Daysis skrev 2012-01-12 14:45:09 följande:
Och så måste jag berätta lite om mitt läkarbesök som var totalkatastrof! Läkaren sa rakt ut att hon inte trodde att jag hade ont i njuren eftersom jag inte reagerade på att hon slog mig i ryggen. Hon uttryckte sig väldigt oförskämt och otrevligt och jag kände mig verkligen förolämpad och gråtfärdig när jag gick därifrån. Fick trots hennes diagnos en remiss på ul på njurarna, vilket ju var målet med besöket..
Min oro över mannens stafylokocker avfärdade hon totalt och utan att ens förklara huruvida det är farligt att få det som gravid sa hon bara att det inte var något jag behövde oroa mig över.
Och sjukskrivning vågade jag inte ens fråga om, kände mig redan tillräckligt korkad och ville bara därifrån så snart som möjligt.
Hoppas jag får kallelse till ul snart och att de kan ge mig halvtidssjukskrivning direkt på sjukhuset för hos den där läkaren kommer jag aldrig sätta min fot hos igen! Tills dess får jag väl jobba på och är iaf glad att jag har ett lätt och flexibelt jobb..
Jag kan inte fatta att man som läkare anser ha sig rätten och säga till folk om dom har ont eller inte. Jag känner väl själv om jag har ont eller inte!!
Jag har också blivit dåligt bemött av en läkare, kände mig jätte förolämpad och ledsen. Det var när jag precis hade fått hepatos runt v.22 och skulle träffa en läkare på återbesök (fick av någon anledning en annan läkare än gången innan), och eftersom jag hade sån oerhörd klåda så kunde jag ju inte sova nånting och det förvärrades ju när jag hade kläder på mig och blev varm etc etc... Men läkaren var jätte oförstående, när jag sa att jag inte kunde sova trots att jag åt klåddämpande så sa hon "Ja men för lite sömn dör man ju inte direkt av" så förklarade jag och sa att det inte fungerar att jobba om jag inte får sova någonting, (jag behövde gå upp på nätterna för att lägga mig i badet för det kliade på mycket och kliade nästan sönder mig själv och behövde gå upp och röra på mig för att distrahera mig själv) men hon var totalt oförstående och otrevlig. och sa att jag skulle jobba ändå, "det är ju senare det kan bli jobbigt om man sover för lite men du får väl sova när du kommer hem" och sånt sa hon. och man känner sig så kränkt för hon vägrade lyssna..
Jag visste inte vad jag skulle säga tillslut så jag satt mest tyst. Det är så otroligt tråkigt när personer som jobbar med att faktiskt hjälpa och lyssna på människor vägrar höra vad man säger och nästan dumförklarar en. Nu senast när jag var på MVC var jag noggran med att fråga vilken läkare jag skulle träffa, hade jag fått henne så hade jag sagt att jag velat haft en annan.
Så jag förstår att du blev ledsen, vissa personer ska tusan inte jobba inom dessa yrken när dom inte kan ta hänsyn till vad personen ifråga berättar.
Tror jag har en väldigt lugn bebis dessutom, känner ju av honom dagligen men absolut inte mycket. Önskar nästan att han vore mer vild hehe.
Hade förstått hur hon låg både innan förra ul och det här sista och sen har jag ju fått det bekräftat vid ul. Men jag tror faktiskt inte att de tar ställning till planerat kejsarsnitt vid fel fosterläge förrän längre fram...kanske runt v.35 eller så. Vändningsförsök brukar man ju göra först runt v.37.