livrädd vad gör man?

Jag bad om att bli igångsatt för då hade både jag och dom mer kontroll över förlossningen. Jag hade mycket rädsla ang. när, var och hur det skulle sätta igång. Tänk om vi inte skulle hinna till sjukhuset mm.
Nackdelen med igångsättning är ju att det kan ta väldigt lång tid och smärtan blir mycket mer intensiv. Men det tog bara 12 timmar med första och 6 med andra.
Men det kändes otroligt tryggt för mig att ha förlossningen planerad.

Ja jag kanske inte har några speciellt lugnande ord som biter på dig, men jag kan iaf berätta hur det var för mig när jag skulle få min första.

Jag var inte direkt rädd för själva värkarna men jag var super rädd för det jag skulle pressa ut där nere,
jag kunde lixom inte för mitt liv förtå hur det skulle gå till!

Men när man väl är där och inne i värkarbetet så känner man verkligen vilken kraft man har & att man faktiskt är gjord för att föda barn. Visst gör det ont som bara den, men vi är skapta för det.

Jag ska ju våga mig på en 3e förlossning nu i början på noveber. Att föda barn gör ont, men det är det bästa jag har gjort Så jag gör om det!!

Och själva utdrivningen (eller vad det heter, när barnets huvud är på väg ut) är helt ärligt inte så farligt. Värkarna är bra mycket värre men dom finns det ju mediciner för
Det kommer gå såååå bra!

hej!
Jag förstår precis vad du menar och jag hade precis samma tankar... Men redan mycket tidigare i graviditeten. För mig är 'kunskap' = lugn och fokus. Så, jag studerade in mig på förlossningens fysiologi.

Jag skäms faktiskt över att jag visste så lite om kvinnans 'konstruktion' innan. Jag hade full kolla på alla delar vi 'har'. Men visste bara på ett ungefär var allt sitter och hur de hänger ihop.

Men, nu tog jag alltså reda på det. VAD är en livmoder. Hur sitter den? Vad händer med livmodern under graviditeten... och vad händer helt fysiologiskt under förlossningen? Vad innebär det att livmodern öppnar sig? osv. osv. 
Med olika andningsövningar och andra små övningar så hittade jag också min livmoder och andra muskler och 'delar' som jobbar vid förlossningen.

Efter detta så visste jag, helt enkelt.
Som sades innan. Det gör ONT - men det var underbart. Och då jag hela tiden visste vad som hände och vad som skulle hända så kunde jag vara lugn och fokuserad. 
 

är tacksamm för era svar..=) allt kommer nog att ordna sig när man väl är där. men hjälpte era sambon er på nått sätt som fick er lugna?

vad hade ni för smärtlindring? vilka är bra vilka är dåliga. kanske från person till person, men vill gärna höra era åsikter

Min man var där, det räckte. Jag kramade sönder hans hand när jag hade värkar
Hade en kompis med oxå, hon höll koll på när värkarna kom och kunde förvarna mig...det kan rekomenderas.

Jag tog epidural, tyckte det gjorde skit ont att ta den men det var underbart efteråt. Jag kunde till och med slumra till mellan värkarna efter det så helt klart värt det.

Jag har förlossningsrädsla. Är beräknad 7/11, men är beviljad igångsättning ca 2 veckor innan BF.
Min make kanske inte var den peppingen under förlossningen, men nu då vi varit på samtal om min rädsla och hur det ska gå till är han laddad.
Annars har min syster varit med på tvåans förlossning. Hon höll koll på min andning, berättade när värkarna kom, såg till att jag drack, baddade pannan, höll mig i handen och var helt suverän, men pga andra omständigheter så var förlossningen extremt jobbig, men min syster gjorde en bragd insats.
Smärtlindring hanns inte med med förra, men EDA och bäckenbotten bedövning har gett mig de få positiva upplevelser av förlossning som jag har,

Hoppas att det går bra för dig.

Med barn 1 andades jag luftgas de sista 2 cm av öppnigsskedet och fick en livmoderhalsbedövning när jag var öppen 9,5 cm. Förlossningen gick så snabbt, så mot slutet klarade jag inte av att samla mig mellan sammandragningarna mera... Därav livmomderhalsbedövningen.

Med barn nr. 2 fick jag vattenkvaddlar på ryggen en gång och tog  några andetag lustgas. Då visste jag att det antagligen blir kort och häftigt, så jag var förberedd.
Med båda har jag duschat varmt (hett) och/eller använt varm vetedyna riktigt långt nere på magen så mycket som möjligt.

