En tråd för oss som genomgår en vårdnadstvist att ventilera i!
Jag undrar om det finns något intresse av att prata om vårdnadstvister, ventilera lite och få stöd i en tråd? 
Jag tänkte att jag åtminstone testar och ser om någon hänger på!
Jag och min 3-åriga sons pappa ligger i en tvist som började som umgängestvist i augusti 2009 och som nu har mynnat ut i en vårdnadstvist med tid för huvudförhandling i slutet av nästa vecka.
Bakom detta ligger mycket smutskastning (som ofta vid vårdnadstvister) och lögner, det hela började med att pappan stämde mig då han hävdade att jag ägnade mig åt umgängessabotage vilket absolut inte är sant; jag har tvärtom jagat honom med blåslampa för att få igång ett umgänge och främjat relation mellan far och son på alla tänkbara sätt.
I november 2009, februari 2010, juli 2010 och november 2010 har vi fått fyra domar på umgänge som alla har brutits av pappan. Sammanlagt har han träffat vår son drygt 20 timmar sedan juli 2009 trots att jag hört av mig oändligt många gånger och försökt få igång ett kontinuerligt umgänge för sonens skull., men utan någon som helst lycka.
Nu stundas huvudförhandlingen och magontet börjar göra sig påmint. Jag vet med mig att jag har rent mjöl i påsen men frågan är om tingsrätten anser att det räcker.
Jag känner även att min son blir en förlorare i det här varesig jag ges ensam vårdnad eller vi tilldöms fortsatt gemensam vårdnad.
Jag kan välja mellan pest eller kolera... Antingen fortsätter den gemensamma vårdnaden, det blir krångel med pappersarbete gällande sonen vilket går ut över honom; eller så får jag ensam vårdnad och pappan försvinner ännu ett snäpp längre bort ifrån sonen. Vilket som, så fungerar ju inte umgänget och min son kommer inte ha ett närvarande pappa. Chansen finns att han någon gång tar sitt förnuft till fånga, men sedan vi separerade för 2 ½ år sedan har något intresse för sonen glimtat till en enda gång...
Är vi fler som befinner oss i en knivig sits, som sörjer att vår separation från barnens andra förälder går ut över våra barn på ett eller annat sätt? Dela gärna med er av er historia, så följs vi åt och peppar varandra
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-16 14:15
Sedan vi separerade för 2 ½ år sedan har inget intresse för sonen glimtat till, inte ens en enda gång* skulle det stå.
Det man hör om i media är fäder som blir orättvist behandlade men även våra situationer borde belysas, så kanske vi mödrar i vårdnads- och umgängestvister kan slippa få galla spydd över oss... För det vet väl alla att om man ligger i vårnadstvist, då är det uteslutande moderns fel? *sarkasm*