Zwillinge86

Äldre 17 Dec 17:11

4657 svar

Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

Smurfan2 skrev 2013-12-17 10:55:59 följande:

Det är en fråga av etisk karaktär för mig. Jag tycker att Finland känns väldigt bra pga att de har regler som är väldigt lika de svenska, t ex öppen donation. Det är viktigt för mig att barnet kan ta reda på sitt genetiska ursprung om det skulle vilja det. Detta är en fråga som i första hand rör barnet och dess rättigheter och inte mig eller pappan. Jag har faktiskt svårt att förstå varför man väljer dold donator om man har möjligheten att ha öppen, och ser det som en rättighetsfråga och en stor fördel för barnet.

Det här med Försäkringskassan känns också bra (vid sidan av att man slipper betala en massa pengar förstås) då det på något sätt "legitimerar" hela behandlingen. Jag har själv märkt att de som inte är så insatta helt plötsligt går från att tycka att det är jättekonstigt och nästan lite "halvkriminellt" (är det verkligen laaaagligt?) till att plötsligt tycka att det är helt ok eftersom Försäkringskassan och därmed det officiella Sverige inte ser det som något konstigt. Hoppas du förstår vad jag menar. :)

Vad gäller donatorns ersättning är det viktigt för mig av flera anledningar. En är att veta om det rör sig om ren altruism från donatorns sida eller inte, om man så att säga "köper" någons ägg eller inte. Det är framför allt viktigt för att för eller senare kommer man att diskutera den frågan med barnet och barnet kommer garanterat få den frågan från sina klasskompisar. Även inför andra människor kan jag tycka att det är en viktig fråga. Jag säger inte att det är fel på något sätt att betala donatorn (det är en annan etiskt fråga med många svar) men om det skulle vara så att ersättningen är 40 000 kr eller så måste jag förhålla mig till detta, och då på ett annat sätt om det är 4000 kr för förlorad arbetsinkomst. Och framför allt kunna svara rätt till barnet.

Så det är min huvudsakliga anledning till att tycka att det är viktigt att veta vad donatorn får i ersättning. Hoppas att någon kan svara, annars får jag väl höra av mig till Finland och fråga...

Jag har inga åsikter alls utan var mest nyfiken på varför du ställde frågan :)

Och jag förstår helt ditt svar.

Tilda76 skrev 2013-12-17 11:00:04 följande:

I Skåne betalar de donatorer ca 11000. Sen de höjt ersättningen har kön kortats. Jag tänkte mycket som du innan jag satte igång,men med tiden och funderingar, samt ett extra psykologsamtal hos Fertinova i Åbo tycker jag att det är ett fint sätt att få barn.

Tilda hur upplevde du psykologsamtalet på fertinova? Är ju själv intresserad av att göra så mycket som möjligt på kliniken.

Zwillinge86

Äldre 18 Dec 16:51

#3081

När man gör psykologbedömningen på hemmaplan, skriver de ett intyg till kliniken då eller hur funkar det?

Zwillinge86

Äldre 20 Dec 06:59

#3098

Någon som har en mailadress direkt till Åbo?

Zwillinge86

Äldre 20 Dec 11:21

#3104

Ypke skrev 2013-12-20 08:05:53 följande:

Står p hemsidan, Zwillinge

Jag lyckas bara via hemsidan få fram att jag kan välja vilken fertinova-klinik jag vill maila, ingen info om vad adressen är :/ är det jag som är trög?

Zwillinge86

Äldre 1 Jan 09:18

#3222

Tilda76 skrev 2014-01-01 08:55:35 följande:

Då var det minus här igen. Ni som faktiskt blivit gravida har haft en enorm tur, det verkar mycket svårt för vår del. :(

Vad tråkigt Tilda :( Beklagar verkligen! Hoppas att det nya året har bättre utsikter för er.

Zwillinge86

Äldre 1 Jan 20:42

#3230

Tilda76 skrev 2014-01-01 20:13:37 följande:

Alltså . Om jag var mamma skulle jag inte känna så. Det jag menar är att man får anpassa hela livet efter försöken att få barn men utan att få glädjen av att vara mamma. Hoppas ni fattar!

Förstår precis och kan bara instämma. Hela livet är liksom pausat under tiden man kämpar mot barnlösheten. Och på ett sätt behöver det ju vara så eftersom det krävs både tid, energi och pengar att fatta diverse beslut, gå igenom behandlingar, planera och tajma jobb med olika undersökningar samt leva sunt i övrigt. Men det är också på grund av det fokuset som resten av livet hamnar i skymundan och liksom pågår utan att man är riktigt närvarande. Och det är i det vakumet man lätt tappar bort sig själv och sin relation, dem man var innan barnlösheten blev ett problem. Jag har ingen vinnande strategi för hur man bäst löser denna ekvation, då det är svårt att inte prioritera barnlöshetskampen samtidigt som det inte blir några barn i alla fall om man kör sitt förhållande i botten. Jag önskar bara att alla vi som utsätts för denna hopplöshet faktiskt får belöningen som gör helvetesresan värd att vandra. Jag vet att värden är långt ifrån rättvis, men jag tänker att universum på något sätt ändå måste eftersträva någon form av balans och då bara måste enträget slit belönas i slutändan. Det bara måste vara så! Men funderingen du lyfter är högst relevant; hur länge orkar man!?

