• Anonym (Fridolina)

    En tråd för oss som genomgår en vårdnadstvist att ventilera i!

    Jag undrar om det finns något intresse av att prata om vårdnadstvister, ventilera lite och få stöd i en tråd? Jag tänkte att jag åtminstone testar och ser om någon hänger på!

    Jag och min 3-åriga sons pappa ligger i en tvist som började som umgängestvist i augusti 2009 och som nu har mynnat ut i en vårdnadstvist med tid för huvudförhandling i slutet av nästa vecka.

    Bakom detta ligger mycket smutskastning (som ofta vid vårdnadstvister) och lögner, det hela började med att pappan stämde mig då han hävdade att jag ägnade mig åt umgängessabotage vilket absolut inte är sant; jag har tvärtom jagat honom med blåslampa för att få igång ett umgänge och främjat relation mellan far och son på alla tänkbara sätt.

    I november 2009, februari 2010, juli 2010 och november 2010 har vi fått fyra domar på umgänge som alla har brutits av pappan. Sammanlagt har han träffat vår son drygt 20 timmar sedan juli 2009 trots att jag hört av mig oändligt många gånger och försökt få igång ett kontinuerligt umgänge för sonens skull., men utan någon som helst lycka.

    Nu stundas huvudförhandlingen och magontet börjar göra sig påmint. Jag vet med mig att jag har rent mjöl i påsen men frågan är om tingsrätten anser att det räcker.
    Jag känner även att min son blir en förlorare i det här varesig jag ges ensam vårdnad eller vi tilldöms fortsatt gemensam vårdnad.

    Jag kan välja mellan pest eller kolera... Antingen fortsätter den gemensamma vårdnaden, det blir krångel med pappersarbete gällande sonen vilket går ut över honom; eller så får jag ensam vårdnad och pappan försvinner ännu ett snäpp längre bort ifrån sonen. Vilket som, så fungerar ju inte umgänget och min son kommer inte ha ett närvarande pappa. Chansen finns att han någon gång tar sitt förnuft till fånga, men sedan vi separerade för 2 ½ år sedan har något intresse för sonen glimtat till en enda gång...

    Är vi fler som befinner oss i en knivig sits, som sörjer att vår separation från barnens andra förälder går ut över våra barn på ett eller annat sätt? Dela gärna med er av er historia, så följs vi åt och peppar varandra


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-16 14:15
    Sedan vi separerade för 2 ½ år sedan har inget intresse för sonen glimtat till, inte ens en enda gång* skulle det stå.
  • Svar på tråden En tråd för oss som genomgår en vårdnadstvist att ventilera i!
  • Anonym (MUPP)
    Jag skall dock berätta relativt snart hur det går i rätten...
  • Anonym (m)

    Då ger jag mig in i tråden också. Skulle behöva lite stöttning för jag är så oerhört sliten av detta nu! Det enda jag vill är att få njuta och vara tillsammans med mina barn.
    Men pappan till mitt yngsta barn på 8 månader vill tydligen inte samma sak. Han har flyttat 30 mil bort då barnet bara var någon månad. Han har aldrig bott med oss. Han har träffat barnet varannan helg nån timme. (hans val)

    Nu har vi fått brev från hans advokat och han vill ha umgänge hemma hos sig varannan helg. Jag tycker det är på tok för tidigt med tanke på barnets ålder samt avståndet. Dessutom vill han att vi delar på resorna rakt av. Han har en lön på 30 000 och jag på ca 15000.
    Sen vill han ha två veckors sammanhängande i sommar. Vilket både jag o min advokat tycker är vansinning.
    Plus att han stämmer mig på GV.

    Allt detta är faktiskt för mig svart på vitt att han INTE ser barnet utan bara sina rättigheter. Som han så fint kallar det.

    Vi kan inte prata alls. Börjar vi så börjar han bara hota och bete sig jävligt illa.

    Vad tror ni om detta??

