aikidoaasa skrev 2011-07-31 19:27:34 följande:
Nu lämnar jag den här tråden.
Natten mellan fredag och lördag fick jag ett missfall. Vi åkte in till akuten och fick det bekräftat.
Inte ett smack syntes på något ultraljud förutom att det fanns en rest av en slemhinna (eller vad det nu var hon sa)
Det som gjorde det mer helvetiskt var att vi var ute på landet hos min makes morföräldrar för att fira en av hans släktingars 50-års dag. Det betydde att jag inte kunde vara hemma och gömma mig i min sorg. Enligt beräkningar var jag i vecka 6+2.
Nu när vi kom hem var det första jag såg symaskinen och de söta babyplagg som jag hade börjat sy. Jag fick panik och städade undan allt för att inte behöva se det... inte just nu.
Vårt tolfte försök som äntligen ledde till ett plus var inte vårt turnummer som vi trodde. Jag som trodde att jag inte kunde få något plus på de där stickorna...
Jag ska ringa mvc imorgon och avboka min inskrivningstid och boka in en återkontroll för att se att allt försvinner som det ska.
Förhoppningsvis så meddelande min brorsa vidare mitt meddelande så att jag ska slippa dra upp det med mina föräldrar och berätta att "Allt är bra..." (För det känns inte bra, inte när en liten bebis är något som man längtat efter att få i en halv evighet. Visst, missfallet var inte en av de värsta utan att jag mår bra i kroppen...)
Så lycka till ni andra. Genom mitt MF så har nu era chanser ökat rent statistiskt sett för att era småttingar ska klara er. Den tanken ger mig lite glädje mitt i den här hemska sorgen.
För detta är inget jag ens skulle vilja önska min värsta fiende.
Någon gång blir det kanske vår tur...
Fyyy så hemskt! och urs så många som får missfall! Beklagar så otroligt mycket