Gastric Bypass (GBP)

Charminggirl: lycka till!

Så drygt med mens veckan man går ju inte ner nått pga det! Tvärtom visar vågen 1 kg plus , hoppas på ändring de närmaste dagarna för det är i princip slut nu, men man blir så modfälld! Fan...

Nu har jag inte kunnat väga mig på
Min våg sen jag fick mensen då jag besöker släkt i en annan stad. Kanske det beror på att jag vägt mig på andra vågar i kombination med mens?
Gjorde min op för 3 v sen. Hoppas de bara e vatten som ja pissar ut sen får fan panik annars. Har inte misskött mig, så det kan inte bero på de iaf.

Ps, har verkligen sett i spegeln och känt mig svullen och uppblåst pga mensen på ett mycket tydligare sätt än innan op.

Pruttpottan: ja man får nog försöka ta det lugnt både fysiskt och psykiskt något som är jätte svårt för
Mig för jag är inte van vid det , får påminna mig själv att jag faktiskt behöver vara sjukskriven, och nu oroar jag mig för att min sjukskrivningen snart är slut och jag är inte redo, mitt jobb är så pass krävande så jag behöver mer sjukskrivning, är nervös att bli ifrågasatt av kirurgen när jag väl får tag på han (försökte ringa idag men han opererade)
Rädd att dom ska neka mig :(
Men måste ju försöka...känner att jag behöver de.

Pruttpottan: jag fick fyra veckor , opades på en måndag så är inne på fjärde veckan så att säga. Ska jag va helt ärlig mot
Mig själv så behöver jag mer tid. Men är så van att bita ihop och släta över så att jag tycker det är jobbigt att föra fram mina anledningar att vara hemma längre till kirurgen, men får göra mitt bästa. Om jag får tag på han i tid.

Anli00: jag funderar på samma sak som du, har längtat ihjäl mig efter barn i så många år redan, försökt vid något tillfälle men då haft inte velat funka vare sig praktiskt eller fysiskt. Jag hoppas på bättre tur nu när man går ner i vikt (sambons intresse för ett samliv ökar) mm, självklart vill jag hinna gå ner i vikt först, må bra etc, men skulle jag av misstag bli gravid "förtidigt" så hoppas jag det kan gå bra ändå, för mig är livet meningslöst utan egna barn.

Anli00: ja precis, många av ens vänner har redan barn, tillochmed två barn...
Har alltid trott och tänkt att jag skulle va bland de första i min krets.. Är 26 nu och kommentarerna man får om man säger något om barn längtan är alltid detsamma...
"ja men du är så ung! Du hinner! "
Mm visst. Jag vill inte vara 30 när jag klämmer ut första ungen, vill ju ha några stycken oxå. Känner mig gammal redan, mot vad jag trodde jag skulle vara. När jag träffade min sambo, för 4,5 år sen, så var lyckan total för äntligen hade jag hittat mannen som skulle bli far till barnen. Men först var han inte redo (Han ville bestämt göra saker i en viss ordning- hus hund bil giftemål ) och jag sa de att ska man tänka så , så hinner vi bli grå håriga innan, samt så vet man aldrig om de tar sig som för normalt folk, man kan ju få problem att bli gravid,
Sen köpte vi huset, då kunde han tänka sig att börja, försökte få till det i ca 6 månader eller mer, men bara logistiken kring det hela var hopplöst, jag lyckades alltid ha kvälls pass på mitt jobb dom dagarna och han började alltid jobba tidigt dom veckorna,
Funkade inte alls. Knäckte mig totalt .
Hoppas att moder natur vill träda in framöver och att jag kan få bli spontan gravid. Så lycklig jag skulle va herregud...

Lady x: ush jag kände sådan avsmak för att förtära något över huvudtaget så
När jag skulle dricka/ äta soppa så var det någon droppe i taget och nästan genast så tog det stopp( säkert svullen magsäck samt gaserna kvar i kroppen , som dom blåser upp magen med när dom opar dig) tog mig fem dagar innan jag ens tänkte tanken att äta en varma koppen typ , att det skulle va gott me något att äta.

Catlady: grattis!