30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Chiqita - Åh, ytterligare en anledning att åka dit. Vi är 30 min därifrån just nu. Hade inte tänkt åka den här sommaren men man kan ju ändra sig...

GHP - Nu är jag nästan övertygad! Har fastnat för loppisen på Åhlens-taket i Gävle där jag kan köpa schyssta barnkläder för 10 kr/st. Blir lite småsnål nu när jag tittar på nya grejer i butikerna. Dessutom har barnen det mesta i klädväg. Men ett litet, litet besök skadar ju inte.

Herregud, att nån så liten (som Stella) kan suga musten ur en så fullständigt. Total komaläge efter 2 h-mastodontläggning med helspattig unge som INTE kan koppla av. Mr F kom inte hem förrän senare så jag fick rodda båda barnen själv vid läggning och tack och lov kan storebror numera titta på film själv annars hade det inte funkat. Ikväll fick stackarn sitta i soffan själv alldeles för länge, men vad sjutton gör man.

Mycket kan man säga om David men han är så otroligt tapper och gnäller verkligen inte i onödan när hans lillasyster gapar, skriker och inte vill sova (eller av andra orsaker) - vare sig det är hemma, på semestern eller i bilen. I värsta fall får han ha hörselkåpor på när hon håller låda som mest, men ofta verkar det funka ändå även om han visst blir störd. Usch, det känns inget kul alls att han får stå ut med så mycket oväsen från S.

Nån annan som upplevt liknande oväsen (eller uppmärksamhetskrävande på annat sätt) och tappra syskon och har någon input att dela med sig? 

Tack för att ni delar med er! Säkert är det som Billabong säger att det är ens egna dåliga samvete som gör saken ännu värre, speciellt eftersom jag blir alldeles ledsen av att läsa vad jag själv skrev igår. Ja, vi får definitivt jobba på att Stella (och kanske båda barnen) får somna själv. Men hur funkar det rent konkret? Hur ser er läggningsrutin ut i sådana fall?

Tack tack! Jag inser att vi behöver ta tag i läggningarna för båda barnen. David har hittills somnat på 15 min efter att ha läst två böcker och så har vi legat kvar och haft dagens mysigaste stund. Men nu i sommar har det dragit iväg till fyra böcker och 45 min att somna, inte lika okej.

Och så Stella som vi inte ska prata om. Jag tog fajten i våras med att hon skulle somna själv i sängen och var nere på några minuters protester, men mr F tyckte att det var alldeles för påfrestande och började söva henne i famnen istället och då var hon lugnare. Till saken hör väl att hon då var liiite lättare. Nu handlar det om att kånka runt på 11 kg sprattlig ål som inte kommer till ro, vilket min rygg inte pallar så det måste till en förändring.

Jag ska bara bolla med Mr F och så får vi helt enkelt göra slag i saken, det handlar ju bara om att bestämma sig.

Stort tack för att ni delar med er av era erfarenheter!   

Kasperina - Precis, jag tycker den där stunden med stora syskonet är mycket värd eftersom man kan prata om grejer som hänt under dagen eller sånt som kommer följande dag. Men vi får definitivt börja sätta en gräns får hur lång tid det får ta.

Asap - Förstår.

Ikväll tog jag barnet vid hornen direkt och bestämde att hon skulle somna själv. Ny rutin med välling, tandborstning och saga. Jag hade väntat mej gallskrik i en timme eller två, så gissa om jag blev paff när hon slocknade efter 25 min.  Klart hon skrek som en vilde och snoret rann men jag gick in till henne ganska ofta och hon fattade ju vad jag var ute efter för hon slängde sig ner på kudden varje gång jag kom in.

Tack igen för input och tips!  

Snow - Stella låter som eran W, kan inte slappna av. Det rycker här, pillas där, fipplas där och där. Psykbryt är ordet. Därför var det tvunget att bli en förändring. Dessutom behöver vi anpassa oss mer till att kunna lägga båda barnen samtidigt fast bara en förälder är hemme.

Stella sover i spjälsäng och hon klättrar inte över. Än. Hon står och viftar med ena benet som att hon vill klättra men har inte kommit på hur än. Måtte det dröja ett tag till. För precis som du säger så blir det ju mycket svårare sen. 

En snabb fråga. Operation: Läggning pågår. Om barnet gråter men gråten är på nergående och det går fyra, fem minuter. Barnet är inte tyst men helt klart lugnare. Du vet att när du går in till barnet eskalerar gråten, för att sedan avta igen. Frågan är, går du in om barnet uppenbarligen är lugnare, gråten nästan tystnat och det gått 4-5 min eller avvaktar du?

ja, jag gjorde det. Men jag kände mest att jag var osäker på hur strikt man ska vara med det där att gå in till barnet efter fem minuter eller när man nu väljer. Det känns ju dumt att störa henne om hon är lugnare men samtidigt snyftig i några minuter. Ja, det löste sig iaf, hon somnade. Mission accomplished. Tack för svar!