Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Jegs - jag tillhör också gruppen "vi som aldrig är sjuka". De tog kompletterande prover på mig för att utesluta genetiska problem o sköldkörtelproblem. Inget resultat. Är det så att vi är för friska??

Jag önskar så att det fanns något vi kunde få för att sätta fart på de där sista äggstackarna som skramlar runt.

Jag förstår så väl dina grubblerier om orsakerna. Alla kvinnor i min familj har 3-4 barn, har fått barn även som lite äldre, ingen har (såvitt vi vet) gått in i klimakteriet ovanligt tidigt. Så varför händer det här???

Jag är just nu sjukt irriterad på allt. Behöver ta blodprov för att få besked om min blodgrupp till kliniken i Spanien, men utan remiss är det helt omöjligt. Ska vi behöva slåss för varenda liten jävla grej? Försöker febrilt få tag på min ivf-läkare för att se om de kan hjälpa, men hon är helt klart konstant upptagen. På ett sätt hoppas jag att de inte förstår hur mycket varje samtal från dem betyder - då blir ju deras arbetsdag helt omöjlig att hantera.

Kramar till oss alla!

Linn - önskar att jag kunde ge något konkret råd. Det enda jag kan säga är: försök att inte känna dig stressad över att det blir en annan process än beräknat. Förhoppningsvis ger de extra dagarna lite mer tid för blåsorna att växa till. Rätt vad det är så kanske de får ut någon fler på fredag?
Jag förstår så väl att du känner dig frustrerad över att klinikens öppettider ska påverka, men någonstans får man nog bara hålla fast vid att det här ligger utanför din kontroll. Det bästa du kan göra är att försöka behålla lugnet o balansen. Din kropp jobbar ju på allt vad den kan - och åh, vad jag håller alla tummar jag kan inför fredag!!

I övrigt - vad roligt att det händer lite positiva saker i tråden. Hoppas att det håller i sig!

Själv väntar jag - fortfarande! - på att min läkare ska höra av sig. Har telefontid m henne i em, så nu efter snart 6 veckors väntan, ett otal meddelanden o påminnelser så ska jag väl förhoppningsvis få svar på mina frågor. Det här förhållandet som man är i, patient-läkare är helt bisarrt. Jag känner mig som en trånande tonåring som hänger vid telefonen o bara hoppas att den ska ringa...

Stora kramar till er alla.

Hej tjejer,
Tja...klokare blev jag nog bara delvis efter samtalet m läkaren. Jag försöker förstå hur vi kan få hjälp av vården härhemma när vi gör ÄD-behandling utomlands. UL för att mäta slemhinnans tjocklek etc - allt sådant verkar vi behöva göra privat.

Så förutom alla kostnader o fixande m kliniken utomlands så behöver vi lösa sådana grejer hemma. Och allt kostar. Visst är det så att pengarna är en skitsak i sammanhanget när man väl får ett barn, men eftersom man måste vara realistisk o inse att det mest troligt kommer att krävas flera försök, så vill vi hitta ett sätt som är hållbart i längden. Ni förstår nog vad jag menar?

Dessutom känner jag mig för tillfället så trött på att administrera alltihop. Jag fattar att jag har rollen som projektledare i det här barnlöshetsprojektet, men just nu skulle jag helst vilja att någon bara tog hand om mig. Men det är bara att ta sig i kragen o jobba på.

Usch, det här blev gnälligare än jag tänkt - förlåt!

Linn - spännande med sprutan idag! Lycka till!

Kramar till er alla.

Tack för tv-tipsen. Det är verkligen så bra med lite mer uppmärksamhet kring det här. Förhoppningsvis kan det också leda till att de som lobbar för tex bättre ersättning till äggdonatorer får mer gehör för vad de säger.

Jegs - ang männen som donatorer. Vi har pratat om det, och min man ska donera. Känns som ett bra sätt att ge något tillbaks. Superbra att du mailat frågor - ska bli mycket intressant att höra vad du får för svar.

Nya kollegor på jobbet o de vanliga lunchsamtalen: "har du också familj?" En liten, vass kniv rakt i magen och mitt sedvanliga käcka svar: "jajamen, det är jag och min man!" Jag är så oerhört duktig på att ställa intresserade frågor och lyssna på de ibland ändlösa diskussionerna om barn. Ibland vill jag bara kräkas åt min egen duktighet.

