som vanligt.
När värkarna blir starkare och tätare, så gör det ont att andas in djupt. Det beror på diafragman. Ju djupare andetag desto mer trycks diafragman ner på den ömtåliga livmodern. Andas du in mindre djupt, så rör sig diafragman mindre. Å andra sidan får du själv mindre luft också, och därför måste du andas snabbare för att slippa syrebrist.
Ju starkare värkar - desto snabbare och ytligare andning.
Vid krystvärkarna däremot, ska diafragman användas för att trycka på nedåt. Då drar du in ordentligt med luft och håller andan, så diafragman trycker ner på livmodern. Du sätter hakan mot bröstet och krystar med hjälp av de muskler som du förhoppningsvis har tränat upp under graviditeten.
