• Younes

    Vad dog era änglar av?

    Jag fick den 22 november 2010 en pojke som hade ett komplicerat och mycket ovanligt hjärtfel.
    Han blev bara 7 veckor gammal.

    Jag pratade med läkarna i Göterborg, dom är expeter på barnhjärtan ang. Younes (som han heter) obduktion, men också om risken, eller hur ärftligheten ligger i det här hjärtfelet. Hon sa att alla löper en risk på 0.8% att föda ett barn med hjärtfel. När man fått ett barn med hjärtfel ökar risken till 2%. Fel på vänstersida har större ärftlighet. Ser inte så positivt ut alltså.

    Procentsatserna baseras på levande födda barn. Är inte det ganska dumt? 
    Nu när jag via olika forum och bloggar fått kontakt med "änglaföräldrar" tänker jag att de där procentrena är lite missvisande. Jag har ingen statistik, men tror att det säkert kan vara en ganska vanlig dödsorsak.

    Så därför undrar jag vad era änglar dog av, och hur?
    Det behöver inte vara hjärtfel.

    Tack för era svar. 

     


  • Svar på tråden Vad dog era änglar av?
  • Yenealems mamma
    Kotte Grön skrev 2011-08-13 21:17:33 följande:
    Jag tror ärligt talat inte att det handlar om styrka. har insett det nu efter att själv ha begravt min lilla dotter. Man måste leva vidare med det, det finns liksom inget alternativ. Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det hela. Det är så många som har sagt till oss sen vår dotter att de aldrig skulle klara av att gå igenom det vi går igenom nu. Men det tror man ju inte förrän man själv ÄR där och då måste man helt enkelt klara av det. Hoppas du/ni fattar vad jag menar. Svårt att förklara. har själv tidigare tyckt att alla som gått igenom såna här svårigheter är starka och nu när jag befinner mig där själv så känner jag mig inte ett dugg stark.
    Jo, jag förstår vad du menar. Alla säger att jag är stark. Men man måste ju leva vidare, orka upp på morgonen och ta hand om de andra barnen.  Inte är det styrka, det är bara tvång, envishet. Inuti känner man sig som en hög med glassplitter.
  • Kotte Grön
    Yenealems mamma skrev 2011-08-16 19:30:05 följande:
    Jo, jag förstår vad du menar. Alla säger att jag är stark. Men man måste ju leva vidare, orka upp på morgonen och ta hand om de andra barnen.  Inte är det styrka, det är bara tvång, envishet. Inuti känner man sig som en hög med glassplitter.
    Precis så är det!
  • jennyc
    Jizzie skrev 2011-07-13 02:58:17 följande:
    Har läst två sidor och börjar nu gråta. Jag tycker att ni alla är starka människor som kan leva vidare med det här! Lycka till i livet!
    jag är inte och har aldrig varit stark...men jag vill inte lägga mig ner och dö, jag vill fortsätta leva för min man...nu har vi fått barn igen och nu måste jag leva för henne.

    så många som säger att de aldrig hade klarat de osv. osv. men när man hamnar där har man inte mkt till val
    www.dromstipendiet.se/122 snälla gå in och rösta och hjälp mig visa min syster min djupa tacksamhet!!
  • jennyc
    Yenealems mamma skrev 2011-08-16 19:30:05 följande:
    Jo, jag förstår vad du menar. Alla säger att jag är stark. Men man måste ju leva vidare, orka upp på morgonen och ta hand om de andra barnen.  Inte är det styrka, det är bara tvång, envishet. Inuti känner man sig som en hög med glassplitter.
    exakt!
    www.dromstipendiet.se/122 snälla gå in och rösta och hjälp mig visa min syster min djupa tacksamhet!!
  • grästuva
    Yenealems mamma skrev 2011-08-16 19:30:05 följande:
    Jo, jag förstår vad du menar. Alla säger att jag är stark. Men man måste ju leva vidare, orka upp på morgonen och ta hand om de andra barnen.  Inte är det styrka, det är bara tvång, envishet. Inuti känner man sig som en hög med glassplitter.
    instämmer
  • minneli

    Min lilla flicka hade inga njurar och därför fanns inget fostervatten så lungorna kunde inte utvecklas.

  • lurv

    Min dotter var frisk om än lite liten, hon dog pga att min moderkaka lossnade innan hon föddes.  När dom fick ut henne så var hon kliniskt död men de fick igång hennes andning efter 9½ minut, tyvärr så hade hon varit utan syre alldeles för läng och var då hjärndöd. Hon somnade in nästan precis 12 timmar efter att hon föddes. 

  • grollan

    Hej. Jag har två ängla barn. Efter mycket kämpande med min PCO fick jag pergotime och blev äntligen gravid. Hade en underbar graviditet,älskade att va gravid,älsakde min mamma mage, mådde bra när jag mådde illa.
    Tyvärr gick vattnet på tvilling ett i vecka 24, åkte in akut men hamnade på förlossningen i Lund , fick strikt sängläge och lyckades hålla dem i fyra dagar sen kom värkarna och det blev akutkejsarsnitt. Fick en underbar flicka 640g och en underbar pojke 685g den 24 juli. Första veckan på neo var allt bra sen kom infektionerna och pojken gick bort den 1/8. Vi kämpade med tösen och samtidigt med sorgen för vår gosse. Flickan kämpade två veckor extra men den 14/8 orkade inte hennes lilla starka kropp mer och hon följde sin bror.
    De fann aldrig nåt skäl till varför mitt vatten gick så tidigt.
    Sörjer mina underbara ungar

Svar på tråden Vad dog era änglar av?