Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Hörni tjejjor, jag måste färga håret då mina slingor har växt ut en hel del.. Men hur funkar det med ammoniak och allt?

Tack! Men vad är skillnaden på att färga det blont eller mörkt??

Men färga är okej då? Med all ammoniak och så?

Kan man säga så, att man i allmänhet inte gillar barn? Det är väl så med barn som med vuxna, vissa tycker man mer om än andra helt enkelt... Sen att man känner sig osäker runt barn är ju en annan sak, men det går över när man blir mer barnvan.
Jag hade inte heller så mycket erfarenhet av barn innan jag fick egna, men man blir rutinerad väldigt fort

Hej
Måste skriva av mig, mitt RUL blev inte som jag tänkt mig. Barnet har missbildade fötter =(
Igår åkte jag inte till gyn på grund av en mindre blödning samt ömmande sammandragningar. Det visade sig att jag har en liten "flärp/skinflisa" som lossnat från livmodertappen, denna var lite lätt blödande. De tog cellprov och jag måste vänta 3 veckor på svar =( I övrigt såg allt bra ut, tappen var sluten och blödningen kom inte från livmodern.
Eftersom jag hade inbokat RUL senare under dagen sa läkaren på gyn att jag kunde gå och kolla om jag kunde få komma tidigare så att jag inte behövde åka tillbaka igen. Tid fanns.
Kvinna gick igenom bebisen, allt såg bra ut. Mot slutet säger hon att hon tycker att bebisens fötter har en konstig vinkel, vilket jag också ser på skärmen. Båda fötterna starkt vinklade inåt! Panik, ska vi få ett handikappat barn!
Kvinnan hämtar en läkare som konstaterar det samma. Läkaren börjar nu prata om kromosomfel och undrar om vi gjort något test tidigare, vilket vi inte har. Han säger att det finns en högre risk för kromosomfel hos barn som har missbildade fötter (klumpfot). Han frågor om vi vill göra ett fostervattensprov. Jag har full panik, gråter hysteriskt och skakar massor. Jag ville göra det på en gång! Läkaren sticker mig två gånger då han misslyckas en gång. Vi åker ifrån sjukhuset helt i chock och i tron att vi kommer att få ett barn med någon kromosomavvikelse.
Vi måste nu vänta en hel vecka på besked om det finns något kromosfel. Om felet bara finns i fötterna kommer vi bli kallad till specialist i Uppsala (bor i Sundvall) inom två veckor.
Om bebisen bara har fel på fötterna har jag läst mig till att prognosen är god, att alla lär sig gå. Det kommer dock bli en lång och jobbig process med massor av skenor, gips, operationer och rehabilitering. Min oro är dock om det finns någon ytterligare missbildning som man inte har sett.
Om det finns kromosomfel kommer vi stå inför beslutat att behålla eller ta bort fostret.
Finns det någon av er som har barn eller känner till barn som genomgått detta, dvs klumpfot? Hur har det gått?
Jag försöker tänka positivt, att det bara är fötterna. Men väldigt ofta skenar tankarna iväg till det värsta. Ofta vill jag bara få bort bebisen och önskar att jag aldrig blivit gravid. Jag har min två friska söner som betyder allt för mig. Vill inte att dom ska behöva lida för att de får ett syskon som inte är friskt. Hela ens liv kan komma att förändras, vilket kan påverka både sönerna och äktenskapet negativt. Funderingar kring om jag kan älska ett missbildat barn kommer också. Sedan igår känner jag inte samma känslor för bebisen, vill knappt känna den sparka. Tänker på de missbildade fötterna när jag känner bebisen sparka. Hämska tankar!
Ja, som ni märker tankarn är många och far och flyger mellan olika ämnen.
Jag hoppas verkligen att ni inte behöver genomgå en liknade process.