Kul att någon väckt upp den här tråden igen! Har läst igenom allt, såååå kul! Säger som någon annan skrev: tänk om man skulle känna igen sig själv i det som någon beskriver som en katastrofdejt! 
Jag har några pärlor från mitt nätdejtande liv som jag höll på med några år när jag var singel efter en skilsmässa. Jag tycker rakt igenom att det har känts skönt att ha varit en mogen kvinna med god självkänsla för jag vet inte om den yngre mer osäkra upplagan av mig själv hade klarat ut några av dejterna...
- hade kontakt med en mycket trevlig ung man som bodde på annan ort. Vi chattade mycket, skrev sms och pratade mycket på telefon och han var så snäll, på nåt sätt. Lite ung för mig kanske, men han bedyrade att åldern inte hade någon betydelse och han verkade hängiven, som en hund, om ni fattar.
Vi bestämde att jag skulle besöka honom över helgen, han tog ledigt från sitt jobb (på en restaurang) så att vi kunde vara tillsammans. Nåväl, jag kom dit, vi möttes på en parkeringsplats, åkte hem till honom. Han bjöd på fika, vi pratade, han kändes fortfarande snäll, men mycket oerfaren. Vi handlade tillsammans, han betalade allt och vi skulle laga mat tillsammans hemma hos honom, kyckling. Han ville köpa en hel fryst kyckling så jag fick förklara att den kan man inte tina på en timme...
Efter maten, kollade vi på film och hade det mysigt, det ena ledde till det andra... Jag som den mogna kvinnan jag var, krävde förstås att vi använde kondom. Efter att vi haft sex första gången, sprang han in på toan för att tvätta av sig och kommer tillbaka med den använda kondomen, ursköljd och tvättad och undrar var han ska hänga den på tork tills den används igen!! Jag höll på att dö!
Det fortsatte i den stilen och efter att jag sovit där första natten, kändes det nästan som att jag utnyttjade någon som inte riktigt har alla hästarna hemma och jag åkte hem, till hans stora förtvivlan. Vi träffades aldrig mer och hade inte mera kontakt.
- jag bjöd hem en man som var ganska påstridig om att träffas rätt snart efter att vi börjat chatta med varandra. Jag tänkte okej, lika bra att få det överstökat så man vet om han är nåt att ha eller inte. Jag duschade och gjorde mig iordning, lite parfym, lite smink osv.
När han kom, visade han sig visst vara trevlig, men luktade lagård, hade skitiga, leriga kläder fulla av hundhår och annat bös. Oborstade tänder, sorgeränder under naglarna och strumpor med hål i fulla av hår. Urk. Honom träffade jag inte igen!
- bjöd hem en kille på middag. Vi hade träffats förut, på allmän plats. Han började med att komma en timme försent, utan att höra av sig och ingen ursäkt. Sen sov han över hos mig och hade de äckligaste oklippta, grå, sunkiga tånaglar man kan tänka sig! fy! Nej, det blev inget mer med honom heller.
- hade snackat ganska mycket med en kille på telefon. Han var riktigt trevlig och fick mig att skratta och känna mig avslappnad. Han hade bara en ganska otydlig bild på sig själv i keps som sin profilbild, men jag försökte att inte vara ytlig...
Vi sågs på ett café. Han bjöd på fikat. Han var lång och gänglig och hade knotiga knän som stack fram under shortsen. Och de äckligaste tänder man kan tänka sig; gula, med beläggningar.
Under hela fikat (som jag bara väntade på att jag kunde avsluta) satt han och kliade och pillade på gamla sår på benet så det började blöda och han slickade på sina fingrar för att torka bord blodet... Då går plötsligt två kollegor förbi uteserveringen där vi sitter och de stannar och hälsar. Jag ser på deras miner att de undrar HUR jag kunde dejta en kille som han! När de gick var jag tvungen att direkt skicka ett sms till dem och förklara att den här dejten snart skulle avslutas och inte bli något mer.
- jag träffade en man som oxå var skild, precis som jag. Vi umgicks intensivt i ungefär två månader, träffade varandras barn, var hos varandra så mycket vi kunde när vi var lediga och det kändes riktigt bra. Vi pratade i timtal i telefon och hade trevligt i varandras sällskap.
Jag berättade bl a för honom att jag tänkte byta jobb och komma tillbaka till mitt gamla jobb då jag inte trivdes på mitt nuvarande. Han lyssnade och stöttade mig. Jag berättade till slut oxå att jag nu fått jobbet på min gamla arbetsplats och såg fram emot att komma tillbaka dit.
En morgon skjutsade han mig till pendeltåget på morgonen och vi pratade sedan i telefon på kvällen. Och då säger han att han inte känner att det klickar mellan oss och han gör slut. Det kändes okej, även om jag blev överrumplad.
Någon månad senare på en after work på mitt nygamla jobb, berättar min chef om en man hon dejtat men som plötsligt, utan förvarning avslutat... Allt hon säger stämmer in på den man jag oxå träffat och jag inser att min nuvarande chef och jag dejtat samma man samtidigt! Inte så konstigt att han valde att avsluta både henne och mig, kunde ju blivit lite jobbigt för honom att dejta två kvinnor samtidigt på samma arbetsplats med bara 13 anställda...
Det blev ett långt inlägg. Håll till godo!