Canjjj, svårt att säga specifikt vad det innebär, men de vill nog göra en extra koll så inte bebisen verkligen har slutat växa, och kolla alla flöden så att moderkakan och navelsträngen funkar som de ska skulle jag tro. Hoppas du får komma dit fort!
Daysis, det svåra är ju att veta hur allt kommer gå och hur alla mår redan innan när resan bokas... :)
Wielkip, det låter som ett bra förlossningsbrev :)
Åh, jag är lite nervös... Min pappa ringde och sa att han är i krokarna (han har flyttat till Norrland) och ville komma förbi och hälsa på. Vi har ingen kontakt att tala om och det har inte varit helt lätt att växa upp med honom. När han flyttade nu trodde jag ärligt talat att vi aldrig skulle ses mer, och han har träffat min dotter två gånger sen hon föddes. Ikväll kommer han och hans fru hit på middag.
Problemet är att min mammas man liksom har blivit min dotters morfar, och jag är lite nervös för hur det kommer bli när vi säger att morfar kommer, och så är det inte morfar... Min pappa har lite svårt att fatta sånt där och att det kanske beror på honom. Jag har ändå försökt prata om honom så hon ska veta att det finns en till morfar. Egentligen borde det kanske inte bli nåt problem, för hon har dubbel uppsättning av mor- och farföräldrar. Vi får se hur det går :)
Canjjj, hoppas du får komma dit så fort som möjligt så du slipper oroa dig. Det är förhoppningsvis bara en säkerhetsåtgärd för att vara på den säkra sidan :)
Daysis, ja men dåså, förlorar inte NI några pengar på det så är det ju bara att boka :) Jag måste säga att jag ändå tycker att det är väldigt schysst av dig att ens överväga det! :) Jag önskar att jag också hade gjort det utan att tveka :)
Canjjj, det är så vi också försökt göra, men iom att hennes biologiska morfar inte är direkt närvarande så blir det så svårt... :) Det får bli som det blir, det är ju knappast jag som ska må dåligt över det egentligen :)
Åh, nu har jag läst igenom allt ni skrivit, men redan glömt hälften. Jag tror att min hjärna har stängt av sig faktiskt, den funkar iaf inte :(
Bekka, ja usch, att göra det aktiva valet själv alltså...
Min bebis är också en väldigt livlig liten rackare som är aktiv nästintill 24 timmar om dygnet känns det som. Igår verkade han ha lite av en vilodag, för han rörde sig inte så mycket som han brukar. Så jag hann faktiskt bli orolig ett par gånger! Idag när bm undersökte magen (och även förra besöket) så såg hon helt chockad ut över att han rörde sig så mycket. Så fort man lägger händerna på magen så trycker han sig emot eller rör sig, så antingen är han som en väldigt kelsjuk katt, eller så är han väääääldigt lättretlig ;)
Taraalina och Nikis, jag har också fått kommentarer om namnen vi funderar på, och jag biter ifrån. När min mamma frågat vad vi har för alternativ och jag sagt Anton, Alexander, William eller Philip så har hon sagt varje gång att hon tycker att vi ska döpa honom till Anton. Och jag svarar att VI kommer välja ett namn som VI tycker passar om det så ska bli Skurt. Men det var likadant när jag väntade dottern och folk kommenterade de namn vi funderade på och kom med sina åsikter. Skaffa egna barn då och döp dem till det om det är så jävla fint ;) Elisia är jättefint, och Juno är tufft! :) Passar fint med Loke!
Kalksten, jag vet hur det är att ha knepig relation med sin pappa... med tanke på alt jag varit med om under min uppväxt pga honom så är det ett smärre under att vi har någon kontakt överhuvudtaget. Så döm om min förvåning när han ringde idag och ville komma och hälsa på! Jag blev jättenervös och röjde av hela undervåningen för att visa hur fint vi bor, hur bra jag har lyckats. Nu har de åkt, och vi har haft hur trevligt som helst! Det värsta är att jag är så förvånad över det, och väldigt glatt överraskad. För första gången i mitt 28 åriga liv upplever jag att han visat intresse för mig och hur jag har det.