  • Anonym (bara sambo)
    Anonym (m) skrev 2011-05-12 08:10:51 följande:
    Då ger jag mig in i tråden också. Skulle behöva lite stöttning för jag är så oerhört sliten av detta nu! Det enda jag vill är att få njuta och vara tillsammans med mina barn.
    Men pappan till mitt yngsta barn på 8 månader vill tydligen inte samma sak. Han har flyttat 30 mil bort då barnet bara var någon månad. Han har aldrig bott med oss. Han har träffat barnet varannan helg nån timme. (hans val)

    Nu har vi fått brev från hans advokat och han vill ha umgänge hemma hos sig varannan helg. Jag tycker det är på tok för tidigt med tanke på barnets ålder samt avståndet. Dessutom vill han att vi delar på resorna rakt av. Han har en lön på 30 000 och jag på ca 15000.
    Sen vill han ha två veckors sammanhängande i sommar. Vilket både jag o min advokat tycker är vansinning.
    Plus att han stämmer mig på GV.

    Allt detta är faktiskt för mig svart på vitt att han INTE ser barnet utan bara sina rättigheter. Som han så fint kallar det.

    Vi kan inte prata alls. Börjar vi så börjar han bara hota och bete sig jävligt illa.

    Vad tror ni om detta??
    Jag tror att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Men ifall han inte har någon uppbygd relation med sitt barn, då får han börja att bygga upp den, med kanske bara några timmar i stöten och gradvis mer och mer, provövernattning för att om det går fint, varannan helg kanske osv.

    Har han flyttat 30 mil fr er, då har han ingen anledning till GV, hur ska han smidigt och lätt skriva på papper fr dagis, skola, läkare, pass ja, vad som nu kan behövas?  Tror det med det argumentet blir svårt för honom att få GV. Att ni ska dela resekostnad? Nej, det tror jag inte du behöver oroa dig för, han har flyttat så långt bort att det inte är rimligt att du ska stå för hälften och hur ska barnet resa? 8 månader, då får ju han hämta och lämna då!

    Men samtidigt ska du vara glad för ditt barns skull, vill barnets pappa ha en relation med barnet så är det jättebra, man behöver båda sina föräldrar. För barnets skull, försök samarbeta och skriv som svar på advokatens brev att ni har inte ens varit hos familjerätten för att lägga upp ett umgänge mm, alltså föreslå att ni börjar där, skriv umgängesavtal, då blir det mindre att bråka om. Bryter någon av er det, då talar det emot er i en VT.
  • Anonym (m)
    Anonym (bara sambo) skrev 2011-05-12 11:36:08 följande:
    Jag tror att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Men ifall han inte har någon uppbygd relation med sitt barn, då får han börja att bygga upp den, med kanske bara några timmar i stöten och gradvis mer och mer, provövernattning för att om det går fint, varannan helg kanske osv.

    Har han flyttat 30 mil fr er, då har han ingen anledning till GV, hur ska han smidigt och lätt skriva på papper fr dagis, skola, läkare, pass ja, vad som nu kan behövas?  Tror det med det argumentet blir svårt för honom att få GV. Att ni ska dela resekostnad? Nej, det tror jag inte du behöver oroa dig för, han har flyttat så långt bort att det inte är rimligt att du ska stå för hälften och hur ska barnet resa? 8 månader, då får ju han hämta och lämna då!

    Men samtidigt ska du vara glad för ditt barns skull, vill barnets pappa ha en relation med barnet så är det jättebra, man behöver båda sina föräldrar. För barnets skull, försök samarbeta och skriv som svar på advokatens brev att ni har inte ens varit hos familjerätten för att lägga upp ett umgänge mm, alltså föreslå att ni börjar där, skriv umgängesavtal, då blir det mindre att bråka om. Bryter någon av er det, då talar det emot er i en VT.
    Självklart har barnen det! Det är så sorgligt att pappan inte ville bo kvar i våran stad. Gör mig ont!
    Nä, nån relation att prata om har de ju inte än. Barnet glömmer ju honom under tiden han är borta.

