• Anonym

    ni med pmds titta hit

    hej jag tänkte starta en tråd där man kan skriva av sej när det stormar som värst
    dom dagarna när man är på vippen att ta livet av sej
    dom dagarna när man lämnar sin man
    dom dagarna när man avslutat vänrelationer
    dom dagarna när man förstör o gråter för sej själv
    allt skapat av denna jävla pmds
    själv äter jag citalopram varje dag året runt
    sedan jag startade med det har jag inte skadat mej själv inte slagit någon och inte varit på väg att skilja mej
    men det är tufft ändå dom mest kritiska dagarna
    jag startar tråden just nu för dom ligger framför mej just nu
    dom närmaste 5 dagarna kommer bli ett inferno
    jag känner det
    det trappas upp
    jag är så fruktansvärt arg
    allt retar mej
    jag behöver skriva av mej denna månad
    finns det fler där ute?

  • Svar på tråden ni med pmds titta hit
  • Nöffe72

    Men VARFÖR vill ni inte äta medicin? Om man har epilepsi, hjärtfel eller diabetes äter man medicin. PMDS är också ett sjukdomstillstånd som kan behöva medicineras. Särskilt med tanke på att inte bara vi som är sjuka lider av symptomen, utan även de vi helst av allt inte vill ska bli drabbade - våra barn, makar och andra närstående. Dessutom medicinerar man bara under de dagar man mår dåligt. Att man får biverkningar av medicinen till en början - tills toppen har vant sig - är ju inget konstigt. Så är det med många andra mediciner också. Men det går över! Trappar man upp väldigt försiktigt och börjar med en minimal dos går det bättre. Jag började med 1/4 av lägsta dos. Trappade upp supersakta tills kroppen hunnit med i svängarna. Ny är jag en helt annan människa. Jag får inte längre fruktansvärda raseriutbrott på min tvååring och min sambos barn. Jag slipper den värsta ångesten. Jag fungerar, helt enkelt.

    Jag får en känsla av att själva medicinen är väldigt laddad för många. Men det är ju bara en tablett. Som hjälper i de flesta fall. Bara man ger det lite tid. Det finns också olika typer av SSRI. Funkar inte den ena kan man prova sig fram tills man tills med en bra läkare hittar något som fungerar. Jag veta att alla ni där ute kämpar på som bara fan. Men jag vill bara peppa för att det kan bli bättre!!!

  • Anonym (velar)
    Nöffe72 skrev 2012-08-23 09:22:18 följande:
    Men VARFÖR vill ni inte äta medicin? Om man har epilepsi, hjärtfel eller diabetes äter man medicin. PMDS är också ett sjukdomstillstånd som kan behöva medicineras. Särskilt med tanke på att inte bara vi som är sjuka lider av symptomen, utan även de vi helst av allt inte vill ska bli drabbade - våra barn, makar och andra närstående. Dessutom medicinerar man bara under de dagar man mår dåligt. Att man får biverkningar av medicinen till en början - tills toppen har vant sig - är ju inget konstigt. Så är det med många andra mediciner också. Men det går över! Trappar man upp väldigt försiktigt och börjar med en minimal dos går det bättre. Jag började med 1/4 av lägsta dos. Trappade upp supersakta tills kroppen hunnit med i svängarna. Ny är jag en helt annan människa. Jag får inte längre fruktansvärda raseriutbrott på min tvååring och min sambos barn. Jag slipper den värsta ångesten. Jag fungerar, helt enkelt.

    Jag får en känsla av att själva medicinen är väldigt laddad för många. Men det är ju bara en tablett. Som hjälper i de flesta fall. Bara man ger det lite tid. Det finns också olika typer av SSRI. Funkar inte den ena kan man prova sig fram tills man tills med en bra läkare hittar något som fungerar. Jag veta att alla ni där ute kämpar på som bara fan. Men jag vill bara peppa för att det kan bli bättre!!!



    alltså jag förstår hur du menar men jag vill verkligen inte kanna mig så konstig som jag gjorde. som i en bubbla. och min make vill inte heller det. och det är lite skillnad med medicin då man är sjuk för då måste man för att överleva. men får se framöver. vet att många blir hjälpta.

    bättre och sämre månader har jag absolut! är jag stressad och har sovit mindre blir det mkt värre!
  • Anonym (femal(e))

    Jag ville inte prova fler ssri. Har provat så många och alla har haft samma biverkningar för mig. Lyrica fick jag en gång, den var så hemsk att jag efter det bestämde mig för att det fick vara nog.

