Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH
Hej tjejer - o välkomna alla nya.
Pp08 - stor kram till dig.
Ligger i soffan o ser på Drömmen om ett barn på TV3 o kan inte sluta gråta. Allt kommer så nära, o längtan efter att få vara lite längre fram i processen (ett ultraljud med ett hjärta som slår - vilken känsla det måste vara!), rädslan över att vårt planerade första ÄD inte ska funka, förhoppningen om att det funkar, rädslan över ett MF. Allt ligger verkligen huller om buller i huvudet.
När vi alla kommer fram - tänk vilka berättelser vi kommer att ha. Vilka erfarenheter o lärdomar vi kan förmedla till våra barn. Vi klarar av det här - och det betyder att vi kommer att klara av det mesta!
En sak till, kommer inte ihåg vem som skrev det tidigare, men instämmer helt i rekommendation om att gå med i adoptionsförmedling. Om man orkar. Det handlar om (för oss iaf) att hålla så många vägar öppna som möjligt.
Jag vet bara inte vad vi ska säga till handläggaren när han förhoppningsvis hör av sig senare i höst. Vi vet att de vill att man inte ska "hålla på med andra försök" när utredningen sätter igång, men vi tänker köra på m ÄD. Vad annat ska man göra?
Stora kramar till er alla.