Jag är kristen och hon är muslim

Vad menar du med det?

Det var ett onödigt personangrepp. Nä, mer seriöst, var ser du motsättningen mellan det jag säger och din lagprat egentligen? Att vilja instifta lagar för människans handlande och tala om exakt vad de ska göra är väl en direkt konsekvens av en religion där det är viktigt att visa vad man tror genom olika sakrament, snarare än att tro det i sitt hjärta.

Dvs katolicism/judendom/islam är utomvärldsliga i det att de vill föreskriva vissa saker man ska göra, så är det bra sedan. Om du t.ex. biktar dig i en katolsk kyrka så får du ett antal böner etc du ska fixa så är du kvitt med gud sen. Det är utomvärldsligt. En protestantisk präst säger "ta emot jesus i ditt hjärta" eller något liknande outgrundligt som du aldrig kan vara riktigt säker på om du verkligen gör. Det är inomvärldsligt.

Denna informationen har jag ingen som helst nytta av, sorry! Så ta den diskussionen in en annan tråd 

Jag förstår fortfarande inte vad du är ute efter. Var hittar du personangrepp i min text?!

Jag är muslim och min pojkvän Kristen katolik. Han är inte troende, han tror på gud och Jesus och nog med det. Jag däremot ber fem gånger om dagen, fastar, bär slöja, besöker mosken, då, och då. Ja, mer troende vad jag nog skulle kalla det. Hans familj vet om mig och jag kan säga att jag inte är så omtyckt. dem gör vad som för att hitta en kristen flicka åt honom bara så han kan överge mig. Men han är fast vid att han vill vara med mig trots min tro. OM jag gifter mig med en kristen hade jag blivit förskjuten. Om han väljer att gifta sig med mej hade han också blivit förskjuten. Jag skulle inte kunna lämna min tro, eftersom min tro är inte bara något jag tror på utan även en livsstil, mitt vardagsliv. Och, jag vill inte att han skall konventera för då gör han det för min skull. Hans familj hade endå förskjutit honom. enda sättet är att jag skulle blivit kristen enligt hans familj. Jag vill inte ha alkohol och fläsk ii vårt hem. det är mitt vilkor. sedan om han vill dricka ute så för han göra det. Han envisas om att barnen ska växa inom den katolska tron, vilket inkluderar kyrka, dop, bibelläsning etc, jag däremot vill ha den muslimska tron då den även inkluderar läran om Jesus. Även, om barnen hade växt upp som muslimer så hade jag tillåtit de ta del utav faderns religion och besöka kyrkan med farmor, då han sj inte gör det, delta i olika cermonier och, så. men, hur det är nu? Fortf. tsmns, kärleken växer varje dag, men i takt med det växer rädslan om hur framtiden kmr SE UT för oss, ska vi välja att fly tsmns och ha kvar våran tro, ska en av oss förskjutas, ska vi bli tvingade att lämna varandra. vi vet inte.. lycka till!  

Jag vill bara varna dig, inte för att du vill konvertera till en annan religion utan att tro på den, utan för att jag vill varna dig för att ge dig in i en helt annan kultur. Förvänta dig inte att det blir enkelt, särskilt inte om det krävs att du blir muslim för att få gifta dig med kvinnan du älskar. Detta tyder på att familjen inte är så liberala som det kanske verkar, och det kan skapa problem. Om du får söner med denna kvinna, vill du att de omskärs eller är du emot det? Tala om dina krav innan du konverterar eller gifter dig, både med din fästmö och hennes familj så att alla känner till hur du ställer dig inför vissa ting och vad du vill och kräver.

Hur går det TS ?

Ojdå! Jag såg nyss att denna tråden är skriven för exakt 1ÅR sedan. Förmodligen ÄR TS kanske inte aktiv? Undrar också hur det går!?=) 

Såvitt jag förstår behöver du bara erkänna att det inte finns någon annan Gud än Gud (vilket inte borde vara något problem) och att Muhammed är hans profet (vilket kanske kan bli ett problem).

