Assar - mys med syskonkärlek!
Tack sötisar - jag tänker inte lämna er på något sätt, men kände att en paus var välbehövlig. Sorgen är randig, vissa dagar så genomsvart att jag inte ser nånting annat än annorlunda-E. Som tur är är de dagarna få, de flesta dagar är en blandning av nånslags grå nyans och vit glädje, en förundran över att jag fått ett så underbart barn! Han må vara sen i utvecklingen, men han är världens charmigaste och mest sociala, skrattar varje dag och älskar att kramas och dansa! För det är det jag sörjer mest nu - att han är sen i utvecklingen. Ryggmärgsbråcket ställer till med elände och extra jobb, men det sörjer jag inte just nu, det känns hanterbart, och på nåt sätt förutsägbart - de problem han har är de problem man kan förvänta sig. Klart det är tungt att fortfarande behöva bära en 2,5-åring (som tur är en liten en, men ändå) överallt, men han lär sig sakta ställa sig upp och gå med stöd igen.