Det är stort att bryta med någon som ändå står en så nära, och det ska mycket till för att man ska göra det. Det är starkt ska du veta, även om det kanske inte alltid känns så. Jag har också gjort det, och det krävdes en hel del. Jag vet inte alls vad som ligger bakom i ditt fall, men jag hoppas att det ordnar sig :)
HLinna, vi samsover inte heller och jag har precis som du fått höra att jag är känslokall, att det är onaturligt och att barnen blir otrygga av att inte samsova...
Men precis som ni andra konstaterar så är alla barn olika, och mitt barn är ett barn som inte velat samsova eller egentligen verkat ha behov av det. Hon sov med någon av oss när vi låg på bb, och sov någon natt i vår säng när vi kom hem. Men ingen av oss sov, vi störde varandra. Så jag la henne i spjälsängen och då sov hon (och vi) mycket bättre :) Spjälsängen stod bredvid min sida av sängen.
När vi flyttade till huset fick hon eget rum som hon sover i varje natt, och en ny säng så hon skulle kunna komma upp till oss. Ibland kommer hon traskandes och då får hon självklart sova hos oss, och ibland hämtar vi henne in till oss om hon vaknar och inte kommer till ro. Men först försöker vi få henne att somna om i sin säng. Är hon sjuk får hon alltid sova inne hos oss redan på kvällen.
Men visst är det underbart att vakna bredvid ens sovande lilla barn! De är så rofyllda och otroligt söta, och jag kan ligga och lyssna på hennes andetag hur länge som helst. Men det bästa är nog ändå att vakna av en varm och len liten barnhand som stryker en på kinden och säger "Mamma, vill ha mälling!" :)
Tjejer, det roliga är att hur man än gör med uppfostran eller rutiner kring sitt egna barn (som man rimligen känner bäst själv) så gör man ALLTID fel i någon annans ögon... :) Huvudsaken är att man gör det man själv tror på och känner att det funkar :)
Daysis, jag pratade om det med min naprapat igår, att så fort man blir gravid och får synlig mage så blir man liksom allmän egendom i folks ögon. Det är helt okej att ta någon på magen, komma med oombedda råd, kommentera utseendet... Och inte fasen blir det bättre när barnet är ute! Då kan folk komma fram och ge råd, sticka ner huvudet i vagnen, pilla på bebisen... Men det värsta är nog råden. Föräldrarna känner sitt barn bäst, och är det något råd jag ger blivande eller nyblivna föräldrar så är det att de ska lita på sina instinkter och att de känner sitt barn bäst. Och ta åt sig av de råd som verkar vettiga och låta resten rinna av en som vatten på en gås :)
Exakt Bekka, jag tror inte heller på såna där metoder, de är inget för mig... Men jag har kompisar som det funkar jättebra för, och det är väl toppen. Jag tar det mesta som det kommer och vill hon sova hos oss så får hon det, men oftast sover hon i sin säng i sitt rum :)
Qatteriin, jag tyckte också det verkade läskigt att sova med bebisen i samma säng, tänk om man skulle rulla över den! Men man har tydligen instinkter som gör att man inte gör det :) Att ha bebisen i en spjälsäng utan långsida utmed din sänghalva låter smart :)
Nikis, hon kan mycket väl ha borrat ner sig, det är inget som känns konstant hela tiden, utom när de borrar ner sig lite till eller gnussar med huvudet :) Hoppas det är huvudet som är neråt! Idag hos bm fick jag känna på huvudet, och när hon sa åt mig att försöka rucka på det så satt det verkligen fast, häftigt men väldigt konstigt!
Vi har liksom en människa inuti våra kroppar! En människa med huvud, armar och ben. Det är ju jättekonstigt! :)