Poussin - grattis till trion!! Hoppas på riktigt bra besked för både dig o Linn i morgon.

Kramar till er alla.

Linn o Poussin - vilken härlig dag! Grattis!

Anemon - håller tummarna för dig.

Småsteg - låter nästan som om ni har längre väntetid än vi i Skåne just nu. Ett tips, om ni orkar: prata med patientnämnden i ert landsting. Om väntetiden är för lång så kan man kontakta hälso- och sjukvårdsnämnden o ev få behandlingen bekostad utomlands istället.
Härnere tar det enligt patientnämnden ngn/ett par veckor innan handläggarna är klara, men sedan har man besked. Och utomlands är väntetiderna minimala (vi åker ju till Spanien o behövde inte vänta mer än ca en månad på första mötet, därefter ska det vara ca 40 dagar till insättning...får se bara om den gissningen håller...).

För vår del blir det nog för tajt med tanke på att vi åker i nästa vecka, men försäkringskassan bör ersätta behandlingskostnaden så med lite tur ska vi "bara" behöva finansiera resa etc.

Jag fattar att det inte bara är att åka iväg till ett annat land, men om väntetiden känns för lång (och om ni, som vi, är stressade över att tiden går o ev adoption blir svårare o svårare ju äldre man blir) så är det värt att titta på alternativen.

Många kramar till er alla. Njut av helgen!

Poussin - grattis!! Vad roligt med två tillbaks!

Åh, nu håller vi alla tummar o tår för att småttingarna hänger i, både hos dig o de som väntar på Linn:)

Grattis Linn!! Åh, vad roligt!

Och håller tummarna järnet för dig, pp08 - hoppas på ett riktigt bra ÄP.

Vad skönt med en period av så många goda nyheter här i tråden! Att flera av er får komma till ÄP och dessutom får något att sätta tillbaks är fantastiskt:)

Stora kramar till alla!

Välkommen alla nya!

Anemon - nej, vad tråkigt! Känner så med dig. Och du - vi finns här för att lyssna o peppa både när det går bra o när det är jobbigt. Sköt om dig!

pp08 - vad roligt att ändå ett blev befruktat! Håller tummarna för att det fortsätter att gå bra.

Castor - åh, så intressant att höra! Tack för rapporten. Vad blir ert nästa steg?

Idag åker vi till Valencia för första möte med ÄD-klinik. Nervöst/läskigt/spännande - allt i ett.

Kramar!

Fina o starka tjejer,
Linn o Poussin - jag är så ledsen! Många kramar till er. Sköt om er, o framför allt - låt er skötas om.

Fan, att det ska vara så jäkla svårt för oss!!

För prick en vecka sedan var vi i Valencia på första möte m kliniken. Två kvarter stor byggnad, mycket personal, men känslan i väntrummet är precis densamma som här hemma... De får in 15(!!) donatorer per dag. Jag vet inte om det faktiskt är så att de får en högre ersättning än i Sverige, el om det är ett annat kostnadsläge o levnadsstandard som gör skillnaden, men det är omöjligt att inte tänka på hur snabbt vi (åtminstone i teorin) skulle kunna få bort köerna i Sverige med lite rimligare ersättningsnivåer för donatorerna...

Vi fick träffa en mycket rar läkare, o fick en egen medicinsk koordinator som är den vi kommer att ha kontakt med. Väntetiden är kort (inte mer än en månad) men lite längre om man vill vänta på en donator m blå ögon (vilket jag har).

Har hela tiden tänkt att jag vill ersätta det jag inte har med ngt som är så likt som möjligt, så att kombinationen m min man rent teoretiskt kan vara densamma. Men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag bara: vad spelar ögonfärgen för roll? Det här barnet kommer ju ändå inte att vara likt mig till utseendet. Varken barnet eller jag kommer att kunna se något av sig själv i den andra personen.

Även om jag emellanåt landar i accepterandet av hur verkligheten ser ut så känner jag en sådan sorg över att inget av mig, min mamma o min mormor kommer att föras vidare. Åtminstone inte på ytan. Men jag tror stenhårt på att mina värderingar o mitt sätt att vara kommer att bli en del av vårt barns personlighet o beteende.

Och antagligen är det väl så att om man får lyckan att bli gravid o föda ett friskt barn, då spelar inget av det här någon som helst roll. Då är det bara vi och vårt barn.

Många kramar till er alla.