Hos oss har de också ofta hjälm ute på de minsta när det är snorhalt. Eftersom jag oftast lämnar ute så brukar jag trycka på D hjälm också ibland, mest bara för att han leker på de stenhårda ishögarna (fd snöhögar). Sen har de en pyttebacke på gården också där de åker madrass, så hjälm känns som en bra grej. Hos oss verkar de flesta ha egna men fsk har även att låna ut.
En 4-åringsfråga i treårstråden, hoppas ni överlever.
Säg att det är en fas med ett barn som fan inte kan bestämma sig!!
- Mamma jag vill gå ut.
Vi tar på kläder och han är ute fem minuter.
- Mamma jag vill gå in.
Vi tar av vantarna.
- Ute.
Vi tar på vantarna och byter en mössa. Hinner inte ens utanför dörren innan han säger:
- Inne. Och drar av vantarna.
Vi tar av mössan och börjar dra ner dragkedjan i overallen varvid barnen ylar uuuuutee!
- Men nu får du väl bestämma dej, fräser den irriterade mamman. Ute eller inne? Ute eller inne?
- Ute.
Vi tar på allt igen och jag lyfter ut ungen som redan börjat yla att han ska vara inne. Han står utanför dörren och vrålar "dumma mamma" och att han ska in. Han går in och står i köket med full mundering i fem minuter eftersom jag vägrar hjälpa honom. Efter ett tag har vi lugnat oss båda två och tillsammans tar vi av ytterkläderna.
Det här är ju tyvärr bara ett exempel. I morse lånade vi en syskonvagn för att gå till affären. När vi kom hem kunde han inte bestämma sig ifall han skulle sitta kvar i vagnen medan jag gungade den eftersom Stella sov, eller om han skulle gå in. Till slut lyfte jag in honom, öppnade en Risifrutti och ställde på bordet, sen gick jag ut. När jag kom in fem minuter senare var risifruttin uräten och humöret bättre.
Säg att det är en fas annars är risken stor att jag flyttar. Tyvärr är inte mitt tålamod oändligt och jag försöker bryta velandet tidigare än så här eftersom jag vet att det kan pågå hur länge som helst och jag har en tendens att explodera till slut, vilket känns tråkigt. Jag föredrar att stänga av och lämna situationen, för att inte riskera att göra nåt dumt.
Vad gör ni andra som hamnar i samma situationer?
Ursäkta den negativa tonen, men jag är bara så j***vla less just nu. Har svårt att hålla mej positiv och trevlig då. Ursäkta igen.
Det kan mycket väl vara så att beteendet hör till utvecklingen i en tidigare ålder med tanke på att D har en utvecklingsförsening på åtminstone ett år. Så det låter vettigt det ni berättar.
Asap - Jag håller absolut med om att inte ställa en öppen fråga och det är jag faktiskt duktig på. Faktum är att jag är ganska bra på att vara diktator i ganska många sammanhang. 
Men här kommer problemen just när det gäller ett val mellan två alternativ - ute eller inne, sylt eller sirap, Thomaståget eller Bilar osv, alltså val som jag tycker att han borde kunna kalra av. Så i slutänden får det nog bli så att val nr 1 gäller, även om han ändrar sig. Och att inte ge utrymme för val alltid, även om jag kan falla i fällan och tycka att han åldersmässigt borde vara redo för det. Jag måste försöka tänka mer som barnpsykologen föreslog - att inte tänka på vad 4-åringar generellt klarar av utan koncentrera mig på vad David klarar av, då kommer det att bli mindre frustration och konflikter.
Lime - Åh, inte-protesterna, de känner jag igen. Suck.
- Jag vill inte cykla, inte åka till förskolan. Inte overall, inte vantar, inte skorna.
- Nähe, men vad vill du då?
- Mössa.
- Okej vad bra, säger jag och klär på resten också, ibland med ett barn som gastar och ligger på golvet i protest.
Det är väldig tur att jag inte bryr men vad grannarna ev tycker när D gastar som mest. Det är mycket "dumma mamma" just nu, ibland med slag, men där sätter vi P direkt.
Att åka till förskolan i nästan bara mässingen som man hör en del barn får göra de dagar det är härdsmälta funkar inte riktigt när man ska cykla 1,5 km. Jag längtar tills overallsäsongen är över.
Men vi har många bra stunder också. Idag t.ex. 
Idag har D fått en sparkcykel av mormor och morfar och han ville helst ha med den i sängen, men nu står den så nära sängen som möjligt.
Jossanjo - Ha ha, vilken rolig bild!
Själv måste jag bara få säga "Hallelulja!". Efter 1½ år med en extremt mammig David och nu också med en mammig-i-kvadrat Stella så har David ääääntligen slutat vara mammig och de senaste dagarna är det bara pappa som gäller. Sååå skönt! Jag har känt mej helt uppäten av krävande barn som bara, bara ska ha hjälp av mamma eller vara hos mamma, så just nu är det helt okej att bli ratad. Jag kommer aldrig vara en av de där mammorna som tycker det är jobbigt att bli bortvald till förmån för den andra föräldern.
Men Lactulose är väl bra för att få ett jämnare och lösare flöde, eller? Jag tänker inte som engångsbehandling utan mer löpande.
Jemema - Hur gammal är hon? Vi har haft samma problem nu med S när hon slutat amma och bara äter vanlig mat, men hon är ju mycket mindre. Vi ger mycket lösande fruktpuréer och messmör för att få ett jämt flöde och nåde oss om vi missar en måltid, då blir det småpluttar tio ggr om dagen.
Bra text Älgen!
Men jag är en riktig kvällströtter och går oftast och lägger mig runt 21-22, blir det senare än 22 är det SENT. 
Och då är man liksom rätt pigg sedan, jag har nog nästan aldrig sovit längre än till 9, som är en sällan skådad brak-sovmorgon (har inte hänt på många år).