Sira - jag frågade när vi va på samtal och jo man kommer sist i kön :/
Hoppas köerna håller sig korta eller ännu hellre att alla lyckas naturligtvis!
Allfrida: Ja, det är ju det enda man kan trösta sig med efter ett minus... :-/
Jag är på rd 8 idag. Känner absolut ingenting av nånting. Inga biverkningar av medicinerna, inga symptom, ingenting. Glömmer nästan bort att jag inte kan äta och dricka allt... Jätteskumt...
Nej vad tråkigt att man hamnar längst ner i kön igen. Det är surt men samtidigt rättvist för dom som inte gjort något försök än och väntar på sin tur.
Allt är så jobbigt ovh bökigt när det inte funkar första gången.
Tänk vad man sluppit massa onödigt lidande och sparat tid och pengar.
Får dåligt samvete att klaga, finns människor i världen som har det värre.
Proxima: Vad härligt! 
Njut så mycket du bara orkar så hoppas jag vi andra följer efter snart så vi kan starta den där gravidtråden vi pratade om!
Jag har varit så sjuk hela höst med bal bihåleinflamation, pendlat i feber som kommit och gått. Nu har magen lagt av och en släng av magsjuka.
Jag vet inte vad ska jag ska tro men ett ET och första tiden borde klara av det men samtidigt så kan jag inte släppa tanke att en sådan kraftig obalans i kroppen och konstanta inflammationer i kroppen måste påverka på något sätt.
Vet inte om jag famlar i mörker och vill ha en förklaring till varför det inte gick vägen den här gången.
Anemon: Det här är tredje ruvningen totalt för mig, samtliga äd. Med egna ägg kom vi aldrig så långt som till et trots att vi fick ut över 30 ägg sammanlagt. Inte ett enda av dem befruktades nån gång.
Jag har inte riktigt så mycket att jämföra med. Första ruvningen blev vår dotter men då hade jag ju ingen aning om hur det skulle kännas och jag vågade inte testa på testdagen utan väntade ett par dagar. Andra ruvningen blev ingenting och då tjuvtestade jag nån dag innan och sen igen ett par dagar efter td men då hade vi ju en ettåring med medföljande sömnbrist så det gick ju ändå inte att jämföra symptom riktigt.
Men på nåt sätt är det annorlunda den här gången. Vet inte om jag stängt av på nåt sätt? Det känns nästan så. Som jag skrev tidigare är det som att jag glömmer bort det ibland. Jag är nästan rädd att jag ska svepa en glögg eller ett glas vin utan att tänka mig för. Skulle nån fråga om jag inte dricker för att jag är gravid skulle jag inte ha några problem att blåneka, skulle inte ens rodna utan bara kunna säga att jag står över idag (vet ju inte än om jag är gravid men lever ju som om jag är det...).
Usch Myra och alla ni andra som testat negativt. Det gör ont att se. Vet ju känslan, tomheten. Om drygt en vecka måste jag själv testa men jag vågar knappt...
Hej tjejer!
En fråga (känner mig lite korkad nu men men...): Graviditetstestet som Åbo skickar med; det finns ju varken bruksanvisning eller fabrikat? Hur ska det avläsas?
Myra: Tänkte mer på hur resultatet ska avläsas. Ska det bli ett plus? (Efter mycket googlande verkar det bara vara Clearblue som har plus.) Ska det bli två streck? Och i så fall; är det ett streck i testrutan och ett i kontrollrutan eller är det två streck i testrutan plus ett i kontrollrutan?
Känner mig helt förvirrad. 
Men jag har liksom aldrig haft anledning att testa särskilt många gånger. Antingen har mensen kommit eller om vi hållit på med behandling så har det inte blivit någon återföring. Har testat kanske fem gånger totalt i mitt liv och fyra av dem har varit Clearblue digital och ett vanligt Clearblue,typ... Har googlat mig blå men det är ju olika med alla tester och det står ju inget på förpackningen. De frågade antagligen innan jag gick från kliniken om jag visste hur det funkade och jag sa väl ja. Hur svårt kan det vara, haha! 