Om man inte vill ha barnen på dagis alls...?

det finns inget behov av dagis. Jag blir alldeles beklämd av att många tror det.

Nej, ha du ditt barn hemma med gott samvete om det är vad du vill.

Lekkamrater kan du väl hitta på annat vis? (i treårsåldern vill ju barn skapa varaktiga relationer med vänner) Har du inga vänner med barn? Jag träffar ofta vänner med barn EFTER förskolan. Grannbarn? (vi har en mammagrupp som träffas i vår förening)  Sen finns det ÖF.

Det gäller att inte fixera sig vid att det ska vara just jämnåriga barn, utan att se till att de träffar mycket folk helt enkelt.

Med mina äldsta barn var det där inget problem, för i vårt kvarter var det barnrikt och de hade massor av jämnåriga kompisar i närheten. De två yngsta var det värre med! Min 7-åring hade ingen jämnårig alls att leka med, för de få som bodde inom gångavstånd gick heltid på dagis och var bara intresserade av andra dagisbarn. 2-3 gånger i månaden max har hon lekt med någon jämnårig, och då har det varit på ÖF eller i en lekpark. Å andra sidan har hon lekt med barn från spädbarn upp till tonåringar, och lika roligt har hon haft med det! Dessutom har hon glatt umgåtts med den 50-åriga bibliotekarien, min sjukskrivna kompis, föräldralediga mammor i alla åldrar, sin morfar, syskonens kompisar, tanterna på ICA, alla samtliga som gått på ÖF osv. När jag jämför henne med hennes klasskompisar nu i förskoleklassen, så kan jag inte se att hon saknar någon färdighet som de har. Däremot har hon en säkerhet i att kunna vistas i alla möjliga miljöer och umgås med alla sorters människor. Den säkerheten har hon skaffat sig medan de jämnåriga barnen vistats i "skyddad verkstad" och umgåtts enbart med barn i "rätt" ålder ...

Om du är normalt social, så se till att vara ännu mer social! Ta med dottern på besök hos släktingar, sjukskrivna vänner, vänner som jobbar skift och är hemma dagtid, på affären, bibblan, ÖF. Gå på promenader så fort det är väder, och se vad ni hittar och vem ni träffar på vägen! Var inte rädd för att överstimulera henne, för den risken är minimal med barn som inte går på dagis ...

Ni, familjen, har väl ett socialt nätverk? Finns inget behov för så små barn att träffa jämnåriga.

Jag och min syster var hemma med min mamma tills vi började skolan och tro det eller ej, vi blev riktigt smarta männisor med stor social kompetens.

Så kör du på att ha barnen hemma. Önskar så innerligt att jag hade den möjligheten själv.

JAg går mot strömmen som vanligt :-P

Nää, men är man nog driven och verkligen vill göra detta (skita i förskolan) så gårdet garanterat alldelens utmärkt, men man bör ju ha ett stort nätverk och även tycka om att göra aktiviteter som badhus, lekparker och öppnaförskolan.

Jag tror att man gör dem en björnkänst om man har dem hemma och tror att mamma duger i alla längen och att mamma är allt de behöver för då blir det jobbigt att börja fk, tror jag. Samspelet mellan barn, lärsig barn genom att vara med barn, det går inte att lära dem som vuxen.

Jag hade min älsta hemma i drygt ett år och jag har dem hemma åtta-tio veckor varje sommar, men då de får börja om på dagis och i skolan så är de så lyckliga, för det är riktigt roligt att gå på dagis. Dagis är inte enbart av ondo även om det kan framstå så här på fl.

Tack för svaren!

Just nu är jag föräldraledig med barn nummer två, 1 år gammal, och har även ett tredje barn på väg. Syskonen kommer alltid kunna leka med varanda.

De som jag känner som har barn har sina barn på heltid på förskola, och jobbar/pluggar själva. Tid och ork tycks inte räcka till efter dagens jobb.

ÖF går vi till men där är det mest mindre barn, men som ni skrev - det kanske inte spelar så stor roll.

Jag gick inte på förskola när jag var liten och klarade mig utmärkt, men just eftersom att hon gått en tid och utvecklats så pass mycket så känns det som om att jag tar ifrån henne någonting om jag har henne hemma. Troligtvis gör jag ju inte det, men det känns så.

jag ahr ju fyra så de bord eju ha någon att leka med hemma också men syskon är en sak, vänner som bara är vänner är en annan. Du har ett annat samspel med andra människor än med syskon. Såklart kan de leka och har super roligt med avrandra, men du måste lära dig sammarbete och hänsyn på ett annat sätt med en utomstående vän. Lillebror kör man ju bara över om man vill, han stannar ju ändå

Jag lägger ingen värdering i hur du gör, jag tror att de flästa känner själv vad som funkar oav. Man kan ju tex ha 15h i veckan istället för 45h det gör stor skillnad på många plan

det om att börja fk tror jag är annars nu, jag vet ju inte hur gammal du är, men då jag avr liten så gick väl hälften dagis, en fjärdedel dagmamma och rästen var hemma, så då var det så pass många som inte varit på dagis så skillnaderna blev inte så markanta, men nu går ju i princip alla på dagis iaf 15h och då blir skillnaden jätte stor då de kommer till fk. Dels känner många varandra redan från dagis och sedan har de ett annat sätt att hävda sig än barn som inte varit i dessa stora grupper.

Men alltså, känner du någon som isolerar sitt barn hemma innanför fyra väggar med bara sin mamma som sällskap? NÅGON????

ja, självklart kan vi dra det till ytterligeheter, och helt ärligt så änne rjag en sådan, men dethar inte med saken att göra.

Även om jag är ute med min unge 24/7 så är det inte säkert att vi interagerar med andra eller hur?

Alla barn utvecklas, även hemma. Det är väl inget konstigt att språket tagit fart. Det är ju just den åldern. Språket utvecklas inte bättre på dagis, studier har visat att det är interaktionen mellan två parter, barn och förälder tex, som är det viktiga för den språkliga utvecklingen. Helt ologiskt att tro att stora barngrupper skulle bidra till exceptionellt bra språkutveckling.

Som ovan redan sagt, dagis är inte nödvändigt. Det är något som är till för föräldrar, för att man ska kunna arbeta osv, inte för barnens utvecklings skull. Vill du läsa lite om ämnet kan jag tipsa om tex "tid för barn" av Kågeson, och "Förskolan för de allra minsta, på gott och ont" av Khilbom mfl.

Till skillnad från Lövet så tror jag inte ens att man behöver ränna på aktiviteter stup i kvarten och jag tror absolut att även hemmabarn kan bli överstimulerade (det blir min dotter ganska lätt) men ett normalt socialt vardagsliv räcker gott. Är man inte så social av sig så kanske man behöver jobba lite extra för det iofs, beroende på barn.

De som går på dagis träffar vi förövrigt på helgerna istället, går utmärkt det också

Har iofs svårt att se hur det är möjligt, men ok. Då är det nog inte så bra att ha barn nej. Barn behöver naturligtvis träffa andra människor, barn och vuxna! I olika sociala sammanhang och situationer. Men det behövs inte förskolan för det!

I helgen ska vi på dop tex. Ett bra tillfälle att "öva" socialt samspel i en lite annorlunda situation. Sociala situationer dyker upp mer eller mindre dagligen, för de flesta normala människor.