Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Carla, det var nästan som om jag hade skrivit det där om sovandet själv :) Men det är väl kanske inte så förvånande? ;)

Jag var också väldigt bestämd med hur jag skulle vara som mamma, vad jag skulle och inte skulle göra. Och det är ju väldigt lätt att vara och bestämma innan man ens provat! Jag har bett min bästa vän om ursäkt för saker jag sagt innan jag fick barn, inte för att jag någonsin kritiserat eller på nåt sätt varit taskig, men för att jag varit rätt naiv. När folk sitter och är bestämda innan de fått barn så ler jag och tänker "Vänta du bara...!" ;)

Åååååhhh, jag blir tokig på "pjåska inte!"!! Man hör ju skillnad på vad det är för skrik för guds skull. Men jag tog nog alltid upp dottern om hon skrek, vill hon ha mig nära så ska hon få ha mig nära. Och jag kommer vara likadan med sonen.

Fast det är klart... dottern hade skrikfester då och då, och det fanns inget som hjälpte vad jag än gjorde. Jag höll på att bli tokig. Så för att det inte skulle gå tokigt så la jag ner henne och tog på mig hörselkåpor för att slippa höra. En annan gång gick jag faktiskt ut ur lägenheten (det sa de på BVC att man skulle göra). Jag kände ju igen hennes gråt och visste att hon inte var ledsen eller hade ont, hon bara skrek som om det var bara för att hon kunde. Usch, jag känner mig lite hemsk som erkänner det här...

Carla, jag är inte förvånad... :) Men det är ju tråkigt att även det skulle vara lika. Vad heter din pappa egentligen? ;)

Ja, jag gav min pappa en chans också och han tog den - på sitt sätt. Jag nöjer mig med det. För jag skulle aldrig förlåta mig själv om det en dag hände något och jag inte hade gett honom chansen. Nu har han dessutom fått KOL och är ändå snart 69 år, så tid är inget vi har i överflöd.

Holy Moses, nu måste jag sova! Godnatt alla :)

K girl, vad skönt att man inte är ensam om att ha varit så nära att brista så det bästa är att helt enkelt gå ut från lägenheten så man får några minuter utan skrik :)

Carla, ja säga vad man vill om uppväxten med min pappa... den har inte varit lätt. Men jag vet inte om jag skulle vilja göra den annorlunda heller, det har ju ändå format mig till den jag är. Klart att det är på gott och ont förstås. Jo, det krävdes nog en del för honom att ta chansen. Han har fem barn och, jag är yngst, och ett tag hade alla brutit med honom helt. Jag minns hur han satt hemma hos min farmor och farfar och grät då... Och det kan inte vara lätt att ringa och fråga efter sitt barn och höra hur barnet säger i bakgrunden att är det pappa så är jag inte hemma.

Hans besök igår gjorde nånting med mig och jag kan inte riktigt förklara vad... Men för första gången i mitt liv känner jag att jag nog skulle VILJA umgås med honom istället för att känna att jag måste. Men jag är försiktigt hoppfull.

Chetti, jag har också så väldigt ofta nu. Det trycket liksom till så jag tror att bebisen ska komma ut genom båda öppningarna samtidigt nästintill... :) Jag fick bekräftat igår att han har fixerat sig helt, så det kanske är det din också gjort? Vad skönt att du snart är ledig, jag beundrar dig som orkat jobba med ditt fysiska jobb så länge!

Vet du, jag har alltid undrat men aldrig vågat fråga någon... men hur lång sträcka cyklar/springer ni i snitt på en dag egentligen? Och alla trappor?

Micksaan, min bebis är fixerad med huvudet nedåt och ryggen på vänster sida av magen. Men jag känner honom precis överallt i magen :) Ibland känns det som att han ligger och gör snöänglar därinne, och magen spänner ut åt alla håll :)

Nikis, jag hoppas att du får svar snart så du kan bearbeta hur det kommer bli. Förstår att det är jobbigt att inte veta säkert, speciellt om du tycker snitt verkar obehagligt.

Nippertippan, skönt att det verkar lite bättre iaf, hoppas det fortsätter så! :) Måste vara så tråkigt att ligga på sjukhus :(

Efter att min bebis fixerade sig har han börjat trycka upp rumpan och sparka mot magsäcken... inte direkt jättekul. Men igår var det på dagen en månad tills han kommer, den tanken gör det lite lättare att härda ut. 30 dagar kvar idag! :)

Min sambo har blivit helt fantastisk nu! Frågar hela tiden om jag vill ha något, om han kan göra något och säger åt mig att vila och ta det lugnt. Igår när jag fick veta att min pappa skulle komma så for jag runt som Tazmanska Djävulen och röjde av och fixade i ordning. Det tog på krafterna känner jag idag... Han fick sovmorgon imorse och nu är han ute och åker långfärdsskridskor. Min mamma var hör och hämtade vår dotter för en stund sen och jag ligger på soffan och somnar nog snart :)

Jag hade en Baba Bing skötväska och är supernöjd med den, så den får hänga med den här gången också :)

Chetti, nej det är inte det att ni ser farliga ut ;) Men de brevbärare jag haft som delat min post springer alltid och då har jag inte velat störa :) En dag kom jag gående med dottern i barnvagnen och så mötte vi min sambo. Precis när jag sa "Titta gumman, där är pappa!" så dök brevbäraren upp bakom min sambo, och jag började asgarva ;) Vem är pappan egentligen? ;)

Bra att du kan ta det lugnt och har fått områden som ligger närmare :) Hur funkar det om ni skulle bli försenade pga väder eller så? Måste ni dela klar all post hur sent det än blir, eller kan ni ta det nästa dag? Där vi bor nu har vår brevbärare bil, men stackaren kom hit och lämnade post vid 19-tiden en kväll...

Chetti, den åkpåsen verkar bra :) Kram!

Chetti, tack för dina svar :) Jag har på allvar undrat om det där jättelänge! :) vad mysigt med mamma-son dag :)

Carla, ja det var jätteskönt! Synd bara att min syster ballade ur när jag berättade det... Men mina syskon är lite speciella minst sagt :)

Åh vad söta de blev Daysis!

Evelinas, åh tack för tipset, där ska jag kolla! Vill göra nåt roligt i bebisens rum :)

Haha, jag har sagt att jag ska ha med mig champagne och en hel brietårta till bb! :)

Carla, nej jag bryr mig inte om syrrans beteende faktiskt, jag fattar bara inte vad hon håller på med. Hon har sagt att hon inte är så intresserad av att ha kontakt med pappa och nu blev hon helt bananas för att han inte hade ringt henne. Och han säger att han ringer men att hon inte svarar eller ringer upp.

Men det är klassikern, jag står mittemellan som alltid :) Vi är bara halvsyskon, pappa har fem barn med tre olika mammor. Och alla syskon bråkar med alla, utom jag som bara får lyssna på alla och håller mig neutral :) Men det är inte som att vi har nån direkt kontakt heller. De andra sitter mest och bråkar om arvet konstigt nog, och det tycker jag är absurt :)