Zwillinge86

Äldre 2 Jan 08:57

#3232

Tilda76 skrev 2014-01-01 22:47:40 följande:

Hej Zwillinge! Läste din presentation nu och förstår att du haft det tufft ! Jag vill bara säga att jag förstår dig också, det känns som en nedåtgående spiral, bra att du nu tänker att det kommer jämna ut sig. Under mörka stunder (idag) tänker jag att det bara kommer hända dåliga saker nu, vi hade ett tufft år med dödsfall också så det känns som vi är otursförföljda. Men så ska man ju inte tänka. Problemet för mig är att jag alltid i livet tänkt "men om det skiter sig så gör jag nåt annat". Det kan då handla om studier, pengar, jobb, kärlek, boende, flytta till annan stad/land etc. På nåt sätt fixar man det och löser det om det går åt skogen, för vissa resurser har jag (då menar jag inte pengar utan drivkraft). Men med barnlösheten går det ju inte. Hittills har set varit -då gör vi IVF, då gör vi ÄD. Och nu får vi så småningom kanske gå vidare till nästa och enda lösningen, adoption. Hela tiden prövas man i sin vilja att få barn, vad är det värt - och ännu värre- alternativet. Bli gammal utan barn? Inget som fortsätter efte mig? Jag tänker mycket på liv och död, hur länge lever mina föräldrar, kommer de uppleva att jag får barn osv. Mycket tunga tankar och jag hoppas att jag 2014 ska få plats i mitt hvuud och hjärta för glada tankar och känslor av lust och glädje, jag vill skratta eller bara få fnittra, ur hjärtat (inte med lite sorg hela tiden), jag vill vara sorglös, springa över en sommaräng och känna att livet ligger framför mig, allt är möjligt, att jag är stark och frisk och faktiskt riktigt bra. Jag ska väl inte ockupera den här tråden nu när min Åboresa för tillfället är slut. Men jag önskar alla det bästa. Kram

Klart du får ockupera tråden ändå, jag gör det ju innan vi ens påbörjat ÄD i Finland!

Och jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart får plats i ditt liv igen och att du, om än för ett ögonblick, får känna dig genuint lycklig!

Zwillinge86

Äldre 3 Jan 11:36

#3248

Tilda76 skrev 2014-01-03 10:38:08 följande:

Tack Ypke. Jag fyller 38 i år, men visst kan man göra äggdonation många år till. Jag tror dock jag kommer ha en gräns tidigare än andra kanske eftersom jag inte orkar kastas mellan hopp och förtvivlan så många fler gånger och vill kunna fatta andra sorters beslut om mitt liv också. Kram på er

Klyschorna du beskrev klarar man sig bättre utan, så jag förstår att ni väljer att åka långt för rätt kompetens och bemötande. Men det är oerhört tråkigt att ni ska behöva resa så långt bara för att undvika ytterligare negativa erfarenheter, jag menar alla kuratorer, psykoterapeuter och psykologer har en gedigen grundutbildning som gör att de ska kunna bemöta klienten oavsett kris. Men det du beskriver är bara ytterligare bevis på att barnlöshet gör andra, även professionella, väldigt obekväma och klumpiga. Jag tror att det är den obekvämheten vi skapar hos dem vi möter som gör att de säger så konstiga saker. De fokuserar för mycket på att ge råd och säga rätt saker, vilket gör att de blir osäkra för de känner att de inte har expertkunskap kring vad "rätt" saker är. Om de bara höll sig till det hela deras yrke vilar på, att lyssna, bekräfta känslor och spegla det klienten själv uttrycker, så skulle det inte bli så tokigt. Jag har full förståelse för ert beslut. Vi fick själva ett mycket konstigt bemötande när vi träffade beteendevetaren i samband med inskrivning för ÄD inom landstinget. Hennes sätt att inte möta oss där vi var eller lyssna på vad vi kände ledde till att vi inte längre ser ÄD i Sverige som ett alternativ. Ni ska göra det som känns bäst för er, men det stör mig som sagt att det ska behöva vara på det sättet!

Zwillinge86

Äldre 3 Jan 18:43

#3267

Är lite nyfiken på vad som avgjort att ni valt Helsingfors respektive Åbo, är såhär i inledningsfasen i kontakt med båda klinikerna och funderar på hur ni andra gjort era val?

Undrar även om de stänger lver sommaren och under vilken period i så fall?

Zwillinge86

Äldre 3 Jan 21:43

#3272

Tack för era svar. Har enbart haft mailkontakt med klinikerna och då har båda varit snabba och tillmötesgående. Både H och Å har uppgett 6-8 månader som kötid om man inte har egen donator. Vi kan flyga till H från vår hemstad så jag tänkte att det är smidigare än att ta sig till stockholm för att ta färgan, men flyg är betydligt dyrare. Vi vill gärna göra så mycket som möjligt genom kliniken för att slippa bland in för många aktörer och Å har varit mer hjälpsamma till att låta oss vad gäller möjlighet till psykologbedömning via dem än H, så just nu lutar det åt Å. På vilket sätt upplever ni att Å inte haft riktigt koll?

Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

INNEHÅLL