Hej på er alla som undrar hur det går eller gick,

Efter många om och men så gifte vi oss på ett Muslimskt vis en sk. nicar den 21 Januari och det skulle bara vara närmaste familjen vilket visade sig att vara typ 150 personer. Min fru som inte på något sätt verkat att vara speciellt religiös gjorde det inte nu heller. Däremot i slutet på Februari går hon vad vi kallar i Sverige "i väggen" då vi befinner oss på på "vårt" hotell i Birmingham där vi båda jobbar i veckorna. Genast kommer systrarna och skall hjälpa till vilket är bra förutom att dom genast inser att hon bara blivit besatt av en Jinn som i princip är motsvarigheten till en ond ande. Nu börjar mina klockor sakta ringa, jo jag vet dom borde ringa långt innan. Dom tar i alla fall henne till familje-hemmet i London och sedan till Wales där en annan av hennes systrar bor för att vila upp sig och få hjälp med få bort Jinn. Klockorna ökar att ringa. På vägen tillbaka till London en vecka senare drabbas hon åter av panikångest och liknande symtom och genast inser familjen att det är bara en sak att göra. Skickar henne till Kenya där en av hennes bröder bor och hennes mamma som befinner sig i Uganda skyndar genast dit också. Klockorna är öronbedövade vid detta laget. Hon stannar där nere i tre veckor och vad som försiggick där nere är jag fortfarande osäker på men jag vet så nycket att det handlade om Koran läsning och rökelser och annat för mig okänt. Hon kommer hem till Sverige och jag hoppas verkligen att detta nu är över och vi kan återgå till normalt liv. Naivt tänkt och en kärlek som förblindar fast dock börjas dom att öppnas. En massa böner skullle hon göra dagligen och rökelse som luktande som jag vet inte vad. Vid detta laget började familjen ställa frågor om när vi skulle ha bröllopsfas nummer två dvs. att familjer skulle träffas och att vi skulle gifta oss även officiellt. Alltså skriva alla papper och liknande fast detta började jag förhala för nu började det bli lite för mycket. Efter detta har det blivit allt större spricker i vårt förhållande och ju mer jag läste om Islam ju längre bort kom jag och diskussionerna blev tätare. Trycket ökade också på att jag måste be 5 gånger om dagen osv och ju närmare vi kommer Ramadan desto oftare blev också diskussionerna. Samt att hon påminde mig allt oftare om att hon kunde inte vara med mig om jag inte gjorde detta för religionen. Envist stannade jag kvar och hoppas på en kompromiss från hennes sida men inte skymten av det. Vi gjorde så att istället för att åka hem till Sverige stannade hon kvar i London medan jag åkte hem till Sverige för att verkligen fundera på vad som händer. Fler diskussioner runt den kommande Ramadan uppstod och jag sa helt enkelt att detta kan jag inte göra och dels för att det skulle vara hälsovådligt och att jag inte ser nyttan med detta. Hennes familj trycker också på allt mer och mer om att jag måste börja leva som en Muslim och även min kära hustru. 

För att försöka runda av det hela slutande det hela med i förra veckan då hon ställde frågan till mig, - Är du Muslim i hjärtat? Mitt svar var -Nej! Och då innebar detta slutet på vårt 6 månaders äktenskap och det känns inte bra förutom att jag är glad på ett sätt eftersom detta hade aldrig fungerat i längden vilket jag vet idag. Så nu sitter jag här själv och tror det eller så känns det som en stor stenen har fallit från mitt hjärta och jag älskar henne fortfarande men jag kan inte ställa upp på allt vad som från början verkade enkelt till det hon och hennes familj slutligen krävde. Och livet går vidare och visst kommer jag bli påmind resten av mitt liv om detta om inte för att det finns några synliga ärr i mitt hjärta så kommer det alltid att finnas ett fysiskt ärr. Och det kan ni förmodligen räkna ut vad det är.

//Birdfish (för närvarade totalt helt o-troende)

PS
Jag bara skrev allt på en gång utan att läsa igenom det så ta det som det är bara.

@Simon681, det trodde jag också

@RosaBabyFit, du har helt rätt det borde jag gjort, fast kärleken är blind jag lovar. En erfarenhet rikare