30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Asap - Ja, precis så känner jag också. Igår fick jag gå in oftare men ikväll räckte det med längre intervaller.

Här fortsätter somna-själv-träningen. Går väl sådär, inte bättre/snabbare iaf, snarare tvärtom även om inte gråten är lika hysterisk längre. Men vi landar på ca 25 min, de tre senaste kvällarna +15 min först som jag inte räknar eftersom S passat på att bajsa varvid jag får börja på ruta ett igen. Men vi tragglar på och det känns bra trots att vi passerat de klassiska "tre dagar" för att sätta en förändring. Tack igen för era råd!

Asap - Nä, det är sant. Och i ärlighetens namn har nätterna varit mycket lugnare den här veckan så då kan jag ta att hon låter vid läggningen. 25 min är inte länge men jag trodde i min enfaldig det skulle röra sig om ännu kortare tid. Jag har tagit alla läggningarna denna vecka men vi bestämde precis att vi går tillbaka till "varannan kväll" som vi kört förut. Ikväll kändes det bättre iaf eftersom hon var lite lugnare. PW - Jag tycker nog att hon låter ganska hysterisk faktisk. Det som är mest tråkigt är att hon på tredje kvällen började gråta redan vid bokläsningen (välling, tandborstning, bok) och de tre sista kvällarna har hon gråtit redan när vi slår oss ner och ska ta vällingen. Ikväll grät hon redan på skötbordet när blöjan och pyjamasen skulle på. Jo, hon lugnar ner sig efter ett tag men gnäller/gråter mer intensivt om vartannat. Tyst och nästan-nöjd är hon inte för en sekund. Eller jo, tyst har hon varit vid tre tillfällen ons, tors och fre men det var då hon bajsade. Så då fick jag ta upp henne och byta och sen börja om iaf.

Snow - Så kan det säkert vara! Jag tycker det verkar vara ganska vanligt att barn i sova-på-dagen-gränsen sover på fsk men inte hemma. Eller som våra pedagoger sa när D trappade ner sovandes - att det kan behövas vila på dagen mot slutet av veckan men inte i början. Vi kör fortfarande lite tvärtom ibland, att om D får sova på dagen på helgerna så pallar han i veckan utan att sova på dagen.

Usch, vad jobbigt det där är med tröttgråtande barn som inte pallar nånting. Hoppas att det funkar med vilan framöver. Det är ju inte optimalt när de somnar sent på eftermiddagen heller. David skulle fortfarande behöva sova ibland, då och då är han så trött att han inte orkar äta mat utan bara vill sitta i soffan eller leka. Ett sätt att få barnet att palla hela eftermiddagen är att ge ett mer rejält mellanmål har jag märkt. Idag fick D t.ex. bara melon och en macka eftersom vi var hos en granne, och då var han supertrött vid fem och orkade inte äta mat.

Galia - Precis som GHP säger så handlar det inte om att följa 5mm slaviskt utan att se det mer som en idé, sen anpassar vi oss efter Stellas humör och tongång. Hon gråter inte hysteriskt på skötbordet, det är mer underläppen som darrar och hon börjar gråta lite men går absolut att tröstas. Men hon är smart, hon vet vad som väntar och är inte överförtjust. Och kanske är hon inte hysterisk alls, kanske är hon bara väldigt högljudd.

Precis som GHP skriver så tror jag på att varje familj ska göra det som funkar för dem. Jag har inga problem med gråtande barn, faktum är att när de ska sova har jag märkt att lite gråt kan göra dem ännu tröttare och de somnar pang bom bara de kan slappna av. Så i min värld är gråt inte enbart av ondo, jag är pragmatisk.

Det låter jättefint det du beskriver om hur du har båda armarna om barnen och de somnar tillsammans i famnen på mamma, jättemysigt och verkligen en drömläggning. Jag avundas dig. I vår familj, med våra barn låter det också som veckans skämt. Inget illa menat. Men grejen är att det aldrig skulle funka hos oss. Stella är sjukt nyfiken, aktiv och sprallig; David är lättdistraherad och har myror i brallan. Båda babblar i ett och småbråkar eller busar om vartannat. Stella är aldrig stilla. När hon är stilla är hon sjuk. David kan vara stilla, men inte när Stella är i närheten. De triggar varandra och på tre röda har de sprallat igång båda två, så i ärlighetens namn skulle Mr F och jag aldrig utsätta oss för en sån grej, 

Åh, alla dessa härliga faser...

En rolig grej här just nu, som jag inte kan låta bli att dra på munnen åt, är att D säger en sak men menar en helt annan. Det underlättar ju inte grejer direkt. Eftersom vi har lärt oss att han vill göra det mesta själv, men inte alltid, är det bäst att fråga innan. Som i morse:

- Ska du eller jag hälla sylt på gröten?
- Mamma.
Jag lägger sylt på gröten.
- NEEEJ, jag skulle göra!!

Och i samma veva:
- Vill du ha jordgubbssylt eller katrinplommon på gröten (Stella fick plommon)?
- Plommon.
Jag lägger plommon på gröten.
- NEEEJ, jag skulle ha jordgubb!!        

Underbar start på frukosten och dagen.     

Johlinn - Ha ha, jag tänker att man ibland skulle behöva en översättarrobot som C3PO för att förstå vad de menar.

Jag instämmer med Billbong om att åka bakåtvänt så länge det funkar. Vi vände David framåtvänd kanske fyra månader efter fyraårsdagen och det vara bara för att han vuxit ur den gamla stolen på höjden, huvudet stack upp för långt, plus att benen helt enkelt inte fick plats längre.

Nu älskar han att åka framåtvänt och sitter tillsammans med mej i framsätet. Det är så himla roligt att ha sällskap där framme och vi har så roliga samtal. Helt klart ett nytt sätt att umgås. Pysslig, så jag förstår att L är sugen.