    Nä jag fattar inte varför han ska kriga om ALLT! Detta bara förstör och nöter sönder allting! Hela vårat barns första år har bestått av denna kamp. Jag mår fruktansvärt dåligt och nu kan jag och pappan inte alls prata med varandra längre! jag är rädd jämt! Rädd då telefonen ringer, livrädd för posten osv.

    Jag föreslog samarbetssamtal via min advokat men det ville han inte än fick vi till svar. Varför liksom? Varför??

    Ja det tycker jag låter som en bra sak. Umgängesavtal. Även boendeavtal kan man skriva va? Hur går det till då man skriver dessa? Är de bindande sen eller hur fungerar det??

    Han är inte ens intresserad av att diskutera känns det som. Vi var på Familjerätten en gång men det avslutade han för det "gav honom inget" sa han. (MAO, han fick inte som han ville)
  • Anonym (bara sambo)
    Anonym (m) skrev 2011-05-12 17:23:42 följande:
    Självklart har barnen det! Det är så sorgligt att pappan inte ville bo kvar i våran stad. Gör mig ont!
    Nä, nån relation att prata om har de ju inte än. Barnet glömmer ju honom under tiden han är borta.

    Nä jag fattar inte varför han ska kriga om ALLT! Detta bara förstör och nöter sönder allting! Hela vårat barns första år har bestått av denna kamp. Jag mår fruktansvärt dåligt och nu kan jag och pappan inte alls prata med varandra längre! jag är rädd jämt! Rädd då telefonen ringer, livrädd för posten osv.

    Jag föreslog samarbetssamtal via min advokat men det ville han inte än fick vi till svar. Varför liksom? Varför??

    Ja det tycker jag låter som en bra sak. Umgängesavtal. Även boendeavtal kan man skriva va? Hur går det till då man skriver dessa? Är de bindande sen eller hur fungerar det??

    Han är inte ens intresserad av att diskutera känns det som. Vi var på Familjerätten en gång men det avslutade han för det "gav honom inget" sa han. (MAO, han fick inte som han ville)
    Låt honom dra det till FR då. Om han inte visar intresse för samarbete så talar det väldigt mkt emot honom. TR kommer skriva hur hans umgänge ska gå till väga etc och att han får delad vårdnad, när ni inte kan samarbeta och det är han som omöjliggör samarbetet. Den risken tror jag är liten. Han bor ju dessutom så långt bort, det praktiska blir ju väldigt svårt att lösa då.
    Men som sagt, fredlig lösning hos familjerätten, i form av avtal er emellan vore det billigaste och absolut enklaste för er båda!
    Boendeavtal? Han bor så långt bort så ni kan ju knappast ha VV. Hade jag varit som du hade jag yrkat på enskild vårdnad så länge han inte flyttar tillbaks, med hänvisning till både ert icke fungerande samarbete och det praktiska och sen nån bra plan för ett umgänge.
  • Anonym (m)
    Anonym (bara sambo) skrev 2011-05-12 21:09:01 följande:
    Låt honom dra det till FR då. Om han inte visar intresse för samarbete så talar det väldigt mkt emot honom. TR kommer skriva hur hans umgänge ska gå till väga etc och att han får delad vårdnad, när ni inte kan samarbeta och det är han som omöjliggör samarbetet. Den risken tror jag är liten. Han bor ju dessutom så långt bort, det praktiska blir ju väldigt svårt att lösa då.
    Men som sagt, fredlig lösning hos familjerätten, i form av avtal er emellan vore det billigaste och absolut enklaste för er båda!
    Boendeavtal? Han bor så långt bort så ni kan ju knappast ha VV. Hade jag varit som du hade jag yrkat på enskild vårdnad så länge han inte flyttar tillbaks, med hänvisning till både ert icke fungerande samarbete och det praktiska och sen nån bra plan för ett umgänge.
    Är väldigt överrens med dig!

