Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH
Hej,
hittade precis den här tråden och känner verkligen igen mig i era beskrivningar. 36 år, ett tidigt mf, tre ivf, varav ett avbrutet - men inget resultat. Inte ens ett ynka ägg. Vi står nu i kö för äggdonation, funderar på adoption och väntar samtidigt på besked om vi kanske kan få göra ett nytt försök att få fram ägg. De ska ringa från kliniken när som helst, och jag är så orolig över att de ska säga nej. Är det inte bisarrt att man mitt i allt ska vara så pragmatisk och tänka ut vad nästa steg eventuellt ska vara, och se till att förbereda det som krävs?
Verkar på många inlägg i tråden som om flera av er bor i Stockholm? Själv bor jag i Skåne, och kan tipsa om en lång, och mycket bra artikelserie i Sydsvenskan om barnlängtan. http://www.sydsvenskan.se/inpalivet/
I dag hade de en chatt med två läkare från RMC, och ett citat från Leif Bungum från kliniken tyckte jag var så fint, apropå att vi inte ska ge upp (ett svar på en fråga om att kvinnor som försökt många gånger kanske borde inse att det inte är meningen att de ska få barn..!):
"Att lyckas bli gravid är som att kasta tärning - det beror inte bara på sjukdomar, utan kan också vara tillfälligheter som spelar in. Ibland får man en 6:a första gången, ibland måste man kasta många gånger. Det betyder inte att det är något fel på tärningen."
Nu vet ju jag att det är något fel på just min tärning, med lågt amh och för tidig ovarialsvikt som mer eller mindre uttalad diagnos, men ändå. Ibland tänker jag att det är lönlöst att hoppas - men hoppet är ju det vi har, eller hur? Man måste våga tro på att det kommer att fungera. En dag kommer jag också att bli mamma! Och skojar ni att det kommer att vara ett efterlängtat barn?