ja ni jag vet inte hur jag ska hantera detta med brorsan, han hade sagt till min pappa att hans pojke och Nova måste få träffas för de är kusiner, men va f*n spelar det för roll om man är kusiner?! tremänningar, släkt över huvud taget, det måste ju funka med relationen föräldrar emellan! jag försöker varenda gång vi ses att tassa på tårna och inte säga knappt nånting, men har lessnat på det...
De kan ju aldrig träffas utan att det ska bli nåt tjafs från dem, ALLTID varenda gång så blir det nåt skit! åxå med min andra bror med tjej går de inte ihop.. jag sa det sist i midsommar då det var en massa tjafs, då var inte min andra bror uppe och firade midsommar, att det är ju tusan att de inte kan umgås på normalt sätt och är osams med alla!
Måste ju berätta vad som bla.a hände i midsommar, så kanske ni förstår situationen hur det är.
Vi hade middag för min pappa som fyllde jämnt på midsomarafton, hans systrar med män och vi, jag sambon och nova, brorsan med sambo och deras son var där.
Vi sitter i vardagsrummet och kollar på bilder och pratar och helt plötsligt flyger brorsans tjej upp ur soffan och springer iväg, då har min bror sagt mitt namn,( brorsans ex heter likadant) och det fick han inte göra för då blev hon påmind av exet... men det var 5 år sen de gjorde slut! och brorsan vill inte ha nåt med henne att göra! går över till andra sidan gatan för att slippa möta henne osv...
Det underliga är att de går på kyrkis tillsammans, min bror gör likadant där och umgås ju inte med sitt ex, tilltalar ju henne inte, MEN brorsans tjej hälsar på henne, och förstår inte hur man kan ogilla henne då hon har så många vänner som pratar med henne där! hon verkar så populär! Vi förstår ingenting av detta, ofta när man gjort slut med någon så är man vän eller så är man det inte, det är ju ganska naturligt! beror ju på hur man tagit seperationen!
Hon säger hela tiden att hon ska flytta osv.. men har ju ingenstans att ta vägen, hon ska ta hjälp från soc, fast hon har akassa osv.. De bor ju på övervåningen i pappas hus och pappa tilltalar henne inte längre för alltid blir det nåt missförstånd och skrik och grin och så springer hon iväg.... hon är 36 år!! Hon frågar aldrig mig och sambon hur vi mår, hur det går med jobb osv.. bara vi som frågar henne, men nu har vi ledsnat på det med och säger inte så mkt till henne, mkt just med detta att hon omvandlar och missförstår! säger man ett ord fel så tar hon fasta på det och hugger direkt...
brorsan bröt ihop där på midsommar, det var jag och sambon som fick ta hand om honom, hon stod i andra sidan rummet och trotsade som ett litet barn. Vi fick nästan tvinga henne att prata med brorsan, hon sluter sig helt och vill inte lösa problemen, nu har vi ledsnat att varenda gång leka amatörpsykologer och förmedla mellan dem!
Jag tycker så synd om min bror, han blir magrare för varje gång vi ses, men ändå så tycker jag att han borde ha kurage att säga ifrån nån gång, han blir ju en toffel till slut! eller har nog redan blivit.. Fick veta att brorsan under nåt bråk dem emellan sagt till henne och undrat vad hon är för människa, som hela tiden tappar kompisar, kan inte skapa relationer med andra, ser bara fel, hon vårdar inte de hon har i sin närhet!
jag tror ju att hon har borderline för det stämmer ju så fruktansvärt bra in på henne.. ser inga brister och fel hos sig själv, tappar relationer, missförstår en massa och allt är antingen svart eller vitt!
till mig sa hon att hon älskade att bo i huset, men till min bror hade hon sagt att hon hatar stället!...
Förlåt att detta blev ett egoinlägg men jag är verkligen så ledsen över denna situation, det värsta är väl att de har en son som måste vara uppe i detta hela tiden! han är så glad de gånger vi ses, och kramar nästan ihjäl oss, tror inte att hans mamma ger honom så mycket närhet, vi hör aldrig något beröm till honom från hennes sida, allt är bara negativt och hon suckar och gnäller på honom!
vad ska man göra? jag har flera gånger funderat på att prata med soc, brorsan sa ju tom där då han bröt ihop att han är så rädd att nån ska ta pojken ifrån honom! förstår ju det som att det är soc han menar...
de var 5 barn och det var lämpligt, en tjej till.. men hjälp vad killarna röjde.. märks ju hur olika killar och tjejer leker... efter en stund så satte sig Nova och den andra tjejen i soffan och kikade på en film som stod på medans vi vuxna fikade... 