    Tack för ditt stöd!
  • Anonym (MUPP)
    Anonym (erfarenhet) skrev 2011-05-11 10:47:52 följande:
    om att inte kunna kommuniccera det kan lika gärna vara både den ena eller den andra som gör det svårt att prata om barnet... hon kanske har en helt annan syn på det hela om att det är du som är problemet  där..

    undanhåller barnet från umgänge... har ni ett umgängesavtal nu då? ni kom ju inte överens i familjerätten skrev du..

    om du kräver att träffa barnet när det dig behagar kanske hon gjort rätt i att polisanmäla dig för trakaserier...
    omhon polisanmält dig för våldtäckt så kan jagi nte uttala mig omdet skett eller ej.. vem vet.. många som gjort något nekar ofta till brottet.

    Man kan inte undanhållauppgifter fårn förskolan från en anna vårdnadshavare, du har som vårdnadshvare rätt att själv ta del av allt rörande barnet.
    Ta kontakt med förkoslan själv och axla ditt ansvara som vårdnadshvare.

    Är du ej vårdnadshvare så har hon ingen skyldighet att ge dig mer info än att du kan ha umgänge med barnet.

    Hon har så vitt jag förstått av dina inlägg pratat utökat umgänge med dig och motiverat att barnet är för litet och bör ha en fast punkt.
    Anonym (erfarenhet)... du är inte särskilt nyanserad i din kritik du va? Och en sak som är helt säker, bortom allt tvivel, det är att i Sverige så är man oskyldig till dess att domstolen sagt nåt annat. Och då ett fall läggs ned av åklagare innan det ens kommer till domstol, så finns det enbart ett sätt att betrakta en anklagelse: grundlös.

    I övrigt väljer jag att inte kommentera dig mer då du totalt saknar insikt och har en grundläggande förmåga att se andras perspektiv. Du borde kalla dig anonym (oerfarenhet).
  • Anonym (bara sambo)
    Anonym (MUPP) skrev 2011-05-13 07:58:03 följande:
    Anonym (erfarenhet)... du är inte särskilt nyanserad i din kritik du va? Och en sak som är helt säker, bortom allt tvivel, det är att i Sverige så är man oskyldig till dess att domstolen sagt nåt annat. Och då ett fall läggs ned av åklagare innan det ens kommer till domstol, så finns det enbart ett sätt att betrakta en anklagelse: grundlös.

    I övrigt väljer jag att inte kommentera dig mer då du totalt saknar insikt och har en grundläggande förmåga att se andras perspektiv. Du borde kalla dig anonym (oerfarenhet).
    Jag håller m dig, varför har man så otrevlig ton mot varandra härinne? Man måste kunna ge och ta kritik på ett trevligt vis. Här ska vi ventilera det som tynger oss, ställa frågor vi behöver svar på osv.
    Jag kan mycket om detta ämne då min sambo och hans ex har en långdragen fight, eller vad man nu ska kalla det och jag har dessutom ett antal poäng i juridik och kan således lite om det med, men jag behöver ändå ventilera och fråga och jag vill kunna göra det utan påhopp och det tror jag alla vill härinne.
    Så även om ämnet är känsligt, kan vi väl försöka stötta gm att svara trevligt, kan vi inte det så är det bättre att inte svara alls!
  • Anonym (Rädd)

    Jag sitter i en ganska svår situation nu med 4 barn, varav 2 med en pappa som gör allt för att kontrollera mitt liv och så har det varit de senaste 8 åren.
    Han var lugn i omkring 5 år då han hade en annan relation, med vilken jag hade en bra relation med.
    Så den kvinnan och jag skötte all kontakt ang barnen, då bodde barnen på heltid hos dem då jag valde att flytta ifrån orten då jag rasade ner i en depression av alla påhopp och soc.anmälningar från pappans sida, vilka saknade grund.
    För närmare 2 år sedan separerade mina barns pappa från denna tjej också vilket blev och fortfarande är en riktig soppa med vårdnadstvist etc.
    Problemet är att han ljuger hela tiden för att få sin vilja igenom, han drar nytta av barnen och om vi inte gör som han säger så hotar han med polisanälningar, socialanmälningar, fosterhem etc etc...
    Det äldsta barnet började må dåligt under vintern/våren 2009/2010 och fick tillslut flytta till mig.
    Detta har gjort att pappan och hela hans familj hyser agg mot honom och behandlar honom allt annat än väl, psykiska påhopp har blivit vardagsmat så fort sonen inte håller med pappa m familj så kommer hoten.
    Jag har brytit kontakten med honom för att slippa dessa påhopp men då ger han sig på sonen istället.
    Socialen i kommunen där pappan bor är inblndad men dem låter honom bara hållas.
    Kuratorn på sonens skola kallar det psykisk barnmisshandel.
    Det andra barnet har sedan omkring 6 månader börjat vägra åka hem när hon kommer hit, det har resulterat i att h*n inte får komma till mig på umgänge.
    Vi har domstolsförhandling om ca 1 månad.
    Till saken hör att han håller på likadant med sitt andra ex, vilken jag är mkt nära vän med så jag får ju informationen.

