Carla, vad tråkigt att vi hade det lite lika även den här gången :( Jag har det inte så illa som du har det, jag tycker du är tapper som härdat ut såhär länge!
Däremot, om kusinen gör något mot J så är det ingen som säger något - trots att föräldrarna sitter bredvid! Men om J skulle göra något mot kusinen (som barn gör) så är de väldigt snabba att säga till henne eller oss. Det är inte rättvist och mitt mammahjärta blöder när det görs sån skillnad på mitt barn och någon annans. Då kan jag bara tänka mig hur du måste känna med A... Och självklart säger jag till J om hon gör något mot sin kusin.
Men du vet, man får kritik även om den är ganska fint förklädd ibland i mitt fall. De tycker att jag är alldeles för hård med J, men hon säger förlåt om hon gjort nåt dumt, hon tackar för maten, hon ber om ursäkt om hon råkar rapa vid matbordet, hon säger tack när hon får saker. Och hon är två år!
Usch, jag förstår att du är färdig att ge upp kontakten, du får ju kämpa häcken av dig för att få ut nåt positivt av den. Man ska inte behöva kämpa för att ens barn ska ha umgänge med sina släktingar, speciellt inte mor- och farföräldrar. Dotterns farfar med särbo TAR plats i våra liv, liksom min mamma och hennes man och det uppskattar vi. Jag önskar bara att det var samma här, jag är inte en människa som tar plats så som din svägerska verkar göra hos Alessandros farföräldrar. Och är inte jag sån så antar jag att du inte är sån heller ;)
Hur kommer du överens med svägerskan i övrigt? Jag kommer jättebra överens med min, så jag får lite dåligt samvete över att jag känner såhär. Det är inte hennes fel... Jag skyller på svärmor.
Men visst blir man besviken när man är gravid, inte mår bra och faktiskt skulle behöva hjälp. Om t.o.m min svärfar fattar det och själv ringer och erbjuder hjälp väldigt ofta, så borde ju svärmor fatta det. Och jag gillar inte att be om hjälp. Men om man bortser från att det kan finnas ett visst behov så finns det något som är ännu viktigare, och det är kontakten mellan barnbarn och mor- farföräldrar...
Ja din man hamnar ju emellan såklart och det är nog inte det lättaste för honom. Han ser nog vad som händer och att du får skit, men han vill kanske inte se det? Usch, jag blir så illa berörd av sånt här... Och du har det tusen gånger värre än vad jag har. Jag hade gett upp om jag var du. Men å andra sidan är jag sjuuuuuukt tjurskallig och envis när jag sätter den sidan till... på gränsen till obstinat. Jag kan bara skicka en stor kram till dig, och ös på!
ThereseX, ja det är jättetråkigt att det är så... Jag har haft den känslan ett tag men inbillat mig att det är jag som är väldigt känslig. Men nu undrar man ju om man kanske har lite rätt trots allt och inte är helt ute och cyklar.