  • fortsätt paddla

    Jag har inte testat ssri... men har försökt med minipiller, p piller hormonspiral och naturläkemedel. Hormoner hjälper inte utan gör det hela värre.
    Funderar starkt på ssri nu. Hur har ni som provat gjort, ringt vc? Av någon anledning känns det jobbigt att ringa dit. ( kanske för att varje gång jag funderar på det så mår jag inte bra)
    Började gråta på jobbet idag. Detta funkar ju inte..

  • Nöffe72

    De flesta gynekologer kan skriva ut SSRI. De har koll på PMDS och vet att SSRI funkar bra för många. Sedan kan det ju vara skönt att prata med någon om allt elände också. Det har jag tyckt i alla fall. En psykolog/psykiater kan vara ett bra stöd när det gäller att sätta in medicinen och prata om
    hur det känns utan medicin och med, och om biverkningar. Så att man inte står helt ensam i allt med bara ett recept i handen och ingen att fråga och prata med.

    Men i första hand skulle jag vända mig till en gynekolog. Det går nog snabbast.

  • fortsätt paddla

    Tack nöffe:) ska ringa i morgon och beställa en tid. Känns bättre att ring gyn av någon anledning!

  • Anonym (samma här)

    Hej!
    Jag har också liknande pms-problem, vissa månader känns det som jag bara vill dö när mensen närmar sig. För mej är det mest jättestark ångest och inte så mycket irritation och utbrott. Jag blir orolig för småsaker och har katastroftänkande när det gäller det mesta.

    Någon mer som tycker ångesten är det största problemet?

    Jag har fått ssri utskrivet av gyn nu i veckan, men hon berättade inget om det, vet inte ens hur mycket jag ska ta eller vad det är för tabletter. Antar att jag får mer information på apoteket när jag hämtar ut dom, för jag är lite orolig inför att börja med dom.

     

  • Anonym (pmds-monstret)

    Det värsta är definitivt att känna sig elak som mamma!!! Sambon kan ju i viss mån förstå, men dottern...

    Jag har ångest blandat med ilska. Igår gick allt bra, fram tills efter frukost. Då bara bröt jag ihop, grät... Och utan att nåt särskilt hänt. Lite senare på dan fick jag ett vansinnesutbrott på att huset var lite stökigt. 

    Jag fixar inte att vara social heller dessa dagar. Klarar jobbet, men att träffa svärföräldrarna för fika, nej!  

    Har börjat gå till kurator, ska prova KBT. Har hunnit gå en gång, lite flummigt, men logiskt, mycket av det hon sa. Men i de värsta stunderna tänker man ju bara att allt sånt e trams!  

  • ciasim

    För mig är det värsta självhatet, deppigheten, och ångesten. Visst, jag blir arg och irriterad också, men främst vänder jag allting inåt. Den här pmds perioden har varit fruktansvärd. Nu har mensen äntligen kommit, men man får ju för fan men efter varje PMS period. Svårt att bara ställa om från total misär till normalitet. Även om kroppen hjälper till och man mår bättre "4 psyket liksom omskakat efter att ha mått så urbota dåligt i flera dagar innan. Någon som förstår vad jag menar?

  • Anonym (velar)

    jag tycker det blir svårare och svårare att ställa om även om jag kommer ur bubblan när mensen kommer.

    men jag ligger liksom redan på minus.

    ska nog ringa min läkare och höra om jag kan trappa upp medicinen och se hur det går. känns som att det snart blir ett kroniskt tillstånd annars

Svar på tråden ni med pmds titta hit