    Finns det någon som har haft en liknande situation eller någon som kanske kan svara på varför socialen i kommunen där han bor är passiva till vad han är gör, tom misshandel har för sig kommit och det bara ignoreras!! 

  • Anonym (bara sambo)
    Anonym (Rädd) skrev 2011-05-14 13:15:55 följande:
    Jag sitter i en ganska svår situation nu med 4 barn, varav 2 med en pappa som gör allt för att kontrollera mitt liv och så har det varit de senaste 8 åren.
    Han var lugn i omkring 5 år då han hade en annan relation, med vilken jag hade en bra relation med.
    Så den kvinnan och jag skötte all kontakt ang barnen, då bodde barnen på heltid hos dem då jag valde att flytta ifrån orten då jag rasade ner i en depression av alla påhopp och soc.anmälningar från pappans sida, vilka saknade grund.
    För närmare 2 år sedan separerade mina barns pappa från denna tjej också vilket blev och fortfarande är en riktig soppa med vårdnadstvist etc.
    Problemet är att han ljuger hela tiden för att få sin vilja igenom, han drar nytta av barnen och om vi inte gör som han säger så hotar han med polisanälningar, socialanmälningar, fosterhem etc etc...
    Det äldsta barnet började må dåligt under vintern/våren 2009/2010 och fick tillslut flytta till mig.
    Detta har gjort att pappan och hela hans familj hyser agg mot honom och behandlar honom allt annat än väl, psykiska påhopp har blivit vardagsmat så fort sonen inte håller med pappa m familj så kommer hoten.
    Jag har brytit kontakten med honom för att slippa dessa påhopp men då ger han sig på sonen istället.
    Socialen i kommunen där pappan bor är inblndad men dem låter honom bara hållas.
    Kuratorn på sonens skola kallar det psykisk barnmisshandel.
    Det andra barnet har sedan omkring 6 månader börjat vägra åka hem när hon kommer hit, det har resulterat i att h*n inte får komma till mig på umgänge.
    Vi har domstolsförhandling om ca 1 månad.
    Till saken hör att han håller på likadant med sitt andra ex, vilken jag är mkt nära vän med så jag får ju informationen.

    Finns det någon som har haft en liknande situation eller någon som kanske kan svara på varför socialen i kommunen där han bor är passiva till vad han är gör, tom misshandel har för sig kommit och det bara ignoreras!! 
    Ja, det kan jag svara på:) Soc, familjerätt, bup mm har inte ett föräldraansvar. Om en förälder anser att den andra inte sköter sin del av föräldraskapet, då ska soc mfl finnas där för att stötta, skriva avtal, hjälpa er komma överens, ordna olika typer av insatser osv. Allt för att ni ska fungera som bra föräldrar. Om ni ändå inte klarar av att samarbeta, anser att barnen far illa osv, då är det ditt föräldraansvar att gå i vårdnadstvist, om du verkligen har försökt allt annat. LVU kan du inte gå å "hoppas" eller vänta på, det krävs missbruk, misshandel mm som att går bevisligen att styrka för det.
    Så mao du har ett föräldraansvar!
Svar på tråden En tråd för oss som genomgår en vårdnadstvist att ventilera i!