Maken förstod att hålla sig undan när han inte värmde vetedynor eller gav mig något att dricka. Han sa förståss hela tiden att jag var himla duktig och tuff. Och han hjälpte mig att koppla av mellan sammandragningarna med att prata om ditt o datt. 

Som du skriver är det olika från person till person och kan också vara stor skillnad mellan samma persons förlossningar. Jag tror det är viktigt att hela tiden föra dialog med BM. Berätta hur det känns och var det känns. Dom är utbildade och kan peppa dig och/eller berätta hurdan smärtlindringar som just då kunde passa. Det är ju viktigt att komma ihåg att det finns annan smärtlindring också än 'medicinsk' (just varma bad, massage, olika positioner att sitta/ligga/ stå i osv.) 

vill nog inte ha epidural utan vill ha lustgas och bäckenbottsbedövning. kanske ändrar mig när jag väl är där, har försökt att förklara för min sambo vad jag vill att han ska göra för att jag ska känna mig någurlunda trygg o att han håller koll på min andning och peppar mig är det främsta.

ska tänka på era tips och ord, tack så mkt. hoppas oxå att det går bra.. 

Åh, vad bra att du har förberett din sambo på det viset! Att ha någon hos sig som kan ge ett bra stöd är för de allra flesta födande kvinnor oerhört viktigt! Om partnern inte vet vad han kan göra påverkar det både kvinnan och honom/henne själv! I boken "Föda utan rädsla" finns många bra och konkreta tips på vad partnern kan göra! Boken ger även jättebra verktyg för kvinnan, vad hon kan göra för att behålla lugn och fokus under förlossningen!

Lycka till!

Glömde nämna att det är Susanna Heli som har skrivit boken!

Om du har problem med bäckenet så tycker jag att du ska ta epiduralen, jag fick den som de fyller på. Jag hade mer ont av ryggen/bäckenet än värkarna. Lustgasen var bra eftersom den hjälpte mig att koppla av.

Ofta blir det faktiskt så att man känner av foglossningen mindre än annars just under förlossningen eftersom barnet stabiliserar bäckenet inifrån, så foglossning behöver inte betyda smärtsammare förlossning.

Smärta i ryggen kan avlastas genom att stå på knä, tryck mot svanken och lite andra massage/beröringstekniker! De är värda att prova först, innan man väljer EDA. Susanna Heli nämner några av knepen i sin bok som jag skrev om ovan! De flesta barnmorskor borde också känna till dem!

Så var det inte för mig, att det stabiliserade sig och pga komplikationervar jag tvungen att ligga på rygg.

tack för tipset

Jag förstod att det inte var så för dig, och faktiskt inte för mig heller, men oftast blir det faktiskt bättre! Ville bara förtydliga detta för TS!

kommer försöka med olika tips som jag fått här, som ha vissa ställningar o massage osv . i värsta fall får jag ta EDA men det är absolut i sista alternativ. är så negativ till den, mkt för den förstörde både min mammas förlossning o min systers, så för mig är det inget alternativ som kommer högt på min lista.. men ska inte vara tvär, har den i bakhuvudet om inget hjälper.

jag hoppas att jag endast kommer att använda lustgas men hehe det är kanske o tänka lite högt om sig själv,, men jag vetinte.. 

Tvärtom, det är inte alls att tänka högt om sig själv! Kvinnor som i förväg säger att de inte vill ha EDA använder den i mindre utsträckning än kvinnor som säger kanske...

Att föda GÖR ont och egentligen finns det inget som tar bort smärtan. Inte ens en EDA ger garanterad smärtlindring. För vissa fungerar den alldeles utmärkt men för andra betydligt sämre. Och den har en hel radda med nackdelar... Det hela handlar mycket om acceptans! Och kunskap! Svirvel skriver så bra om det här ovan! VET man vad smärtan beror på behöver man inte bli rädd för den! Blir man inte rädd för den behöver man inte uppleva den som ett lidande! Som sagt, läs Föda utan Rädsla! Det står oerhört mycket nyttigt i den!

ok ja ont kommer det att göra, jag vet nog inte egentligen vad det är jag är rädd för,, det är väl kunskap som du skrev som tar bort oro, o okunskap har jag gott om he he.
men jag hoppas att jag får tillbaka mitt lugn jag har haft hela grav, okunskap o oro drar fram fler oroligheter i tankarna. känner ändå att få svar o tips här gör att jag blir stärkt en hel del..
kanske ska försöka meditera när oron sätter in
(inte för att jag vet hur man gör,)  men så svårt kan de ju inte va.

klarar alla andra så klarar jag, hoppas jag..